Vi punktskriftsläsare ges ut av Talboks- och punktskriftsbiblioteket och Punktskriftsnämnden December 2007 • Nr 2 Utgivning: 2 ggr/år Ansvarig utgivare: Roland Esaiasson Redaktör: Lena Boqvist lena.boqvist@tpb.se Layout: Annika Sundin Redaktion: Beatrice Christensen Sköld Åsa Danielsson Ann-Sofie Falck Monica Hedbjörn Marie Ivarsson Henry Larsson Ingela Lindberg Jenny Nilsson Björn Westling Adress: Talboks- och punktskriftsbiblioteket 122 88 Enskede Besöksadress: Sandsborgsvägen 52 Prenumeration (gratis) Telefon: 08-39 93 50 (vx) Telefax: 08-659 94 67 E-post: info@tpb.se Internet: www.tpb.se Vi punktskriftsläsare finns i punktskrift, i svartskrift samt på TPB:s webbplats. ISSN 1401-6524 Omslag: Succé för Punktskriftslördag. Författaren Elsie Johanson i nära samspråk med några av de intresserade åhörarna. Foto: Inger Öhrqvist Innehåll Redaktören har ordet Telefonutlåningen öppen i jul Individuell punktskriftsservice Punktskriftsnämnden informerar TPB:s nya chef om punktskrift Succé för Punktskriftslördag ”Mänsklig” författare fick nobelpriset Dynamisk TPB-profil i pension Historien om Frans och Ingeborg Eriksson Linnéårets bästa bok? Ny broschyr om taktila bilderböcker Philip gör datorspel för blinda Notiser: Punktskriftsböcker för lästräning Om Linné för barn Hungrig larv i ny taktil bilderbok Nyhetsbrev för barn Redaktören har ordet Punktskriftslördagen med öppet hus blev en succé! Det konstaterar både besökare och arrangörer i det här numret av Vi punktskriftsläsare. Och vi från redaktionen som var där håller med. Det är oerhört trevligt att träffa er låntagare öga mot öga. Du som missade tillfället är välkommen till TPB när vi har Punktskriftsöppet. Sista torsdagen varje månad håller vi öppet för dig som vill ha boktips eller låna punktskriftsböcker. Det här numret handlar om möten men även om att säga farväl. Du får bekanta dig med TPB:s nye myndighetschef Roland Esaiasson. Hans syn på punktskrift har förändrats betydligt sedan han började den första september i år. Möt Philip Bennefall som är intresserad av datorspel. Redan då han var tolv år insåg han att han ville göra datorspel för blinda. Nu går hans spel på export världen över. Till sist vill jag tacka Beatrice Christensen Sköld som har arbetat med vår tidning ända sedan start 1985. Här berättar hon om ett musicerande par från Norrköping. Hon blir också själv intervjuad om det kommande livet som pensionär. God jul och Gott nytt år! Lena Boqvist Telefonutlåningen öppen i jul Vill du låna punktskriftsböcker under julen kan du ringa TPB. Vi har öppet 27 och 28 december samt 2, 3 och 4 januari. Röda dagar håller vi stängt. Observera att TPB även är stängt för besök sista torsdagen i december. Utlåningen är öppen 9-12. Telefonnumret är 020-48 17 31 för privatpersoner. Bibliotek och institutioner når oss via telefonnummer 08-39 93 55 eller 08-39 93 56. Individuell punktskriftsservice Punktskriftstjänsten på TPB är en individuell service för personer med dövblindhet och personer med synskada. Här kan man få artiklar, resereportage, matrecept, stickbeskrivningar, bruksanvisningar, skvaller, sport, träningstexter med mera utskrivet i punktskrift. Man kan också få viss hjälp med att söka information på internet. Här finns även en tidskriftsservice där man kan prenumerera på innehållsförteckningar och beställa de artiklar man vill ha. Det finns också möjlighet att få lokala dövtidningar överförda till punktskrift. Tjänsten omfattar inte hela böcker, hela tidskrifter, skol- eller föreningsmaterial. Servicen är gratis för privatpersoner. Personer med dövblindhet får obegränsat antal sidor och personer med synskada får 1000 punktskriftssidor per år. Kopior räknas inte in i sidkvoten. Vill du veta mera kan du höra av dig till: TPB, Punktskriftstjänsten, 122 88 Enskede E-post: pskrift@tpb.se Tfn: 08-39 93 50 (växel) Fax: 08-659 94 67 Punktskriftsnämnden informerar Punktskriften