Vi punktskriftsläsare December 2006 · Nr 2 Utgiven av Talboks- och punktskriftsbiblioteket och Punktskriftsnämnden Att kunna läsa punktskrift – viktigt förr och nu Innehåll Redaktörens ruta Öppet punktskriftsbibliotek Telefonutlåningens öppettider Vad tycker punktskriftslåntagarna om TPB:s service? Lämna gärna punktskriftsförslag! Punktskriftsböcker på olika språk Välkommen att söka böcker på punktskrift i TPB-katalogen! Inga långa köer för punktskriftsböcker Försenad bok Interfolierade bilderböcker – några guldkorn Orhan Pamuk, årets nobelpristagare Ny taktil folksaga Totte bakar Ambulerande lärarinnor Punktskriftsnämnden informerar Ge barn med synskada goda förutsättningar att bli läsare! Lätt hitta rätt på www.tpb.se Vi punktskriftsläsare ges ut av Talboks- och punktskriftsbiblioteket och Punktskriftsnämnden December 2006 • Nr 2 Utgivning: 2 ggr/år Ansvarig utgivare: Kjell Hansson Redaktör: Jenny Nilsson jenny.nilsson@tpb.se Layout: Annika Sundin Redaktion: Beatrice Christensen Sköld Åsa Danielsson Ann-Sofie Falck Monica Hedbjörn Henry Larsson Ingela Lindberg Jenny Nilsson Gun-Britt Sundberg Björn Westling Adress: Talboks- och punktskriftsbiblioteket 122 88 Enskede Besöksadress: Sandsborgsvägen 52 Prenumeration (gratis) Telefon: 08-39 93 50 (vx) Telefax: 08-659 94 67 E-post: info@tpb.se Internet: www.tpb.se Vi punktskriftsläsare finns i punktskrift, i svartskrift samt på TPB:s webbplats. ISSN 1401-6524 Redaktörens ruta Den här gången hälsar jag alla nya (och förstås även gamla!) läsare välkomna till Vi punktskriftsläsare. I undersökningen om vad ni punktskriftsläsare tycker om servicen på TPB, som vi skriver om i detta nummer, framgick det att flera svarande vill ha mer information och boktips från oss. Många kände heller inte till den här tidskriften. Därför skickar vi nu ut ett exemplar till alla punktskriftslåntagare. Vill ni börja prenumerera kan ni skicka e-post med adress till info@tpb.se eller ring 08-39 93 50. Ange om ni vill ha tidskriften i punktskrift eller tryckt text. Prenumerationen är gratis. Det går också bra att beställa gamla nummer och prenumeration på webbplatsen: www.tpb.se/om_tpb/trycksaker/tidskrifter/ I det här numret kan man läsa en historisk artikel om ambulerande lärarinnor vid förra sekelskiftet, om en studiedag för syncentraler om barn och punktskrift och som vanligt ger vi en del tips om böcker och annat som rör punktskrift. Det här blir mitt sista nummer som redaktör, nästa år tar Lena Boqvist över. Lena är redaktör för vår andra tidskrift ”Bibliotek för alla” och har arbetat många år på TPB. TPB önskar alla läsare en God Jul och ett Gott Nytt År! Jenny Nilsson Öppet punktskriftsbibliotek TPB är öppet för punktskriftslåntagare följande torsdagar 12.00-16.30 under våren 2007: • 25 januari • 22 februari • 9 mars • 26 april • 31 maj • 28 juni Glöm inte att det också är möjligt att ringa vår utlåning och boka besök en annan tid, om du inte har möjlighet att komma när det är öppet. Kokböcker och mat i skönlitteraturen När vi har öppet den 22 februari tipsar Eva Bäckwall, utlåningsbibliotekarie, och Jenny Nilsson, barnbibliotekarie, om härliga kokböcker och mat i skönlitteraturen för barn och vuxna. Vi har också rea i punktskriftsförsäljningen den 22 februari. Öppettider för telefonutlåningen i mellandagarna 27, 28 och 29 december samt 2, 3, 4 och 5 januari är telefon-utlåningen öppen kl 09.00-12.00. Från och med den 8 januari är utlåningen öppen som vanligt kl 09.00-15.00 med uppehåll för lunch kl 12.00-13.00. Vad tycker punktskriftslåntagarna om TPB:s service? En undersökning bland er som lånar punkt-skriftsböcker från TPB har genomförts av utredningsinstitutet HANDU. 