Rapport 2001:1 Översyn av TPB:s verksamhet med talböcker på utländska språk Kerstin Wedin I Uppdraget Talboks- och punktskriftsbiblioteket har gett mig i uppdrag att göra en översyn av TPB:s verksamhet med förvärv av talböcker på utländska språk (TPB:s styrelse 6, 2000 § 56). Översynen skall omfatta - kartläggning av nuvarande verksamhet - analys av övergången till digitala talböcker - förslag till verksamhetens fortsatta uppläggning II Kartläggning 1. Nuläget på TPB a) Kort historik Förberedelserna för verksamhet med talböcker på utländska språk på TPB började i slutet på 1970-talet. 1979 gjordes en enkät till länsbibliotek, sjukhusbibliotek, synkonsulenter och invandrarorganisationer för att efterhöra behovet. Enkäten skulle utgöra underlag för begäran om anslag för att producera talböcker på invandrarspråk. Enkätresultatet visade på en målgrupp på ca 450 personer, som behövde litteratur på ett 25-tal språk. Vid ungefär samma tid kom också krav från Synskadades riksförbund och Sveriges allmänna biblioteksförening på att TPB skulle anskaffa talböcker på utländska språk. 1980 hade TPB ca 60 titlar på finska samt ett fåtal titlar på skolspråken engelska, tyska och franska. Särskilda medel till böcker och personal begärdes i budget 1981/82 och 1982/83 utan att beviljas. Trots att man inte fick särskilda medel, började TPB ändå utöka sitt bestånd av talböcker på utländska språk, främst finska men även serbokroatiska, grekiska och turkiska. TPB konstaterade, att inlåning från utländska bibliotek till låntagarna inte var rimlig. I stället måste man satsa på att köpa in redan inspelat material från invandrarnas hemländer, i den mån sådant fanns. Inte heller 1985/86 fick TPB något tillskott i budgeten. Biblioteket anmodades i stället i 1985 års budgetproposition att på sikt bygga upp ett bestånd inom ramen för anvisade medel. TPB gjorde då en neddragning av antalet svenska talbokskopior för att få råd att köpa utländskt. 1986 fick TPB en invandrarbibliotekarie på halvtid, Kristina Jansson. 1987 hade TPB 700 titlar på finska, 150 på engelska, 65 på tyska, ett tiotal på vardera franska, spanska och samiska. Dessutom fanns enstaka titlar på danska, norska, italienska, ryska, grekiska, turkiska, estniska, lettiska och esperanto. Det var mest skönlitteratur av klassikertyp.Man hade ca 50 talböcker på ungerska på gång genom förmedling av bibliotekarie Miklos Gulyas. 1988 var det finska beståndet uppe i 1.200 titlar. Det visade sig vara besvärligare att få tag i talböcker på andra språk. Det var också svårt att hitta samarbetspartners för produktion. Olika kassettstandard i olika länder lade hinder i vägen. Upphovsrättsregler komplicerade förvärvsmöjligheterna. Talboksbibliotek i övriga delar av världen hade oftast mycket små bestånd. Det var 3-4 gånger dyrare att producera själv än att köpa färdiginspelade band och kvaliteten blev ofta sämre genom att inläsarnas språkkunskaper förändrades under den tid de bott i Sverige. Den tekniska kvaliteten var däremot nästan alltid bättre på de svenskinspelade böckerna. Böcker lånades in från Norge, Danmark och Tyskland. Efterfrågan på talböcker på engelska och franska var stor men svår att tillgodose. I en rapport till TPB:s styrelse 1987-03-11 tar dåvarande TPB-chefen Kerstin Sjögren Fleischer upp tre frågor rörande framtiden för talböcker på utländska språk: - vad är målet för verksamheten? Ska de talboksberättigade i Sverige oavsett språktillhörighet ha samma service eller ska ambitionsnivån för åtagandet för läsare av talböcker på utländska språk vara lägre? Vad får verksamheten kosta? - TPB hinner inte skaffa böcker på alla språk samtidigt och en prioritering måste därför göras. Är det bra att ha vissa fastslagna riktlinjer för prioriteringar eller ska en liten personalgrupp fortlöpande ta ställning till planeringen? - Ska TPB koncentrera sig på ett språk i taget tills man fått ett bra bestånd på detta språk? Väntetiden blir i så fall mycket lång för vissa språk. Svaren på frågorna ges i sammanfattningen: Andelen talböcker på främmande språk fastställs årligen av styrelsen. Anskaffningen sker inom ramen för befintliga medel och inte ”språk för språk” utan enligt efterfrågan. En personalgrupp från olika delar av TPB beslutar om prioriteringarna. 1988 utformade Sjögren Fleischer ett policydokument. I detta fastslogs att man tillsvidare inte skulle begära nya pengar för produktionen. I stället skulle medel tas ur det ordinarie produktionsanslaget. Summan skulle läggas fast årligen i internbudgeten. Det skulle finnas en lägsta nivå för verksamheten, sedan kunde ytterligare medel tillkomma under året beroende på utfallet på övrig produktion. En viss del av anslagsposten skulle undantas från att bindas upp i avtal för att ge större rörelsefrihet att anskaffa talböcker på utländska språk. Man begärde också att få använda produktionsmedel till personalkostnader för att kunna genomföra egen produktion. I rapporten konstaterades, att det är ytterst svårt eller omöjligt att få fram siffror på talboksberättigade inom de olika invandrargrupperna, men att TPB måste skaffa tämligen stora bestånd, eftersom även små språkgrupper måste ha ett hyggligt antal titlar att välja bland. Man tänkte sig bestånd om 150-500 talböcker på vart och ett av de 10 största invandrarspråken utöver finska, mindre samlingar på övriga språk samt enstaka titlar på danska, norska, italienska, ryska, grekiska, turkiska, estniska, lettiska och esperanto. I övrigt skulle anskaffningen ske i takt med efterfrågan och behov. Policyn skulle förverkligas genom en grundlig genomgång av alla inköpskällor världen över kompletterade med viss egen inläsning. 1989 anställdes Maria Tapaninen (MT) som bibliotekarie på 75 % med ansvar för verksamheten med talböcker på utländska språk. Fr o m 1991 utökades tjänsten till heltid. 