har i likhet med det vanliga skriftspråket ett behov av förändring. I många länder har man därför skapat olika organ som ansvarar för språkutvecklingen. Det kan röra sig om ganska enkla frågor som till exempel hur eurotecknet ska se ut i punktskrift. Mer komplext är exempelvis att utveckla fungerande sätt att återge avancerad matematik i punktskrift. Nordiskt samarbete Punktskriftsnämnden i Sverige har en internationell del i sitt uppdrag. Vi samarbetar framför allt med andra punktskriftsnämnder i våra nordiska grannländer. Samarbetet går ut på att man träffas en gång per år och byter erfarenheter. Man delar också med sig av skrifter och annat som tas fram. Förändringar i punktskriften görs dock för det mesta på olika sätt i olika länder. Varför är det så? Det enklaste svaret är att punktskriften aldrig kan se likadan ut i olika språk. Olika attityd till kortskrift I svenskan finns flera bokstäver som inte används i de flesta andra språk, å, ä och ö. De bokstäverna har därför fått ett utseende i punktskrift som är lätt att använda och komma ihåg. Andra språk vill lyfta fram andra bokstäver. Redan denna skillnad gör att utrymmet för gemensamma regler i olika språk blir mindre. Med tiden byggs också traditioner upp i punktskriften för olika språk. Till exempel skiljer sig attityden till punktskriftens kortskrift sig stort mellan länder. I Sverige och Finland används kortskrift inte mycket, medan man i Danmark använder kortskrift hela tiden. Stavning och uttal Det är spännande att fråga sig om denna skillnad kan bero på de olika språken i sig - och inte bara på tradition. Vi vet att likheterna mellan stavning och uttal är olika stora på olika språk. I finskan och italienskan är det lätt att hitta likheter. Danskan och engelskan är exempel på språk där det är svårt. Stavningen ger alltså liten vägledning till uttalet och steget att använda kortskrift blir därför mindre. Ett sådant faktum bör kunna vara en del av bakgrunden till hur man förhåller sig till kortskrift. Nya böcker om skrivregler Under nästa år planerar Punktskriftsnämnden att ge ut nya upplagor av böckerna Allmänna skrivregler och Skrivregler för matematik och naturvetenskap. Ambitionen är att inte förändra alltför mycket, utan mer att rätta till några mindre lyckade delar i punktskriften. En av förändringarna som då lanseras är procenttecknets nya utseende: p1456. Och inspirationen till detta har kommit från ett av våra grannländer, Finland. Text och foto: Björn Westling Sekreterare i Punktskriftsnämnden TPB:s nya chef om punktskrift – Punktskriftsvärlden är ny för mig, säger Roland Esaiasson som tog över rodret för TPB den 1 september i år. Talboks- och punktskriftsbibliotekets chef Roland Esaiasson sitter i sitt nya kontor i Enskede utanför Stockholm. Efter tre hektiska månader börjar saker och ting falla på plats. – Det känns omtumlande och väldigt bra. TPB är mer innehållsrikt och komplext än jag föreställde mig. Här finns ett oerhört rikt smörgåsbord med produkter och tjänster, säger han på bred skånska. Mer än att läsa TPB:s nye chef har en gedigen bakgrund i talboksvärlden efter nästan 20 år på Bibliotekstjänst, BTJ, i Lund. När Roland tackade ja till den här tjänsten var han däremot ganska oinsatt i punktskrift. – Insikten om dess betydelse har förändrats. Punktskriften är oerhört viktig och funktionell. Det är mer än att läsa och skriva - man får ju ett språk, säger han. Tidigare såg jag det främst som en teknisk lösning för att kunna läsa. Från noll till hundra När Roland Esaiasson började på TPB blev han bombarderad av skrifter och information om punktskrift av sina nya kollegor. Efter några veckor var han med på ett möte med Punktskriftsnämnden som TPB ansvarar för. – Punktskriftsnämnden är unik. Ordförande och ledamöter utses av regeringen så den har en tveklös nationell tyngd. Där görs ett gediget arbete. – Jag kom in i punktskriftsvärlden riktigt