118 låntagare besvarade per telefon undersökningens frågor. Ett stort tack till er som tog er tid! Syftet med undersökningen var att ta reda på vad ni anser om TPB:s punktskriftsservice. TPB fick övervägande mycket goda betyg, men på några områden sätter vi in åtgärder för att vår service ska bli ännu bättre. •Format: många önskade fler böcker i det lilla A4-formatet. Från och med 2007 kommer i princip alla punktskriftsböcker att produceras i A4-format. •Webbplatsen: en del svarade att det var svårt att hitta vidare från webbplatsens startsida www.tpb.se till TPB-katalogen. Därför har vi nu lagt in en länk till katalogen överst på sidan. •TPB-katalogen: efter att intervjuerna genomfördes har TPB-katalogen äntligen blivit helt tillgänglig. •Information: många kände inte till Vi punkt-skriftsläsare och listan Nya punktskriftsböcker på TPB, därför skickar vi ut ett nummer av båda dessa publikationer till samtliga punktskriftslåntagare. •Nya låntagare ska få en särskild information skickad till sig om TPB:s punktskriftsservice. Med anledning av undersökningen informerar vi i detta nummer av Vi punktskriftsläsare om hur man hittar på webbplatsen, i TPB-kata-logen och vad som gäller när man vill lämna förslag till punktproduktion. Lämna gärna punktskriftsförslag! Om du vill läsa en viss bok på punktskrift kan du lämna förslag till TPB. De flesta vuxenböcker vi gör bygger just på förslag. Man kan också lämna förslag på barn- och ungdomsböcker. Det kan vara en nyutkommen bok eller en äldre, en fackbok eller en roman. Hör av dig till utlåningen på tel. 08-39 93 55 eller 39 93 56. Du kan också kontakta Henry Larsson på tel. 08-39 93 80 eller via e-post henry.larsson@tpb.se Punktskriftsböcker på olika språk Punktskriftsläsare som är intresserade av att läsa böcker på andra språk än svenska har möjlighet till det genom TPB; man kan antingen låna de punktskriftsböcker som finns i TPB:s bestånd eller vi kan förmedla lån i princip från bibliotek i hela världen. För tillfället har vi punktskriftsböcker på elva språk men antalet böcker varierar mycket mellan de olika språken; störst är utbudet på engelska, franska, tyska och spanska, på de andra språken finns det än så länge endast enstaka titlar. Om du är intresserad av att låna en bok som inte finns hos oss ta kontakt med TPB:s utlåning. Om du har andra frågor får du gärna vända dig direkt till TPB:s nya mångspråksbibliotekarie, Marja-Leena Ahola, tel 08-39 93 69. E-post: marja.leena.ahola@tpb.se Inga långa köer för punktskriftsböcker När fler än 2 låntagare står i kö för att låna en punktskriftsbok gör TPB ett extra exemplar, en så kallad merkopia. Om fler än 5 står i kö gör vi 2 merkopior. Dessa böcker görs nu med mjuka pärmar. Försenad bok I förra numret utlovades att Michael Mellors bok ”Louis Braille : A Touch of Genius” skulle finnas tillgänglig för utlån från TPB under 2006. Produktionen har tyvärr blivit försenad och boken blir inte klar förrän under våren 2007. Interfolierade bilderböcker – några guldkorn I en interfolierad bok är genomskinliga plastblad med punktskrift insatta mellan bilderbokens sidor. Bokens hela text finns på plastbladen. Ofta finns även en kort bildbeskrivning för att den vuxne som läser punktskriften ska veta vad barnet tittar på och ha en möjlighet att prata kring text och bilder. Det finns också böcker med inklistrad punktskrift. Det passar till exempel när originalboken har hårda sidor. Här kommer tips på några trevliga interfolierade böcker från de senaste tre åren. Alla böcker har bildbeskrivningar. Emilias jul av Anna Dunér Snart är det jul och Emilia hjälper sin mamma att slå in julklappar. Men så börjar saker försvinna: pappas penna, godis-spritsen och jultomten från dagmamman. Vart tar allting vägen? Texten består av korta meningar och ordvalet gör att de flesta barn från 3 år och uppåt kan hänga med i berättelsen. Bilderna är charmigt röriga men därför också ganska svåravlästa. 