1993 hade TPB talböcker på 34 utländska språk. På 10 av dessa fanns bestånd som översteg 50 titlar. Vid utgången av år 2000 fanns totalt 9 570 titlar på 50 språk, varav det finska beståndet omfattade 3 771 titlar, det engelska 3 534 ( varav 1 385 litteratur för högskolestudier), det tyska 319 och det franska 140 titlar. Beståndet på övriga språk omfattade således 1 806 titlar. b) Mål Målen för TPB:s verksamhet anges i regleringsbrevet 2000-12-14. Som övergripande mål anges riksdagens beslut om nationell kulturpolitik. För Talboks- och punktskriftsbiblioteket anges dessutom följande: ”Målet för Talboks- och punktskriftsbiblioteket är att i samverkan med andra bibliotek tillgodose synskadades och andra läshandikappades behov av litteratur. Målet är att produktionen av talböcker skall uppgå till minst 25 procent av den årliga bokutgivningen i Sverige samt att talboksutlåning skall öka och servicen på landets bibliotek förbättras. ” I regleringsbrevet finns en ny formulering: ” Målet är att främja en samhällsutveckling som kännetecknas av social jämlikhet, jämställdhet mellan kvinnor och män, respekt och tolerans och där etnisk, kulturell, språklig och religiös mångfald tillvaratas som en positiv kraft samt att bidra till minskad diskriminering, främlingsfientlighet och rasism.” Några mål med speciell inriktning på verksamheten med talböcker på utländska språk anges inte i regleringsbrevet. Mål och ambitionsnivå för verksamheten med talböcker på utländska språk finns inte preciserade av TPB:s ledning och styrelse. Det finns en skrivelse ”Talböcker på utländska språk” formulerad av MT i april 1993. I den står: ” Målsättningen för TPB:s invandrarverksamhet är att ge de läshandikappade invandrarna/flyktingarna fullgod biblioteksservice i enlighet med jämlikhetsprincipen.” c) Målgrupper I SCB:s statistik har jag fått fram antalet utländska medborgare i Sverige samt antalet invandrare som fått svenskt medborgarskap(naturaliserade). Jag har tagit med de länder, som har fler än 150 invandrare ( utländskt + svenskt medborgarskap). Denna statistik säger ingenting om hur många personer i Sverige som talar olika språk, ej heller om vilket språk de föredrar.Vi vet inte heller hur många som under sitt verksamma liv talat svenska men som på ålderns höst vill läsa eller lyssna till sitt hemspråk. Nytillkomna invandrargrupper har ofta få personer över 65 år. De grupper som har flest äldre personer är de som kom hit som arbetskraftsinvandrare under 50- och 60-talen, varav många nu uppnått pensionsåldern. SCB har åldersindelad statistik för såväl utländska medborgare som naturaliserade svenska medborgare och den finns med i bilaga 1. Se bilaga 1: Personer med utländsk bakgrund Jag har frågat efter språkstatistik på SCB, Migrationsverket och Integrationsverket. Det enda jag fått fram är uppgifter från Integrationsverket om s k ”infospråk”. Det är det språk som en asylsökande får information på. Det motsvarar alltså inte modersmål. Kan man engelska blir det personens infospråk. Enligt Integrationsverket ger uppgifterna om info- språk en uppfattning om större språkgrupper i Sverige och är, såvitt verket vet, den bästa statistik som finns tillgänglig när det gäller språk. Uppgifterna om infospråk ger dock endast upplysning om asylsökandes språkpreferenser och är därmed inte till så stor hjälp för att fastställa målgrupperna för TPB:s verksamhet. Se bilaga 2: Infospråk för utrikes födda 1998-12-31 Som synes är det mycket svårt att på statistiska grunder fastställa målgruppernas storlek. Det längsta man kan komma är att utgå från hur många utländska och naturaliserade medborgare det finns från olika länder och på så sätt få ett ungefärligt grepp om hur stora målgrupperna kan vara. Enligt SCB:s statistik ligger antalet immigranter till Sverige under den senaste 10-års-perioden på mellan 40.000 personer (1996) och 83.000 personer (1994). Samtidigt emigrerade mellan 25.000 personer (1992) och 38.000 personer (1998). Resultatet blir ett invandringsöverskott på mellan 6.000 personer(1996) och 51.000 personer (1994). 2000 invandrade 58.000 personer, vilket är en ökning med 17 % jämfört med 1999. Invandringen ökar från alla världsdelar. Två tredjedelar av invandrarna är svenska medborgare eller medborgare i något annat europeiskt land. För femte året i rad är irakiska medborgare den största enskilda invandrargruppen. Se bilaga 3: Invandrare och utvandrare efter medborgarskap 2000 och 1999 Bilaga 3 visar på rörligheten inom invandrargrupperna, något som bidrar till svårigheten att definiera målgrupperna. SCB :s prognos visar att Sveriges befolkning fortsätter att öka, men i allt långsammare takt. Under de närmaste tio åren förväntas befolkningen växa med knappt 200.000 personer. Ökningen ligger huvudsakligen på personer över 65 år - de förväntas bli 180.000 fler fram till 2010. Antalet barn och ungdomar minskar med nära 100.000 medan befolkningen i de arbetsföra åldrarna ökar med 100.000. När det gäller migrationen är förändringarna svårare att förutse. Både in- och utvandring förväntas öka något under de närmaste 10 åren beroende på en öppnare värld. SCB beräknar att under åren 2000 - 2024 kommer invandringen att ligga på 62.000 personer per år medan utvandringen ligger på 47.000 per år, ett netto på 15.000 personer. Invandrarna kan enligt SCB indelas i tre grupper: 1. Nordbor ( inkl svenska medborgare) - kan fritt bosätta sig i Sverige. Beräknad invandring 2000-2010 är 7 000 personer årligen 2. Medborgare i EES-länderna (EU15, Norge, Island, Liechtenstein, Schweiz) - får uppehållstillstånd om de visar att de kan försörja sig. I och med EU:s öststatsutvidgning kan man räkna med en ökad invandring från de nya medlemsländerna. Första etappen av öststatsutvidgningen kan vara klar 2005. Några år senare kan man räkna med nästa utvidgning, som också bör resultera i en ökad invandring. Beräknad invandring 2000-2010 är 4 000 - 10 000 personer årligen. De flesta av dessa personer torde vara i arbetsför ålder. 3. Medborgare från länder utanför EES-området - deras ansökningar prövas mycket noga innan beslut om tillstånd eller avslag ges. Flyktinginvandring 2000-2010 beräknas till 10 000 personer per år med stor årlig variation. Anhöriginvandring 2000-2010 beräknas till 15 000 - 17 000 personer per år. Arbetskraftsinvandring 2000 - 2010 beräknas till 1 000-3 000 personer per år. Enligt SCB finns det ingen möjlighet att förutse när topparna kommer. Omkring två tredjedelar av de svenska medborgare som utvandrat väntas återvända efter något eller några år utomlands. Ca 15.000 svenska medborgare förväntas återvandra till Sverige årligen. Få länder har högre invandrarandel än Sverige. Antalet personer med utländsk bakgrund (= utrikes födda + personer vars båda föräldrar är födda utomlands) i Sverige beräknas av SCB till 1,2 miljoner, vilket utgör 14 % av befolkningen. (Bilaga 1 har en totalsumma på 1.045.000, vilket beror på att jag där endast tagit med länder som har fler än 150 personer i Sverige). Dessutom har en halv miljon personer utländsk anknytning genom att en av föräldrarna är född utomlands. Räknas även de in, blir antalet 1, 7 miljoner - 20 % av befolkningen. Av invånarna under 40 års ålder har numera var fjärde utländsk bakgrund. Av barn födda på 90-talet har 17-23 procent invandrarföräldrar. Räknar man med 1, 2 milj personer med utländsk bakgrund och antar att 4% är talboksberättigade, betyder det att TPB:s målgrupp är ca 48.000 personer. Följer man mallen att 