bra. Det gick från noll till hundra på några dagar. Kanske inte 100 precis, men i alla fall, säger Roland med ett leende och lutar sig tillbaka i stolen. Särställning på TPB – Punktskriften har en särställning bland de medier som TPB tar fram. Sett till antal användare är punktskriften mindre så ibland kan man tycka att den skyms av de andra produkterna. Men den är ju inte mindre viktig för det, säger Roland. Han är imponerad av punktskriftstjänsten där låntagare dels kan beställa artiklar ur tidskrifter, dels få inskickade texter, till exempel brev omvandlade till punktskrift. – Det är ju verkligen punktskrift on-demand, säger han. Skriva ut punktskrift hemma Att utveckla tillgängligheten ytterligare för punktskriftsanvändare är viktigt för honom. – Det riktigt viktiga steget är att brukarna bör kunna ladda ned en fil och skriva ut den hemma. De ska ha friheten att välja om de vill läsa strömmande, talbok eller på punktskrift, säger han. När detta kan bli aktuellt kan han inte ge svar på för tillfället. Ökat samarbete Roland Esaiasson har arbetat med teknik, litteratur och logistik i flera år. – Jag tror att man kan öka fokus än mer när det gäller teknik, distribution, samtidighet, tillgänglighet och ledtider. TPB kan säkert utvecklas ytterligare med ett ökat samarbete med myndigheter, organisationer och kommersiella aktörer som bokförlag, säger Roland. Det här gäller både talböcker och punktskrift menar han. Text: Lena Boqvist Succé för Punktskriftslördag – Efterföljansvärt, det här vill vi ha varje år! säger Dagny Georgii, en av många nöjda besökare på TPB:s och SRF:s gemensamma satsning Punktskriftslördag den 17 november. Över hundra besökare tog chansen att komma när TPB och SRF bjöd in. Många stod redan och väntade i entrén när dörrarna slogs upp klockan 10. Innanför dem bjöds det på utställningar i tre våningar och intressant föreläsningsprogram. Bra med överblick Besökarna utgjorde en blandad skara i alla åldrar. Den yngsta besökaren var Elsa Segersten, två och en halv månad. Hon var på plats med mamma Åsa, pappa Martin och storebror Johannes som är synskadad. Johannes verkade trivas bra i spelhörnan där barnen fick prova på en mängd olika spel. – Ett mycket bra initiativ. När man har ett synskadat barn får man bra hjälp med det psykosociala men tekniska hjälpmedel och pedagogiska spel är det svårare att få överblick över, säger mamma Åsa och pappa Martin fyller i: –Värdefullt! Det är ju svårt att hinna åka runt till företag när man jobbar, därför är det så bra med allt på en plats en lördag när man har tid. Författarbesök och historisk odyssé Vid disken med försäljning av punktskriftsböcker flockades besökarna. – Fullt ös! Det är mycket folk och många frågor, säger Ann-Sofie Falck, bibliotekarie på TPB. Och inte undra på det, många böcker för barn och vuxna såldes till halva priset. Däribland, dagen till ära, alla Elsie Johanssons böcker. Hon var själv en av huvudpersonerna denna dag med sin mycket uppskattade föreläsning. Vid boksigneringen efteråt var kön lång och många tog chansen att byta några ord med författaren. Signeringen överfördes till svällpapper och hälsningen från författaren gjordes till punktskrift. Allt sattes sedan in i det exemplar av boken som man köpte. Också förre TPB-medarbetaren Sten Gustavsson höll ett uppskattat föredrag. Han berättade om punktskriftens historia. Utanför föreläsningssalen kunde intresserade besökare få mer historiskt kött på benen i den utställning som Synskadades museum hade byggt upp. Tekniska hjälpmedel visades upp Hos SRF hade det dukats upp både nyttigheter och mer lustfyllda ting: läkemedelsförpackningar, pepparkakor och vinflaskor med punktskrift på etiketterna. I Iris visningsrum för tekniska hjälpmedel demonstrerades en nyhet: en punkt- och färgskrivare där man kan få svartskrift och punkt i samma process, på samma papper. Flera utställare visade tekniska och