2006. Kaninen som hade tappat bort sin pappa av Lilian Edvall Kaninen vaknar på natten med ett ryck och ser att pappa är borta. Förgäves letar han och lillasyster överallt tills de blir utelåsta och måste skrika på mamma. Då kommer pappa upp ur källaren där han hittat sitt gamla älsklingsgosedjur. Barnen tycker det är smutsigt och trasigt, men när kaninen ser att pappa blir lite ledsen säger han att det är fint ändå. Akvarellbilder i mjuk färgskala. 2006. Från 3 år. Malla cyklar av Eva Eriksson Grisflickan Malla är ute och cyklar tillsammans med mormor. Malla kör in i allting, men när hon kör på körskolläraren är det som om det vänder. Han lär Malla hur man ska cykla, man ska se rakt framför sig, men istället gör han mormor så förvirrad att hon kör in i en stolpe. I en tidigare bok är Malla och handlar. Bilder i ljusa och ganska klara färger. 2004. Från 4 år. Glestryck. Pappa kommer av Inger Lindahl Axel, som är i förskoleåldern, väntar på att pappa ska komma och hämta honom. Det sägs inte rakt ut, men det framgår att föräldrarna inte bor tillsammans. Axel längtar, han tittar ut genom fönstret och han tjatar på sin mamma. Han är rädd att pappa har glömt att han ska hämta honom. Boken tar upp en viktig händelse i många barns vardag. Den välskrivna texten beskriver i få meningar barnets känslor. 2005. Från 4 år. Glestryck. När Åkes mamma glömde bort av Pija Lindenbaum En dag blir Åkes stressade mamma en slags drake. Ingenting minns hon - inte ens hur man lagar frukost. Åke fixar och inser att han måste ta henne till sjukhuset. Vägen blir äventyrlig - mamma frustar sand på storkillarna, biter en hund och sprutar eld. Hemma hos mormor blir hon lugn och somnar bakom soffan. Roliga bilder i klara akvarellfärger med tydliga konturer skildrar mötet mellan det vardagliga livet och mammadraken. 2006. Från 4 år. Glestryck. Jenny Nilsson Orhan Pamuk årets nobelpristagare Om bokbranschen blev besviken förra året när den engelske dramatikern Harold Pinter fick nobelpriset, så var reaktionen den omvända i år. Den turkiske författaren Orhan Pamuk, född 1952, var en av flera allmänt tippade kandidater. Han har flitigt getts ut i svensk översättning av Norstedts förlag. Pamuk skildrar sitt hemland Turkiets identitetsfrågor på både ett personligt och nationellt plan. Han åtalades 2005 under stort rabalder för att ha ”förtalat nationen” när han fört på tal Turkiets förföljelser av armenier och kurder genom tiderna. Pamuk har tilldelats nobelpriset i litteratur för att han ”spanar efter sin hemstads melankoliska själ och har funnit sinnebilder för kultur-ernas strid och sammanflätning”. Av Orhan Pamuk finns sju talböcker på DAISY och en punktskriftsbok, Det tysta huset, om en 90-årig änka till en gammal rebell som hela sitt liv arbetade på en oavslutad encyklopedi som skulle ”skingra österlandets vidskepliga mörker”. Henry Larsson Ny taktil folksaga TPB har tidigare gjort Bockarna Bruse och Vanten tillgängliga som taktil bilderbok. Nu kommer Rödluvan! I originalboken, från Eriksson&Lindgrens förlag, är det Pippis illustratör Ingrid Vang Nyman som står för bilderna och det märks även i den taktila versionen. Texten är bearbetad på ett sätt som gör den lättläst utan att innehållet skurits ned alltför hårt. Boken finns till utlåning och försäljning från TPB. Totte bakar En småbarnsklassiker finns nu tillgänglig som taktil bilderbok, Totte bakar av Gunilla Wolde. Totte har blivit så stor att han klarar av att baka alldeles själv, bara pappa hjälper till lite. Mamma sitter och väntar, tills kakan blivit färdig. Instruktiva bilder lockar barn till att prova på att baka själva, med lite hjälp förstås. De taktila bilderna