1% av befolkningen är synskadade så blir den primära målgruppen ca 12.000 personer. Se bilaga 4: Invandrare - 500.000 eller 1,7 miljoner? d) Verksamhetens ställning inom TPB MT hade arbetat 12 år på Stockholms stadsbiblioteks filial i Tensta innan hon kom till TPB 1989. Så här säger hon själv om varför hon sökte jobbet på TPB: ”Jag visste att jag hade förutsättningar att kunna bygga upp TPB:s verksamhet för invandrare. Jag hade arbetat länge på fältet, fått många kontakter och stor erfarenhet. Jag hade lärt mig att alltid prioritera låntagarnas behov, att inse att t ex katalogisering inte är viktigast. Jag visste vad jobbet skulle innebära, och jag var också beredd på att det skulle kunna bli ensamt och sårbart. Jag visste att jag hade goda kunskaper om målgrupper och utbud. Jag kände mig stark i mina kontakter såväl utomlands som internt. Jag är väldigt målinriktad, envis och kreativ när det gäller att hitta vägar att genomföra arbetet. I Tensta var personalen ett team - man var helt enkelt tvungen att hjälpas åt med service till invandrare, eftersom de var en så stor del av biblioteksbesökarna. Arbetet med att bygga upp en verksamhet för invandrare - oavsett om det är fråga om talböcker eller ej, hänger på praktisk erfarenhet och kunskaper om målgrupper och utbud - inte på språkkunskaper. TPB arbetar traditionellt svenskt. Invandrarna kommer i kläm i det svenska. Det behövs en specialist men också att övriga anställda deltar i arbetet. ” MT fick börja bygga upp verksamheten och hennes tid upptogs så mycket av detta att hon inte samtidigt hann med att etablera något egentligt samarbete med kollegerna på TPB. En s k internationell grupp fanns inom personalen men den kom aldrig i gång. MT får information om vad låntagarna efterfrågar från utlåningsbibliotekarierna och givetvis statistik, ekonomiskt underlag etc. Personalens kunskaper i olika utländska språk utnyttjas. Men i övrigt vilar verksamheten med talböcker på utländska språk på henne. MT har ett förslag till hur integrationen ska bli bättre: 1) separera skolspråken. Böcker på engelska, tyska och franska lånas mest av svenskar, som vill hålla liv i sina språkkunskaper. Arbetet med talböcker på dessa språk skulle kunna läggas över på någon annan bibliotekarie på TPB. 2) arbetet med de finska talböckerna kan läggas på någon annan bibliotekarie. Ett villkor är dock att vederbörande behärskar finska bra, såväl i tal som skrift. Den finska talbokslånar- gruppen växer och enligt MT kommer behovet att vara stort under 10-15 år framöver. Det rör sig om finska arbetskraftsinvandrare, som då når upp till pensionsåldern. Sedan tunnas behovet troligen ut, den grupp finsktalande som därefter står på tur att låna talböcker består till stor del av högutbildade som talar och läser svenska. De finska inköpen är administrativt rätt enkla att hantera, det finns bra informations-material och egen produktion av talböcker på finska är genomförbar. Om två år finns möj- lighet att köpa DAISY-böcker direkt från Finland. 3) Barnlitteratur på utländska språk är en relativt liten del av verksamheten. Det naturliga vore att barnbibliotekarien tog hand om denna del, eftersom hon har specialkunskaper om barn och barns läsning, dyslexi m m. TPB:s verksamhet för barn bör organiseras som en helhet. 4) Alla övriga språk handhas av invandrarbibliotekarien, som då får tid att arbeta med de språk, där bokbristen är stor och inköpen ofta besvärliga. Det är här man behöver speciella kontakter, kunskaper och erfarenheter. På många av dessa språk är beståndet idag litet och behovet stort. Arbetet med att skaffa ett bättre bestånd skulle behöva intensifieras. e) Förvärv MT anser, att inget språk har tillräckligt med litteratur för att täcka behovet. Verksamheten är fortfarande under uppbyggnad och nya behov på nya språk uppstår kontinuerligt. Någon prioritering mellan inköp på olika språk har inte behövt göras: pengar för inköp och pro- duktion har funnits och möjligheten att få tag i talböcker har i många fall varit starkt begränsad. Man har fått hugga tag i det som gått att få. Okonventionella arbetsmetoder har ibland fått användas: MT har skickat masterband till Estland för att böckerna ska kunna läsas in där och sedan skickas till TPB. Då har kvaliteten blivit bättre. Inläsarna måste kunna språket väl, de får inte ha varit ifrån sitt hemland för länge. Valet av litteratur är egentligen inte så mycket ett val. Man köper vad som finns att få tag på, i varje fall när det gäller andra språk än finska och engelska. Givetvis väljer man dock bort ren propagandalitteratur. Bokbeståndet består nästan enbart av skönlitteratur, ofta klassiker. På en del språk finns ingen skriftlig tradition utan litteraturen utgörs till stor del av munt- liga berättelser. Det finns få böcker utgivna på dessa språk och lästraditionen är svag. Afrika har ingen talboksutgivning alls på ursprungsspråk, däremot på engelska och franska - de gamla kolonisationsspråken. Ibland kan det vara svårt att köpa talböcker från utländska talboksbibliotek. Ett exempel är spanska, där MT bara har lyckats köpa 6-8 böcker från ONCE, den spanska motsvarigheten till SRF. Hon har i stället skaffat spansk litteratur i Uruguay och USA samt från Franska bokhandeln i Lund. Förutom svårigheten att överhuvud taget få tag i talböcker, så finns också på vissa språk dåligt med deckare och underhållning, litteraturkategorier som är vanliga i Sverige. Ett exempel är ungerska där tonvikten ligger på historiska böcker och dyl. En ungrare i Sverige, som inspirerad av det svenska bokutbudet, vill ha sådan litteratur på sitt moders- mål, har alltså svårt att få det. Från Finland och England kan talböcker beställas på vanligt sätt genom talboksproducen- ter.MT får regelbundet kataloger från Celia - Biblioteket för synskadade i Helsingfors. TPB har avtal med finska motsvarigheten till Synskadades riksförbund om talboksköp. MT har ofta kontakt med Talking Books Shop i England. Också Btj säljer engelska talböcker. Från Australien får hon talböcker på engelska och vietnamesiska. På övriga språk är det kontakter som gäller. Det är oftast svårt för MT att få någon klar bild av utgivningen i andra länder. Hjälp med inköpen får MT av olika kontaktpersoner. En del känner hon sedan sin tid i Tensta och Rinkeby. Ofta frågar hon Internationella biblioteket om de har någon som kan hjälpa till med inköpen från ett visst land. Det gäller också att veta om personen i fråga fungerar bra och verkligen kan förmedla böcker. Ibland erbjuder utomstående personer sig att förmedla böcker. Ibland måste hon använda någon helt oprövad - det kan lyckas bra, det kan gå galet. Det finns ingen