elektroniska hjälpmedel. Förutom Iris var också ICAP, Polar Print och Insyn Sverige representerade. Anna-Karin Hugo från TPB är en av dem som har ansvarat för dagen och hon är mycket nöjd med resultatet. Nå, blir det någon mer Punktskriftslördag? – Inte redan nästa år. Men kanske året efter. Vi har ju förstått att det finns önskemål om ett sådant här evenemang med viss regelbundenhet och SRF och TPB har diskuterat saken. Men inget beslut är fattat ännu. Text och foto: Inger Öhrqvist ”Mänsklig” författare fick nobelpriset I år gick Nobelpriset i litteratur till den engelska författaren Doris Lessing. Hon har sedan många år en bred läsekrets och är flitigt översatt till svenska. Lessing är född 1919 och växte upp i dåvarande Sydrhodesia (numera Zimbabwe), som hon lämnade 1949. Året efter kom hennes första roman, Gräset sjunger, som handlar om rasmotsättningarna i hennes gamla hemland och som också har filmats. I Nobelkommitténs motivering heter det att Lessing är ”den kvinnliga erfarenhetens epiker, som med skepsis, hetta och visionär kraft har tagit en splittrad civilisation till granskning”. Själv reagerade hon omedelbart och menade att hon inte var någon specifikt ”kvinnlig” författare, utan ”mänsklig”. På 1970-talet identifierade sig hur som helst en hel generation kvinnor med hjältinnan i hennes Martha-serie. Lessings romaner spänner över många genrer; från utvecklingsromaner till science fiction. I Den goda terroristen från 1985 behandlar hon ett ämne som med åren fått allt större aktualitet. I TPB-katalogen finns sex böcker på punktskrift varav en på engelska, och ett trettiotal titlar som talböcker. Text: Henry Larsson Dynamisk TPB-profil i pension Beatrice Christensen Skölds bullrande skratt och spontana utrop har roat arbetskamrater på TPB i 26 år. In i det sista har hon arbetat intensivt med att göra världen till en bättre plats för personer med läshandikapp. Hennes senaste arbetsresa gick till Sydafrika där hon påbörjat ett projekt med produktion av taktila bilderböcker. Hur kom det sig att du började på TPB? – Jag skulle fylla 40 det året och kände att jag ville ha ett fast jobb. Och så passade det bra för det var på halvtid. Ett av mina barn hade precis börjat skolan. Tidigare hade jag jobbat inom utredningsväsendet på olika departement. Det senaste var på Utbildningsdepartementet. Vilka var dina arbetsuppgifter i början? ? Första jobbet var att göra en målgruppsundersökning. Jag skulle beräkna målgruppens storlek för att vi skulle skriva ett yttrande över talbokskommitténs betänkande. Nästa grej var en utredning som ledde till ett remissyttrande över den dåvarande studiestödsutredningen. Vi tog fram ett förslag på organisation och finansiering av studielitteratur för synskadade. På den tiden var det 30 studenter. Vi beräknade att det aldrig skulle bli mer än 100. Vilka arbetsuppgifter har du i dag? – De senaste åren har jag främst arbetat med internationella frågor samt att utveckla tekniken för produktion av taktila bilderböcker. Jag har haft flera internationella uppdrag, bland annat har jag varit ordförande i IFLA:s blindbibliotekssektion (International Federation of Library Asso-ciations and Institutions) i flera år. Arbetet i ALP, IFLA:s kärnprogram för biblioteksutveckling i tredje världen, har också intresserat mig. Din roll för tidskriften Vi punktskriftsläsare? – Det var jag som tog initiativet till Vi punktskriftsläsare och jag blev dess första redaktör. När Punktskriftsnämnden inrättades 1985 behövdes det ett forum för de här frågorna och vi startade tidningen Punktskriftsnämnden informerar. Senare utvecklade vi den till att informera om hela TPB:s punktskriftsverksamhet och bytte därmed namn. Jag har arbetat med tidningen sedan start och skriver numera mestadels historiska artiklar. Vad har varit roligast under åren? – Jag gillar att arbetet har varit så omväxlande. Kampmomentet, att vi arbetar för att