är formgivna av Annica Norberg. Boken finns både till utlån och försäljning från TPB. Ambulerande lärarinnor I slutet av 1800-talet fanns det vid sidan av den ordinarie blindundervisningen två kvinnor, Amy Segerstedt och Emmy Hammarstrand, som sökte upp äldre blinda personer och lärde ut punktskrift. De kallades ”ambulerande lärarinnor” Blindundervisningen i Sverige startade i början av 1800-talet på institutet för dövstumma och blinda på Djurgården i Stockholm. Många var dock missnöjda med att man föste ihop döva och blinda på samma institut. En statlig utredning tillsattes som blev klar våren 1879. Den kom fram till att det fanns 3000 blinda personer i riket som behövde skolundervisning. I utredningen föreslogs att man skulle grunda åtminstone fem nya skolor. Man föreslog också att skolorna skulle finansieras av staten. Men riksdagen anslog bara pengar till ett blindinstitut i Stockholm, en förskola i Växjö och en hantverksskola för blinda män i Kristinehamn. Statens snålhet satte igång privata krafter Anna Wikström, själv blind, grundade en hantverksskola för blinda kvinnor i Uppsala. I Göteborg grundades en förening ”De blindas vänner i Göteborg år” 1889, som samma år öppnande en liten skola för 10 elever på Andra Långgatan 5. Fortfarande var mer än 75 procent av Sveriges 3000 blinda analfabeter. Amy Segerstedt som grundade Föreningen för Blindskrift och Sveriges första lånebibliotek för blinda, undervisade på sin fritid också blinda analfabeter i punktskrift. I ett föredrag som hon höll på föreningens årsmöte den 23 april 1893 berättar hon att hon nyligen haft ”sex blinda lärjungar”. Bland dem vill hon särskilt nämna en 17-årig ålänning som fick sin första lektion ”på en finnskuta nere i fiskehamnen”. Hon uppger att han nu läser och skriver punktskrift ”korrekt och ledigt”, och dessutom lärt sin likaledes blinda syster att läsa. Systern började senare på Anna Wikströms hantverksskola för blinda kvinnor i Uppsala. I slutet av sitt föredrag uppmanar Amy Segerstedt medlemmarna i ”Föreningen för blindskrift” att om de har tid och medel bidra till ”detta kärleksverk”. De flesta av de aktiva medlemmarna kunde punktskrift och ägnade sig åt att kopiera böcker till biblioteket. Emmy Hammarstrand blir lärare Den 14 oktober 1897 mottog ” Föreningen De Blindas vänner i Göteborg” ett brev från “blinda Emmy Hammarstrand från Nedergården, Wedum”. Hon erbjöd sig att mot ersättning bli ambulerande lärarinna, och hänvisade till att man hade en liknande verksamhet i Stockholm. Efter mycket utredande och kontrollerande accepterades Emmy Hammarstrands förslag. Hon anställdes som ambulerande lärarinna fr.o.m. vårterminen 1898. I lön fick hon 50 kr i månaden. I svarsbrevet (skrivet med planskrift*) till föreningsstyrelsen accepterade hon lönen men tillade att “den måhända är väl liten, men mitt intresse för saken är så varmt, att jag ej kan afstå från utsikten att sprida litet ljus öfver mina blinda bröders och systrars tillvaro”. Viktiga tidsdokument De rapporter hon avlämnade under det år hon var verksam är viktiga tidsdokument. Det finns annars mycket litet källmaterial skrivet av blinda från 1800-talets slut, särskilt av kvinnor. I den första rapporten, skriven den 20 maj 1898, berättar hon om sina mödor med att hitta de blinda som behövde undervisning. De bodde oftast i stadens utkant. Hon blev förskräckt över “den slöhet och den förslappade fattningsgåfva“ hon fann hos de allra flesta hon träffade. De var understimulerade och försummade av omgivningen. Besöken ledde trots allt till att “eleverna“ även om de inte fick någon undervisning, blev glada över Emmys besök. Hon beslutade själv att gå “terapeutiskt” till väga, först stimulans sedan undervisning. I rapporten säger hon: “Helt naturligt