annan väg i dessa fall än att pröva sig fram. MT har kontakt med en polsk bokagent, som säljer kassettböcker och svartskriftsböcker. Hon har vidare hjälp av en polsk bibliotekarie i Stockholm, som köper talböcker i Polen. Polska talbokslåntagare kan även låna direkt från det polska talboksbiblioteket. Det finns också en dansk agent som reser runt, men MT har ännu inte fått något från honom. Internet är en inköpskälla, där finns bokhandlar. Nätbokhandeln kräver dock förskotts- betalning. Utbudet av utländska talböcker på internetbokhandlarna ökar. En fördel med internet är också, att MT där ofta kan hämta underlag till annotationer. En hel del författare finns också presenterade på internet. Böcker på CD ökar, särskilt på engelska men även på polska. MT önskar att ledningsgruppen tar ställning till om man överhuvud taget ska köpa in böcker på CD. TPB:s ledning ger mig svaret, att böcker på vanliga CD inte ska köpas, endast DAISY-böcker. MT har gjort inköpsresor till Turkiet, Baltikum, Tjeckien, USA, Egypten, Ungern, Grekland och Israel. Endast det sistnämnda besöket, i Natanya, blev resultatlöst. MT har försökt få komma till Rumänien, men där har man inte velat ta emot. Resorna förbereds väl och företas endast om MT är i stort sett säker på att få resultat. Det fungerar ofta inte att skicka en beställning från Sverige - för att få loss material fordras inte sällan att man träffas personligen och kan föra förhandlingar. Här spelar kulturella skillna- der stor roll. Det svenska administrativa systemet där vi utgår från att har man skickat en beställning så får man produkten, är verkningslöst i en del länder. Det är också bra att med egna ögon se hur talboksproduktionen ser ut på plats i andra länder. MT tar ett exempel: hon beställde 30 talböcker på estniska från Tallinn men fick inga. Då reste hon dit och förstod att hennes begäran var helt orealistisk. Eftersom esterna hade så litet att erbjuda och ogärna ville erkänna det, hade de helt enkelt lagt hennes beställning åt sidan. När hon diskuterat med dem och visat att hon förstått deras situation, åtog de sig att leverera fem talböcker årligen. Ofta kostar resan mindre än att producera en enda talbok på invandrarspråk på TPB. Dessutom gör en personlig kontakt att det är lättare att få böcker nästa gång - det fungerar i alla fall ett tag. Tidsmässigt anser MT att resan är en vinst, det tar ofta mycket tid att för- söka beställa skriftligt från Sverige enligt trial-and-error-metoden. MT poängterar vikten av att kunna ge låntagaren god service och att därför använda vägar som ger snabbast möjliga resultat. Ett exempel är jiddisch: de flesta låntagarna i Sverige är ålderstigna och det är viktigt att de får sina böcker utan dröjsmål. Men innan MT föreslår en resa söker hon litteratur på de andra vägar som står till buds. MT tycker att det absolut bästa kvalitetsmässigt och ekonomiskt är att köpa färdiginlästa böcker. Egen produktion görs endast om hon inte hittar något annat sätt att få tag i böcker. Det är dyrt, arbetsamt och kvaliteten blir ibland sämre än om talboken producerats i det aktuella landet. Det är också mycket tidskrävande för producenterna att arbeta med amatörinläsare. Ofta görs de egna inläsningarna efter önskemål från låntagare, som själva har svartskriftsboken de vill få inläst. Egenproduktion görs också av talböcker där det aktuella språket saknar en egen stat, t ex de tre stora kurdiska dialekterna. Ett annat sådant språk är assyriska/syriska. Det finns många önskemål om böcker på persiska, men 90 % av det som erbjuds färdigproducerat från Iran är religiös propaganda. Hon kan därför inte köpa rakt av ur den teheranska katalogen. Även på inhemska minoritetsspråk, som samiska och tornedalsfinska måste man göra egna inläsningar. Detsamma gäller romani och jiddisch. På afrikanska språk går det inte heller att få tag i talböcker. Behovet av böcker på somali är stort, liksom på albanska och bosniska. Efterfrågan på ryska böcker ökar kontinuerligt. Utlåningspersonalen lämnar uppgifter om önskemål på inläsningar till MT. Det finns även möjlighet att låna in talböcker från utlandet. 2000 lånades 147 titlar, mest på franska (65 titlar) och engelska (58 titlar). Däremot lånar TPB inte ut egenproducerade böcker på ett visst språk till detta språks hemland. TPB:s bokmöte hålls en gång i veckan och ca 15 personer deltar. MT informerar om vad hon beställt. Det är endast hon som bevakar inköp på utländska språk. Hon vet ofta inte om böckerna verkligen kommer att levereras. Därför anmäler hon inte böckerna på bokmötet förrän de har kommit. MT svarar för att alla böcker förses med annotationer. De finska talböckerna ska ha annotationer på både finska och svenska ( 200 tecken på vardera språket). En svensk annotation får ha 400 tecken. På övriga språk får MT hjälp av Inter nationella Biblioteket eller andra kontakter. Sammanfattningsvis: förvärv av talböcker på utländska språk sker genom kataloger, internet, kontakter, resor och egen produktion. f) Bestånd och utlåning I skrivelsen från 1993 gjorde MT en konkret plan för fortsatta inköp av talböcker på utländska språk. Hon delade in språken, exkl skolspråken, i storleksordning efter hur många i Sverige bosatta personer som beräknades tala dem. På grundval härav föreslog hon följande: TPB bör förvärva • 500 titlar på vart och ett av de 7 största språken som talas av från ca 50.000 personer och uppåt (arabiska,danska, finska, jugoslaviska språk,norska, nypersiska, spanska.) (Jugoslaviska språk definieras numera som bosniska/kroatiska/serbiska). År 2000 finns 88 arabiska, 142 danska, 3 771 finska, 131 serbokroatiska, 127 norska, 75 persiska och 290 spanska titlar. • 300 titlar på vart och ett av de språk som talas av 35.000- 40.000 personer (polska, turkiska) År 2000 finns 133 polska och 134 turkiska titlar. • 100 titlar på vart och ett av de språk som talas av fler än 10.000 personer (estniska, grekiska, rumänska, ungerska, tigrinja, amhariska) År 2000 finns 110 estniska, 71 grekiska, 7 rumänska, 85 ungerska , 4 tigrinja och 1 amhariska titlar. • 50 titlar på vart och ett av de språk som talas av fler än 5.000 personer ( hindi, isländska, italienska, kinesiska, portugisiska, ryska, somali, tjeckiska/slovakiska, tamil, thailändska, urdu, vietnamesiska). År 2000 finns 8 hindi, 12 isländska, 46 italienska, 6 kinesiska, 11 portugisiska,108 ryska, 3 somali, 29 tjeckiska, 27 slovakiska, 0 tamil, 0 thailändska, 27 urdu samt 14 vietnamesiska titlar. • 10-20 titlar på vart och ett av de språk som talas av fler än 1.000 personer (afgani, bhasaindonesia, bengali, bulgariska, hebreiska, japanska, lettiska, luganda, nederländska, tagalog, wolof) År 