något ska bli bättre, är en enorm drivkraft. Det internationella arbetet är oerhört roligt. Det är nödvändigt att ha gemensamma standarder och utbyte mellan länder. Vi har fått jättebra idéer från andra länder. Punktskriftstjänsten är ett exempel på en sådan idé som kommer från Holland. Arbetet med att starta produktion av taktila bilderböcker i Sydafrika har krönt min karriär. Hur ser framtiden ut för TPB? – Min dröm är att TPB fortsätter på nuvarande spår. Att dels vara ett rådgivande och utvecklande organ för resten av samhället, exempelvis till bibliotek och förlag, dels jobbar internationellt. I och med den digitala världen har biblioteken fått en ny roll. Många av våra stora internationella samarbetspartners är bibliotek. Fysiska lån måste också vara möjliga för vi får inte glömma vår målgrupp. Sedan hoppas jag att taltidningar och läromedel kommer in under vår hatt. Det finns nog stora vinster där. Vad ska du göra som pensionär? – Först och främst ska jag skriva färdigt min avhandling om blinda kvinnors bildningsvägar. Sen ska jag ägna mig en del åt Kvinnliga akademiska föreningen, KAF. Dessutom vill jag fortsätta skriva historiska artiklar åt Vi punktskriftsläsare. Sedan har jag ju Malte. Han är tre månader. Jag är Maltes mormor. Det är inte helt oväsentligt. Trädgårdsskötsel tänkte jag också syssla med. Jag ska bland annat se hur mina frön från Sydafrika tar sig. Text: Lena Boqvist Historien om Frans och Ingeborg Eriksson Rut Karlsson i Norrköping delar med sig av sina minnen av mormor och morfar. De var båda synskadade och försörjde sig stundvis som turnerande musiker vilket de statliga inspektörerna ogillade. – Hemma hos morfar och mormor dracks det kaffe och åts kakor. Hela blindföreningen i Norrköping kom dit. Men de drack inte bara, de pratade och sjöng också, säger Rut Karlsson dotterdotter till Frans och Ingeborg Eriksson. De tyckte mycket om musik och turnerade stora delar av livet. Bytte turnéer mot korgmakeri Efter ett besök 1906 av inspektören Oscar Thurén tog livet en ny vändning. Från 1903 fanns det nämligen statliga inspektörer som åkte runt och kontrollerade hur de blinda hade det och vad de sysselsatte sig med. Vid besöket var Frans och Ingeborg nyss hemkomna från en turné i Dalarna. Under samtalet framkom att Frans tyckte att han tjänade bättre på musiken än på korgmakeriet men att de långa resorna började ta på krafterna. Thurén lyckades övertyga honom att han måste stadga sig, det vill säga sluta turnera och börja arbeta med korgmakeri igen. Mormor turnerade vidare – Morfar Frans slutade nog med de längre turnéerna men fortsatte att dryga ut inkomsterna genom att vara gatumusikant tillsammans med några seende. Han sjöng och spelade gitarr, säger Rut. I ett skrin har hon ett tillstånd från poliskammaren i Norrköping där det står att Frans får utöva gatumusik. – Mormor hon fortsatte att turnera tillsammans med flickorna. De reste så långt som till Nordtyskland. Hon spelade mandolin och de sjöng. Betraktade med skepsis Det fanns främst två saker som inspektörerna och deras uppdragsgivare betraktade med skepsis när det gällde de blinda. Det första var blinda som försörjde sig på musik, det andra var äktenskap mellan blinda. Musiken medförde ett kringdrivande liv och ledde de blinda i fördärvet, och inte kunde två blinda klara sig tillsammans. Det var en syn som reseinspektörerna delade med sin uppdragsgivare Kongliga Direktionen för Blindinstitutet på Tomteboda. Frans och Ingeborg hade vid den tidpunkten varit gifta i sju år och hade två döttrar, sex och tre år. Låneböcker kom med järnvägen Många år senare, i slutet av 1920-talet och början av 1930-talet hade döttrarna växt upp och fått egna barn. – Jag var hemma hos mina morföräldrar varje dag efter skolan, säger Rut Karlsson. Min morfar läste oerhört mycket. Nya låneböcker kom med järnvägen och det var ett spänningens ögonblick när den nya boken