valde jag då först den, som jag ansåg kunna hafva största nytta af min undervisning. Så det jag har användt mycken tid på är att lära en både döf och blind 73-årig gumma vid fattigvården att läsa”. Hon tillägger att ”det är med innerlig glädje” hon kan meddela att kvinnan nu verkligen kan läsa, med reservationen “ehuru icke fullständigt på egen hand“. I sin sista rapport, daterad den 25 april 1899, berättar Emmy att hon fått fem nya elever, av vilka åtminstone tre är lovande. Hon har gett upp hoppet om att kunna lära de gamla att läsa och har i stället besökt dem och läst högt för dem ur religiösa skrifter, men tillägger att hon även på annat sätt har försökt uppmuntra och förströ dem för att de “så småningom skall försona sig med sina sorgliga öden”. Emmy Hammarstrands bana som ambulerande lärarinna i Göteborg blev kort. Hon var tvungen att sluta på grund av en inflammation i höften. Blindföreningarna tar över Vid sidan av de ambulerande lärarinnorna fanns det ett antal blinda borstbindare runt om i Sverige som när de fick lärlingar också undervisade dessa i punktskrift. Emmy Hammarstrand kom att efterträdas av Amy Segerstedt, och hennes syster Helmina, som flyttade till Göteborg 1902. Innan dess hade Amy besökt Göteborg och ”Föreningen De Blindas Vänner” våren 1900. Vid sidan av den uppsökande verksamheten höll de också föredrag i olika ämnen. När systrarna väl pensionerat sig och flyttat hem till sin födelseort Åmål år 1912 var det märkligt nog Emmy Hammarstrand som i sin tur tog över verksamheten. Säkert kände fröknarna Segerstedt väl till Emmy. Hon hade under flera år arbetat som kopist för ”Biblioteket för Sveriges blinda” i Stockholm. Emmy undervisade dock inte längre i punktskrift utan ägnade sig enbart åt att ge föreläsningar. Hon var också med om att i början av 1920-talet grunda blindföreningen ”Hoppet” i Göteborg, som också hade folkbildning på programmet. Det blev också blindföreningarna som så småningom kom att ta över de ambulerande lärarinnornas uppgifter. Beatrice Christensen Sköld * Planskrift är vid denna tid termen för svartskrift. Emmy skrev med hjälp av en matris. Svartskriften var alltså plan i motsats till punktskriften som var i relief. Punktskriftsnämnden informerar Ge barn med synskada goda förutsättningar att bli läsare! Torsdagen 23 november arrangerade Punktskriftsnämndens barngrupp en studiedag i Enskede. Ett femtiotal deltagare, som till stor del bestod av personal från syncentraler, fick höra intressanta föreläsningar om barn och punktskrift. Kerstin Fellenius, lektor i specialpedagogik vid Lärarhögskolan i Stockholm, beskrev sedan literacyutveckling för barn med synskada. Literacy definierar hon som skriftspråklighet, det vill säga läs- och skrivförmåga i bred bemärkelse. Hur får vi till en god skriftspråklighet hos barn? Här finns två viktiga frågor att ställa: ”Vad krävs av läsaren?” och ”Vad krävs av omgivningen?”. Små seende barn upptäcker hela tiden text omkring sig: på skyltar, på inköpslistan till affären, i föräldrarnas dagstidning och i böckerna som det är så härligt att dra ner ur bokhyllan. Hur ofta möter barnet med grav synskada sin text: punktskriften? Kerstins avhandling från 1999 visar att elever med grav synskada var mindre bekanta med bokstäver och ord vid skolstart än synsvaga elever. Det var också ett problem att man hade ”befriat” de synskadade barnen från läxläsning. Detta gjorde att man inte hade den dialog runt en text som är naturlig för seende barn att ha med sina föräldrar. Punktskriftsläsande barn fick i långt mindre utsträckning läsa högt för någon hemma. För att skapa den perfekta grogrunden för skriftspråksutveckling talade Kerstin om 4 viktiga M: • Möte med text, punktskriften ska finnas som ett naturligt inslag i barnets miljö även innan barnet själv kan läsa. • Medvetenhet, den vuxne får gärna tala med det lilla barnet om när text dyker upp i vardagen: ”Nu ska jag skriva en lista på vad vi ska handla!”