2000 finns 0 afgani, 0 bhasaindonesiska, 1 bengali, 2 bulgariska, 3 hebreiska, 10 japanska, 21 lettiska, 1 luganda, 11 nederländska, 0 tagalog samt 0 wolof titlar. MT nämner också att de inhemska språken samiska, tornedalsfinska samt zigenska (romani) getts hög prioritering i den nya hemspråksundervisningsmodellen.. År 2000 finns 18 samiska och 1 romani titlar. Planen har inte reviderats sedan 1993 och det finns inget beslut om när den ska vara genomförd. Planen är inte formellt antagen av ledning eller styrelse. Talböcker på utländska språk finns på en del folkbibliotek, som anser sig behöva det. Det är mest finska talböcker och engelska kassettböcker. En del finländare i Sverige lånar sina talböcker direkt från Talboksbiblioteket i Helsingfors. Finland har till skillnad från Sverige en centraliserad talboksmodell och erbjuder direktlån från talboksbiblioteket. Det finska talboksbiblioteket gör personliga låntagarprofiler och skickar böcker regelbundet till sina låntagare i Sverige, utan att dessa behöver ringa och beställa. Direktlån från hemlandet förekommer även inom andra språkgrupper. En sammanställning över utlåningen av litteratur på utländska språk för vardera åren 2000, 1999, 1998 och 1997 finns i bilaga 1. För att få en mer rättvisande bild än utlåningen under ett enstaka år har jag räknat fram ett genomsnitt genom att dividera summan av utlåningen under dessa fyra år med 4. Detta medeltal har dividerats med beståndet och på så sätt har jag fått fram ett cirkulationstal för beståndet, d v s hur många gånger titlarna i snitt är i omlopp på ett år. Se bilaga 5: Utlåning-bestånd-cirkulationstal I fråga om talböcker för barn har jag begränsat mig till siffrorna för år 2000: Utlån Totalt Fack Skön Svenska 16.959 1.769 15.187 Utländska språk 514 277 237 Utlåningen av talböcker för barn utgjorde 8,4 % av den totala utlåningen. Barnboksbeståndet var 8.812 titlar - 13,7 % av det totala beståndet. Jag har tittat närmare på bestånden och utlåningen av barnlitteratur på några språk: Utlån Bestånd Cirkulationstal Arabiska 15 15 1,0 Engelska 172 91 1,9 Finska 129 456 0,3 Serbokroatiska 17 19 0,9 Turkiska 12 64 0,2 Som jämförelse kan nämnas att Internationella Biblioteket har ca 270 kassettmedia, mest sagokassetter samt ca 90 ”multimedia” för barn. Inga uppgifter om utlåningen av dessa medier har gått att få fram. TPB har inga uppgifter om hur många personer i Sverige som lånar talböcker på utländska språk. Man vet också väldigt litet om hur mycket TPB:s depositioner används ute på folkbiblioteken. Den svenska decentraliserade talboksmodellen ger inte den möjligheten. TPB vet inte heller i vilken mån talbokslåntagarnas önskemål verkligen kommer till TPB:s kännedom och kan åtgärdas. g) Informationsarbete Inga informationsbroschyrer om talbokslån har framställts på invandrarspråk. Däremot finns tryckta kataloger över bokbeståndet. Den senaste ” Från albanska till vietnamesiska” är sammanställd på Btj 1996. MT önskar en enkel broschyr på de 10 vanligaste invandrarspråken. Trots att informationen är dålig tycker hon ändå att böckerna lånas flitigt. Bäst information får finsktalande i finska föreningar och i radion för finsktalande i Sverige MT har varit ute och informerat här, det är den grupp som är lättast att nå. MT finner det svårt med informationsinsatser i övrigt, grupperna är ofta svåra att nå. Andra grupper än finska får betydligt sämre information. MT tycker att TPB:s informationsarbete är alltför koncentrerat på DAISY. Hon anser det olyckligt att så mycket annat får stå tillbaka. Information om hur man använder DAISY och DAISY-spelare kommer att behövas även för låntagare som lånar talböcker på utländska språk. Här behövs personer med kunskaper om DAISY-tekniken som kan demonstrera på låntagarnas språk. 2. Synpunkter från användare För att få något grepp om hur talböcker på utländska språk används ute på biblioteken har jag ställt några frågor till följande bibliotek: Borlänge, Borås, Eskilstuna, Göteborg, Karlskoga, Rinkeby, Södertälje och Örebro Jag har ställt frågorna per e-post - utom vad gäller Rinkeby, där jag gjorde ett personligt besök. Jag redovisar också ett projekt som startats på Botkyrka och Haninge bibliotek i samarbete med länsbiblioteket i Stockholm. - hur många talböcker på utländska språk lånade ni in från TPB år 2000? Borlänge: Ingen uppgift Borås: ca 120 Eskilstuna: 636 emballage Göteborg: 51 enstaka lån på olika utländska språk och dessutom fyra depositioner finska talböcker om vardera 100 titlar. Karlskoga: 600 lån, alla finska. Rinkeby: Mest enstaka lån, 10-15 om året samt 2 gånger om året depositioner om 10-15 böcker på spanska, arabiska, persiska. Södertälje: två depositioner ( 60 + 60 titlar) finska talböcker samt 12 titlar som fjärrlåna- des, även dessa på finska. Örebro: Ca 350 , inkl depositioner. - vilka språk lånades mest? Borlänge: Finska och engelska. Borås: Finska, polska (2-3 st). Eskilstuna: Finska till allra största delen. Bara några enstaka utlån av talböcker på estniska, ungerska och arabiska. Göteborg: Finska talböcker dominerar överlägset, därefter kommer de engelska. Karlskoga: Finska var det enda språket. Rinkeby: Mest finska och engelska, lite spanska, arabiska och persiska. Har tre talbokslåntagare totalt (inkl svenska). Södertälje: endast finska. Örebro: Finska lånades mest. - ser ni ökade eller minskade behov av lån på utländska språk? Borlänge: Ja, ökade behov på finska och engelska. Borås: Något ökande. Eskilstuna: Ökande behov. Även i fortsättningen kommer säkerligen finska talböcker att efterfrågas i stor utsträckning. För oss kanske det också blir efterfrågan på talböcker på estniska, arabiska m fl språk. Kanske kinesiska, vietnamesiska? Göteborg: Ser inga ökade behov just nu, även om enstaka låntagare frågar efter titlar på just sitt språk. Däremot kan man anta att efterfrågan på invandrarspråk ökar, allteftersom den delen av befolkningen blir äldre. Karlskoga: Behovet borde öka. Rinkeby: Det är inget stort behov. Många gånger passar inte talböckernas innehåll, många är inte vana vid böcker. Musik kan vara bättre ibland. Kanske blir invandrarna mer medvetna när de lärt sig att efterfråga. Idag har vi ingen talbokslåntagare på annat språk som vi känner igen, man lånar någon enstaka gång. Det finns studerande låntagare, som frågar efter kassettböcker på engelska, antagligen för att öva engelska språket. Det borde finnas en större marknad för detta. Det skulle behövas mer information och bättre marknadsföring från TPB. Södertälje: Vi kan inte skönja något ökat behov framöver. Örebro: Vi tror att efterfrågan minskar. Möjligen en liten ökad efterfrågan