togs ur sin väska. Frans läste högt ur alla böcker han lånade. – Mormor var inte så bra på punktskrift. Hon var litet lat. Hon hade ju inte gått på Tomteboda, som morfar, utan först lärt sig läsa punktskrift när hon kom till Anna Vikströms skola i Uppsala. Då var hon 19 år. Hemma hade hon fått lära sig spela piano och mandolin. Beläst morfar Ingeborgs pappa krögaren Cassel tillhörde den övre medelklassen och tvekade att skicka sin synsvaga dotter till Blindinstitutet. Där gick mest arbetarbarn. Inte förrän hans affärer gick dåligt och han insåg att dottern måste kunna försörja sig skickades hon till skolan i Uppsala. Sedan reste han och resten av familjen till Amerika. Rut Karlsson visar en amerikansk-svensk bibel med fotoalbum i slutet. Där finns porträtt av både Frans och Ingeborg och deras två döttrar. På ett av fotona ser man Ingeborg med fin skinnkrage. – Mormor ville alltid ha det senaste i modeväg. Hon gillade också nya möbler och nytt porslin, säger Rut. – Mormor blev ganska korpulent med tiden, inte rörde hon sig mycket. Morfar var väl inte heller så slank. Han dog redan när han var 61 år. Men oj vad han kunde mycket min morfar. Han var så beläst och så lyssnade han på radio. Ja, ingen har lärt mig så mycket som morfar, säger Rut. Text: Beatrice Christensen Sköld Linnéårets bästa bok? I år är det ju 300 år sedan Carl von Linné föddes. Det innehållsrika jubileumsåret håller på att gå mot sitt slut, men så här i dess sluttamp vill vi fästa uppmärksamhet på en mycket fin bok om Linné som precis har färdigställts på punktskrift. Det är Karin Berglunds Jag tänker på Linné, han som såg allt. Karin Berglund är trädgårdsskribent. I denna uppmärksammade och hyllade bok, kanske Linnéårets bästa, berättar hon om Linnés barndom i Småland, om studieåren, de många landskapsresorna, och om de sista årens bekymmer och glädjeämnen i professortillvarons Uppsala. Ny broschyr om taktila bilderböcker TPB:s nya broschyr Taktila bilderböcker – att läsa med fingrarna beskriver hur man använder en taktil bilderbok. Den kortfattade texten kompletteras med instruktiva foton. Broschyren riktar sig till förmedlare och anhöriga. En taktil bilderbok är gjord för att läsas med fingrarna och bokens bilder består av upphöjda former. Ordet taktil används i det här sammanhanget för att beskriva hur information kan överföras genom beröring. Taktila bilderböcker görs för barn med olika typer av funktionshinder. Broschyren, som kan beställas kostnadsfritt från TPB:s webbplats, finns även på engelska. Philip gör datorspel för blinda 17-årige Philip Bennefall från Värmdö hyr in professionella skådespelare, köper ljudeffekter och programmerar spel. Hans målgrupp är synskadade personer över hela världen. Dator, kunskap och kontakter är det som behövs om man ska göra datorspel. Hemma i familjens hus i Hemmesta sitter Philip och skapar. För tillfället är det spelet ”Battle Crescendo” som gäller. Ljudet det väsentliga ? Det är ett medeltida krigsspel som går ut på att slå ned fiender och samla vapen. Man kan säga att det är en blandning mellan strategi och action, säger han. Spel för blinda behöver inte ha bilder utan det väsentliga är ljudet. ? Allt måste utgå från en ljudbild istället för en grafisk bild. Han berättar att genom olika ljud kan man höra när någon går och hur snabbt den rör sig. Man hör även på andningen var personen är eller kanske vem det är. Små nyanser i ljudet är oerhört viktiga i datorspel för blinda. Philip vet allt detta eftersom han själv är blind. Internationella kontakter ? Seende får inte ut så mycket av mina spel, utom kanske en ljudtekniker. Till spelet finns endast en bild. Den visar ett fält med ett slott i horisonten. Mitt på bilden finns ett svärd. Himlen är dramatisk med stora svarta moln. Bilden syns på skärmen under spelets gång. Philips flickvän från England har gjort den. Musiken har en kille från Sydafrika skapat. ? Jag