. • Meningsfullhet, till exempel märka viktiga saker för barnet med punktskrift. •Motivation, hitta texter som barnet verkligen vill läsa. Kerstin är tillsammans med Kerstin Dominkovic och Yvonne Eriksson författare till boken ”Läsa högt för barn”, utgiven på Studentlitteratur 2006. Boken tar främst upp högläsning för de riktigt små barnen. I boken belyses också skillnader och likheter mellan högläsning för seende barn och barn med synskada genom två exempel på högläsningssituationer, den ena med en seende 2,5-åring och den andra med en 4-åring med grav synskada. 4-åringen och hennes mamma läser den taktila bilderboken ”Historien om någon” och författarna gör intressanta upptäckter i dialogens betydelse för förståelsen av boken. Boken kommer att läsas in som talbok av TPB. Ny läslära Margareta Agélii är en av författarna till läromedlet ”abc med punktskrift”. Hon presenterade syfte och mål med de olika delarna i paketet. Läsläran är i första hand avsedd för elever som ska lära sig läsa punktskrift och bygger till vissa delar på en äldre abc-lära, men nu måste den göras om för att fungera för barnen som går integrerade i vanliga klasser. I böckerna finns texterna både i punktskrift och i svartskrift. Det är meningen att det ska vara möjligt att göra övningarna tillsammans med en seende klasskamrat. Till böckerna hör också cd-skivor och datorövningar. På cd-skivorna finns bl a ljud som kan kopplas till olika bokstäver. När man ska jobba med exempelvis bokstaven A kan man först spela ljuden med anka, apa, andning, applåder och sen höra om barnet kan gissa vilken bokstav de ska jobba med idag. Det finns också rap-låtar om olika bokstäver. Två lärare i publiken kunde intyga att dessa skivor var väldigt användbara för hela klassen. Till de enkla texterna som barnen kan läsa hör en utförligare och mer spännande text som läraren först ska läsa för att ge barnen både förförståelse och motivation. Slingrig väg till punktskrift Astrid K. Vik är synpedagog vid Huseby kompetenscenter och arbetar med en avhandling om barn som är multiläsare (läser både punktskrift och stor stil). Hon talade under rubriken ”Vilken tur att hon inte behöver läsa punktskrift!”. Astrid delade med sig av sina egna erfarenheter av att vara en gravt synskadad elev och ändå försöka klara läsning och skrivning endast med svartskrift och hur det påverkat skolgången och livssituationen. Hon tillhörde den första generationen som gick integrerad i en vanlig skola och minns hur hon stod på skoltrappan och hörde de andra barnen leka. Då hörde hon några vuxna som sa att det var tur att hon iallafall inte behövde lära sig punktskrift. I vuxen ålder har Astrid reflekterat över vad det uttalandet stod för och hon tror att ”tur” betydde att hon kunde vara som de, ”normal”. Ändå tyckte Astrid väldigt mycket om skolan trots nederlag i läsningen och hon ansträngde sig till det yttersta för att hänga med. Det allra svåraste var att skriva. Hon hann aldrig med att både skriva och lyssna och såg dessutom inte ordentligt vad som stod på svarta tavlan även om skolan ordnat särskild belysning. Astrid beskrev sitt eget första möte med punktskrift. I tvåan fick hon komma för synutredning och där råkade hon på en stor konstig bok med något som kändes som risgryn i. Hon frågade vad det var och fick till svar ”Det är en bok för blinda. Det är så blinda läser”. Svaret gjorde att hon aldrig reflekterade över att detta kunde vara något för henne. Hon identifierade sig inte alls med ordet blind. När hon kom längre upp i skolåldern blev skolarbetet svårare och