på engelska. - är ni nöjda med servicen ni får från TPB när det gäller talböcker på utländska språk? Borlänge: Fantastiskt nöjda Borås: Ja Eskilstuna: Vi är nöjda med servicen vad gäller de finska talböckerna. På de andra språken finns det inte så många titlar. Så när man beställer en bok är risken stor att den är utlånad just då. När man beställer talböcker via Handikat ser man inte om boken finns inne eller inte. Om man kunde det, skulle man kanske i stället beställa en annan titel. Alltså önskar jag att man kunde se vad som finns inne hos TPB, i Handikat. Göteborg: Stor möda läggs ner från TPB för låntagares räkning att tillfredsställa deras speciella önskemål genom att i vissa fall erbjuda inlån från utlandet. Dock måste påpekas att alla låntagare inte vill bli registrerade i sitt forna hemland och hellre avstår från att låna. Karlskoga: TPB:s service är mycket god och vi hoppas att den förblir så. Rinkeby: Vi är nöjda med hur beställningarna hanteras, TPB är snabba - men information och marknadsföring behöver bli bättre Södertälje: Vi är nöjda med den service som TPB ger oss. Örebro: Ja, vi är nöjda med TPB:s service - vad skulle ni önska av TPB i framtiden? Borlänge: Inget svar. Borås: Information till invandrare på olika språk. Eskilstuna: Naturligtvis vill vi förstås att det ska finnas fler utländska titlar att välja ibland. När det gäller andra språk än finska så tycker vi att det kunde finnas mer lättare skönlitteratur, typ bonderomaner, vildmark, spänning. Även översättningar från t ex engelska till det aktuella språket. Att man tar fram en ny uppdaterad version av pappersutgåvan ” Från albanska till vietnamesiska”, 1996 (det är Btj som har sammanställt den). Även om hela TPB:s bestånd är sökbart i Handikat, är det ändå värdefullt för låntagarna, och deras förmedlare, att kunna gå till en tryckt lista ( som det nu finns för finska, tyska, engelska). Den skulle bli mindre och billigare och man skulle kunna dela ut den till låntagare ( och deras förmedlare). Göteborg: Ett större utbud vore önskvärt. Önskvärt vore också nya reviderade listor för de utländska språken. Ingen lista är nyare än från 1996 och den engelska listan är till och med äldre än så. Handikat kan inte ersätta listor, eftersom långt ifrån alla låntagare äger en dator. Karlskoga: Från TPB i framtiden? Vi är lite förvånade över att bara finska talböcker efterfrågas hos oss. Det kan tyda på en brist i informationen till invandrare om talböcker. Broschyrer på de större invandrarspråken över talböcker och DAISY och hur man lånar önskar vi därför. (Vi kan inte hitta några bland TPB:s infomaterial) Rinkeby: Mer information så att vi kan propagera för talböcker på utländska språk. Vi har aldrig fått någon sådan info från TPB. Södertälje: Inget svar. Örebro:Ny papperskatalog över utländska talböcker. Den tidigare upplagan är från 1993. - övriga synpunkter? Borås: När blir DAISY aktuellt på olika språk? Eskilstuna: Det vore bra om TPB kunde ta fram inlästa kassetter ( på det aktuella språket) över vilka böcker som finns på respektive språk. Ingen av de övriga tillfrågade har lämnat några synpunkter . Projekt i Botkyrka och Haninge Länsbiblioteket i Stockholm har tillsammans med Botkyrka och Haninge kommunbibliotek startat projektet ” Boken kommer för äldre invandrare”. Man konstaterar, att bland framtidens äldre kommer en ny grupp åldringar att finnas - de äldre med annat modersmål än svenska. Många av dessa har bott länge i Sverige, men med åldern kommer ofta en förnyad önskan att få läsa böcker på sitt modersmål och från barndomens miljöer. I projektet vill man pröva nya vägar för att nå ut med information kring Boken kommer. Botkyrka ska koncentrera sig på finska, polska och spanska och Haninge på finska, spanska och serbokroatiska. Projektet vill erbjuda talböcker även på andra utländska språk, men menar att det är svårt, då så få titlar finns att tillgå. Kommunbibliotekens val av språk beror delvis på tillgången på talböcker. På samtliga fyra språk finns ett acceptabelt antal talböcker, som kan lånas från TPB, men även här saknas flerspråkigt informationsmaterial. Marie Gustavsson på länsbiblioteket understryker behovet av flerspråkiga broschyrer och undrar varför det är så svårt för TPB att få fram sådana. Projektet startar under hösten 2001. 3. Samverkansfrågor a) Synskadades Riksförbund Jag har intervjuat Eva Björk på SRF. Hon berättar, att SRF arbetar för att påtala synskadades behov av samhällsservice och har - även gentemot TPB - en roll som påtryckare. Man arbetar mest med nyanlända synskadade invandrare, t ex kurder och flyktingar från f d Jugoslavien. SRF har t ex en intressegrupp med synskadade kurder. Det är svårt att få kontakt med invandrargrupperna. SRF lägger tyngdpunkten på att hjälpa synskadade personer i arbetsför ålder in i samhället, med t ex arbete. SRF vill också motivera invandrare att vara med i SRF, integrera dem i föreningen och få svenskar och invandrare att arbeta ihop där. Eva Björk säger att efterfrågan på t ex inläsningar på utländska språk i dag är så gott som obefintlig. Hon har mycket liten kontakt med Maria Tapaninen och något egentligt samarbete dem emellan finns inte. I ”Synskadad och invandrare - en betraktelse över välfärdens brister och vår organisations otillräcklighet” (SRF:s rapportserie 1999:4) understryker SRF:s invandrarkommitté att synskadade invandrare är diskriminerade inom många områden och i än högre grad än svenska. Man har inte tillgång till samhällsinformation på hemspråket på punktskrift och talbok. Svenskundervisningen för synskadade invandrare är ofta dålig, eftersom den mestadels bygger på visuell metodik. Därför har synskadade invandrare svårt att ta reda på vilka rättigheter och skyldigheter de har. Rapporten ser det som samhällets ansvar att skön -och facklitteratur på olika invandrarspråk finns tillgängliga i högre grad inom TPB. Detta gäller såväl talbok som punktskrift och i förekommande fall även e-textbok (t ex ordböcker). b) Internationella Biblioteket Invandrarlånecentralen startade hösten 1991. Namnet är numera Internationella Biblioteket (IB). Dess uppgift är enligt Statens Kulturråds riktlinjer att inom ramen för det statliga bidraget komplettera folkbibliotekens behov av medier på invandrarspråk och därigenom utgöra en för hela landet gemensam resurs. Biblioteket är organisatoriskt inplacerat i Stockholms stadsbibliotek men ska ha full självständighet i verksamhetsmässiga och ekonomiska frågor. Kulturrådet preciserar uppgifterna enligt följande: Internationella Biblioteket ska - bygga upp ett mediebestånd som svarar mot aktuella behov på olika invandrarspråk - i samarbete