anställer professionella skådespelare som gör karaktärerna. De tycker att det är spännande att göra spel för synskadade, säger Philip. Ljudeffekterna köper han ur speciella ljudbanker. Tidskrävande syssla Kruxet är att skådespelarna är dyra. Philip betalar ur egen ficka. Han säljer visserligen sina spel till synskadade över hela världen. Men det tar tid att göra spel. Han räknar med att Battle Crescendo ska vara klart julen 2008. Till vardags går Philip estetiska programmet på Värmdö gymnasium så produktionen av datorspel är en sidosyssla. ? Men jag skulle vilja göra spel i större skala. Det skulle vara roligt att komma ut med professionella spel som håller några år, som inte dör bort, säger han. Han hoppas på att få stipendier eller bidrag för att kunna fortsätta även i framtiden. ”Snäv marknad” Många är intresserade av hans spel. ? Det är en snäv marknad men den är hungrig. Om du släpper ett spel som är jättebra kan du få 300?400 beställningar så det är ganska begränsat. Redan som tolvåring bestämde sig Philip för att han vill skapa datorspel. Hittills har han gjort nio stycken. Till en början var det otroligt svårt. Men efter tre?fyra år fungerade det ganska bra. I dag använder han programmeringsspråket C++ i sina spel och ljudformatet Ogg Vorbis. ? Jag var otroligt avundsjuk och sur på dem som kunde göra spel så jag ville också göra det! Text och foto: Lena Boqvist Punktskriftsböcker för lästräning För den som vill träna sin punktskriftsläsning finns en särskild form av bok att låna från TPB: Punktskriftsbok för lästräning. Punktskriften är i glestryck och med boken följer både originalboken och en talbok. Talboken är en inläsning som följer punktskriftsbokens indelning i sidor. Inläsningen görs i tre hastigheter. I den långsammaste kan man följa med i texten punktcell för punktcell. Dessa lästräningsböcker görs för både vuxna och barn. TPB producerar fyra punktskriftsböcker för lästräning varje år. I år har vi gjort: Paula på piratresa av Ursel Scheffler och Bankrånaren av Petter Lidbeck för barn, och Tornet av Ninni Holmqvist och Den ömma punkten G K Chesterton för vuxna. Om Linné för barn Min pappa Blomsterkungen heter en bok av Cecilia Sidenbladh som är vackert illustrerad av Tord Nygren. Den har givits ut med anledning av Linné-året 2007. Det är en påhittad version av Carl von Linnés resa till Skåne den 29 april till den 12 augusti 1749. Hans yngsta dotter berättar hur hon gömde sig bland koffertarna för att få följa med. Sophia Linnaea beskriver på ett barns nyfiket friska sätt om besök på slott, om de allra fattigaste fiskarfamiljerna i Falsterbo, om fest hos borgmästaren i Ystad. Var de än går förklarar pappa Linné vilka växter och djur de ser, vad de heter på svenska och på latin och vilken nytta de har för människan. TPB har valt att göra boken som en bredvidbok, alltså med originalboken i en ficka på pärmen. I punktskriftsboken finns också tre reliefbilder: en karta över Skåne, Glimmingehus och en skeppssättning. Hungrig larv i ny taktil bilderbok Den mycket hungriga larven av Eric Carle är en riktig bilderboksklassiker. En solig söndagsmorgon spricker ett ägg och en mycket hungrig liten larv kryper ut. Den börjar äta - på måndagen ett äpple, på tisdagen två päron och så fortsätter det, som en upprepningssaga. På söndagen är den en fet larv som bygger sig ett hus som kallas för puppa. Till sist förvandlas larven till en vacker fjäril. I en mycket rolig text smyger författaren in både räkneord och veckodagar. De taktila bilderna är gjorda av Maria Beskow. Nyhetsbrev för barn Nu kan barn och ungdomar få ett eget nyhetsbrev från TPB. Breven innehåller tips om böcker, nyheter om TPB:s verksamhet och annan information som rör talböcker och punktskrift. Brevet finns för två åldersgrupper, 7-12 år och 13-18 år. Nyhetsbrevet kommer ut fyra till fem gånger om året. Anmälan görs på Barnens TPB. www.tpb.se/barnens_tpb