svårare. Engelskan, och då särskilt att skriva engelska, blev en tung utmaning. Astrid satt och pluggade fram till tio varje kväll. Hon hade också svårt att hänga med i det hennes vänner tyckte var intressant, nya rockgrupper, nytt mode osv. Så fort det var en lässituation utanför de ordnade ljusförhållandena i skolan och hemma så gick det inte. Äntligen punktläsare! I de övre tonåren försämrades synen ytterligare. Då bestämde Astrid sig för att strunta i det teoretiska och gå en särskild utbildning i hemslöjd för synskadade. På denskolan träffade hon punktskriftsläsare för första gången. Hon blev helt fascinerad över hur fort de kunde läsa och vilken frihet de hade att kunna läsa var som helst helt oberoende av ljus och tekniska hjälpmedel. Men framför allt blev hon imponerad över att de skrev så bra! Många av hennes klasskamrater var också väldigt duktiga i att välja rätt tyger och garner till det som de arbetade med. Hennes gravt synskadade lärare Ellinor lärde henne att lita på sitt taktila sinne. Så nu bestämde hon sig: Jag ska lära mig punktskrift! Ganska snabbt kom Astrid att bli en punktskriftsläsare och skrivare. Särskilt fantastiskt tyckte hon att det var att kunna skriva överallt oberoende av ljus eller tekniska hjälpmedel, till exempel någons telefonnummer eller en inköpslista. Hon kunde nu också t ex märka hela sin CD-samling så att hon kunde hitta bland skivorna. Det var också lättare att anteckna på lektioner. Astrid började studera på högskolan och arbetar alltså idag med sin doktorsavhandling om barn som är multiläsare. Astrid är övertygad om att hennes föräldrar och hennes lärare hade givit henne tillgång till punktskrift, om de hade förstått hur viktig den kunde ha varit för henne. Hon önskar att lärare och föräldrar blir upplysta om alla möjligheter till läsning som finns och inte direkt utesluter något. Nya taktila bilderböcker Nästa talare var Beatrice Christensen Sköld från TPB. Hon beskrev projektet Bilderböcker för alla. Projektet består av utveckling av screentryck för produktion av reliefbilder, ett nytt formgivarspråk anpassat till screentekniken och utprovning av böcker. De taktila bilderböcker som TPB har producerat sedan tidigt 90-tal är gjorda i collage-teknik. Bilderna monteras av olika slags material. För att TPB ska ha råd att göra fler taktila bilderböcker och för att få vanliga förlag intresserade har TPB i projektet utvecklat en screenteknik där alla eller huvuddelen av de olika strukturerna istället trycks. Detta gör att de formgivare som arbetar på uppdrag av TPB får tänka på ett nytt sätt när de gör sina bilder. De nya taktila bilderböckerna har testats i ett samarbete med Svenska blindskolan i Helsingfors. Dagen avslutades med en diskussion om hur alla vuxna kring barnet kan samarbeta för att uppnå så goda förutsättningar som möjligt för att barnet ska kunna bli en läsare. Jenny Nilsson Lätt hitta rätt på www.tpb.se Alla är inte vana att söka på webbplatser. Här kommer tre tips för enklare sökning: Använd sökfunktionen! Den finns högst upp på alla sidor och visar Googles lista med träffar enbart på TPB:s webbplats. Obs att det överst kan ligga sponsrade länkar, alltså reklam. Använd Webbindex! Det finns under Om webbplatsen som ligger i översta menyraden. Det är en alfabetisk lista på alla sidor på webbplatsen med länkar direkt från sidrubrik till sidan. Använd Webbkartan! Den finns under Om webbplatsen som ligger i översta menyraden. Den visar hela webbplatsens struktur och är lämplig att använda när man tror sig veta ungefär var en sida bör ligga men inte vad den heter, och vill slippa klicka sig fram genom menyerna. Lägg sidadresser som ni ofta besöker i Favoriter så kan ni komma direkt dit nästa gång. Inger Öhrqvist, webbansvarig på TPB