med folkbiblioteken utarbeta en ansvarsfördelning mellan folkbiblioteken och IB beträffande olika invandrarspråk - svara för såväl bokdepositioner som fjärrlån - samordna gallringen av invandrarlitteraturbestånden - med hjälp av övertalig invandrarlitteratur från folkbiblioteken bygga upp en central depå - svara för rådgivning och information - genomföra en kvalificerad kurs- och konferensverksamhet i syfte att höja kompetensen avseende invandrarfrågor - samverka med motsvarande institutioner i de nordiska länderna Internationella Bibliotekets uppgifter är riksomfattande och förutsätter täta kontakter med statens kulturråd, statens invandrarverk, folkbiblioteken och övriga berörda myndigheter. Internationella biblioteket har två avdelningar: invandrarlånecentralen och det s k öppna biblioteket. Lånecentralen har ett eget bokbestånd och kompletterar folkbibliotekens bestånd, det öppna biblioteket erbjuder direktlån till enskilda låntagare. IB har bestånd på över 100 språk - dock ej skolspråken engelska, tyska och franska. MT har ett gott samarbete med IB, hon får hjälp med katalogisering, annotationer, inköp och språkkunskap. IB har personal som täcker 24 språk. MT får information om vilka språk som är på frammarsch - det stämmer dock inte alltid för talböcker. Talbokslåntagarna är äldre än de som kommer till IB för att låna. IB har en liten deposition av talböcker från TPB. Jag har intervjuat Birgitta Alm på IB. Det hon framför allt pekar på är att informationen från TPB måste förbättras radikalt. TPB har ett alltför passivt sätt att informera. Man måste göra mer av det utbud man har, alltför många talboksberättigade invandrare vet idag inte att talböcker finns och än mindre vad de ska efterfråga. För att kunna välja att läsa talböcker måste man veta att de finns och hur man gör för att få tag i dem. Mer samarbete på nordisk eller varför inte europeisk nivå är önskvärt. Det kanske skulle kunna ske i projektform, t ex som ett EU-projekt med Sverige och ytterligare ett par länder. c) Nordisk samverkan De nordiska talboksbibliotekens chefer har möten, där man dryftar aktuella frågor. MT har kontakter med sina nordiska kolleger, som arbetar med svartskriftsböcker. Däremot finns ingen motsvarighet till hennes tjänst i de övriga nordiska länderna. Hon anser att det mesta återstår att göra. Inköp borde kunna ske gemensamt, så att man inte var för sig jagar efter talböcker världen över. Hon menar också att det borde vara stora vinster med en gemensam nordisk depå för talböcker på utländska språk. 4. Ekonomi Ekonomin för verksamheten med talböcker på utländska språk är en integrerad del av TPB:s budget. Dock finns en speciell budget för inköp av talböcker på finska. MT har hittills aldrig fått nej till inköp och har aldrig känt att talböcker på utländska språk behandlats styvmoderligt i ekonomiskt avseende. Problemet hittills har inte varit att få pengar utan att få tag i böcker. Kvantiteten inköp kan variera starkt från år till år, beroende på hur mycket böcker man får loss från olika håll i världen. 5. Övergången till digitala talböcker a) Överföring av äldre bestånd till digitalt format För att överföra analoga talböcker till digital form (DAISY) behöver man tillgång till boken i svartskrift. Detta för att kunna åstadkomma den nya struktur som kännetecknar DAISY-böckerna. Finska DAISY-böcker kan köpas från det finska talboksbiblioteket tidigast om två år, eftersom man där vill invänta flytt till ny byggnad. TPB:s engelska bestånd utgörs av kassettböcker, som av upphovsrättsliga skäl inte får överföras (TIPSas). För många andra språk är det enligt MT svårt - för att inte säga omöjligt- att få tag i svartskriftsunderlaget. Man har inte motsvarande svartskrifter på TPB. En del svartskriftsböcker kan lånas från Internationella biblioteket. För en del av de egenproducerade talböckerna kan svartskriftsunderlaget finnas kvar, men ofta har det lånats ut till TPB av enskilda som önskat inläsningar. Faktum är att en stor del av TPB:s analoga bestånd på invandrarspråk inte kommer att kunna TIPSas. Man kommer att få börja om från början med att bygga upp ett talboksbestånd i DAISY, samtidigt som de analoga talböckerna måste finnas kvar under lång tid. Någon planering för övergång till DAISY för talböcker på utländska språk har inte gjorts ännu. b) DAISY-konsortiet DAISY-konsortiet är en sammanslutning av bibliotek och organisationer från hela världen. Konsortiet har f n 35 medlemmar. Avsikten är att skapa en gemensam standard för talböcker, så att olika länder kan köpa och låna av varandra. Det fordras en internationell överenskommelse om utbyte av digitala böcker inom konsortiet. Ett internationellt samarbete är också en förutsättning för en världsmarknad för talboksspelarna. Sverige och TPB ligger långt framme när det gäller DAISY. TPB har i juli 2001 drygt 3.300 DAISY-talböcker. Japan har 10.000 DAISY-talböcker. England kommer att börja med DAISY i oktober 2001. USA, Danmark och Norge framställer DAISY- talböcker endast till studerande och distribuerar till dessa via bredband. Finland börjar med DAISY först om två år. Sverige är ensamt om den decentraliserade talboksmodellen, som innebär att alla invånare - även talboksberättigade - kan få service genom sitt lokala bibliotek. I övriga länder lånar talboksberättigade direkt från motsvarigheterna till TPB. Samarbetet inom DAISY-konsortiet kommer att underlätta anskaffningen av talböcker på invandrarspråk. Man kan skicka talböcker till varandra via bredband och det blir på så sätt lätt att snabbt låna in en kopia. Klassiker kan man byta utan upphovsrättsproblem. Men copyright-frågorna orsakar stora problem, som ännu är långt ifrån lösta. Idag finns överenskommelser om överföring av talböcker på kassett till DAISY- format med Finland och Tyskland. Det engelska kassettbeståndet får inte TIPSas , eftersom det är kommersiellt framställt. De flesta utländska talboksbibliotek TIPSar inte utan läser endast in nytt material på DAISY. III Tankar och förslag a) Användarna Användarna representeras av 8 bibliotek från kommuner som har många invandrare. Enligt TPB är de också flitiga låntagare. De - lånar mest finska och engelska talböcker från TPB - Rinkeby dock även spanska, arabiska, persiska - upplever inget tryck från talboksberättigade invandrare idag - tror att det kan komma ett ökande behov av talböcker på utländska språk ( 6 st) - tror att behovet inte kommer att öka ( 1 st) - tror att behovet kommer att minska ( 1 st ) - är alla nöjda eller mycket nöjda med TPB:s service ifråga om boklån - vill ha större utbud av talböcker (2 st) - vill ha bättre information från TPB - främst broschyrer och aktuella svartskriftskataloger ( 6 st ) - vill ha möjlighet att se i Handikat om boken är utlånad (1 st) - vill veta när talböcker på utländska språk finns att få i DAISY (1 st) - önskar ingenting ( 2 st) Min lilla enkät är mycket enkel men svaren gör mig ganska konfunderad. Verksamhet med talböcker på utländska språk tycks vara lågprioriterad på biblioteken. Boken kommer och talboksverksamhet är ju överhuvud taget inte någon glamorös arbetsuppgift och man törs nog dra slutsatsen, att talböcker på utländska språk lever ett än mer undanskymt liv ute i kommunerna. Till det bidrar säkert det faktum att bestånden på TPB på de flesta språk är små. Detta är alltså kommuner med många invandrare, representerande många olika språk. Ändå lånar man talböcker nästan enbart på engelska och finska. Det lånas ca 3.500 talböcker på andra språk än engelska och finska från TPB per år, ca 18 % av den totala utlåningen av böcker på utländska språk. Vilka bibliotek lånar dem när tydligen inte stora invandrarkommuner som Södertälje, Göteborg eller Borås gör det? Vem står för de 500 polska lånen, de 400 serbokroatiska, de 400 spanska och de 600 tyska? Är lån på andra språk så få att man inte kommer ihåg dem? Har man inte har några stadiga låntagare på dessa språk? Eller har man försökt låna böcker på dessa språk från TPB men inte fått några? Har man haft låntagare som blivit besvikna och inte återkommit? Vet dessa invandrare inte om att de kan låna talböcker? Det märkliga är att dessa 8 bibliotek är så samstämmiga. Man lånar engelska och finska, man är så nöjd med TPB:s service och det man önskar är aktuellare kataloger och elementär information. Enligt MT finns det ett stort behov av talböcker på många olika språk. Hon säger att nya behov på nya språk uppstår kontinuerligt. Är det några kommuner detta behov borde komma till uttryck i så är det enligt min mening bl a dessa. Men har hon kontaktat dem - i flera av dem finns ju länsbibliotek- och hört sig för om behoven och verksamheten? Det är något som inte stämmer! Helt klart finns ett glapp mellan TPB:s förvärvsambitioner och bibliotekens behov och låntagarkontakter. Jag anser att kontakten mellan MT och biblioteken måste bli betydligt tätare, så att det blir ett ömsesidigt utbyte av information dem emellan. Det räcker inte att önskemål till TPB:s utlåningsexpedition vidarebefordras till MT - det är alltför passivt. Om man vill få fart på utlåningsverksamheten på annat än skolspråk och finska, så måste biblioteken och TPB jobba mycket mer tillsammans. Inspirationen, informationen och den aktiva marknadsföringen från TPB till biblioteken måste förbättras avsevärt vad gäller talböcker på utländska språk. Kontakterna med SRF och IB stärker mig i min uppfattning. Birgitta Alms förslag om en aktivare marknadsföring från TPB är värda att uppmärksamma. En del i marknadsföringen är broschyrer, och biblioteken önskar att TPB ska ta fram sådana. Men jag undrar varför inte biblioteken har tagit saken i egna händer om de nu känner ett så stort behov? Det framställs säkert kommunal information på olika språk- varför inte haka på där? Eller be länsbiblioteken om hjälp? Det verkar som om man väntar på varandra- TPB och biblioteken, troligen beroende på att efterfrågetrycket är litet. b) TPB - saknar av styrelsen antagna mål för verksamheten med talböcker på utländska språk - har svårt att med hjälp av statistik precisera vilka och hur stora målgrupperna är - låter verksamheten så gott som helt vila på invandrarbibliotekarien - låter invandrarbibliotekarien arbeta så gott som enbart med förvärv av talböcker - har på 10 år förvärvat endast ca 1.800 talböcker på andra språk än skolspråk och finska - har svårt att få tag i talböcker på ganska många språk - har en inköpsplan som inte reviderats på 8 år och där endast 7 av 39 angivna språk har uppnått uppställda mål - har en utlåning av talböcker på utländska språk som till 86 % utgörs av böcker på skolspråk och finska ( 4 av 50 språk) . Utlåning av engelsk studielitteratur kan ej särskiljas här. - har ett bokbestånd på utländska språk som till 81 % utgörs av böcker på skolspråk och finska ( 4 av 50 språk). Räknas studielitteratur på engelska bort blir det 67 %. - redovisar att talböcker på 29 av 50 språk är utlånade mindre än en gång per år. De 21 språk som lånas 1- 4,25 gånger per år är : skolspråken, albanska, arabiska, danska, estniska, finska, italienska, kinesiska, kurdiska, lettiska, nederländska, norska, persiska, polska, rumänska, ryska, serbokroatiska, spanska och ungerska. (Språk med färre än 5 titlar ej medräknade). - har inte TIPSat några befintliga utländska talböcker eller köpt några nya i DAISY-format - uppvisar brister när det gäller att informera användarna via broschyrer, aktuella tryckta kataloger samt utbildningsdagar och kommunbesök - har samarbete med Internationella Biblioteket om förvärv men inte i fråga om kontakter med målgrupper och bibliotek - har inget samarbete med SRF i fråga om kontakter med målgrupper c) Mål, målgrupper, helhetssyn, information Enligt regeringens uppdrag ska TPB främja en samhällsutveckling där etnisk, kulturell och religiös mångfald tillvaratas som en positiv kraft. Denna formulering tolkar jag som att TPB:s ansvar att även tillhandahålla talböcker på främmande språk slås fast av TPB:s uppdragsgivare. Tillgång till litteratur kan ses som en väg att utveckla den omnämnda positiva kraften - oavsett vilket språk det gäller. Formuleringen är därför en lämplig utgångspunkt för styrelsen för diskussioner om mål, ambitionsnivå och prioriteringar för verksamheten. Den mångkulturella verksamheten borde - om man vill följa regleringsbrevet- genomsyra TPB:s verksamhet. Det är rimligt med tanke på att Sverige är ett av Europas invandrartätaste länder. Sverige hade 1999 1,2 miljoner invånare med utländsk bakgrund, 14 % av Sveriges befolkning.SCB beräknar att invandringen kommer att öka under närmaste 10 åren. Jag konstaterar, att det är så gott som omöjligt att statistiskt fastställa hur stora målgrupperna är. Men det är viktigt för TPB att följa SCB:s prognoser för migrationen, liksom information från Integrationsverket och Migrationsverket. TPB bör också utöka samarbetet med handikapporganisationerna och IB, vilka kan tänkas ha en viss koll på vilka målgrupperna är. Sist men inte minst anser jag som sagt att kontakterna med biblioteken - främst länsbiblioteken- måste förbättras för att kännedomen om målgrupperna och deras önskemål ska öka. TPB:s chef gjorde 1987 en handlingsplan för inköpen, som tog upp de mest angelägna frågorna man ställdes inför : målen, likställigheten svenskar- invandrare, ambitionsnivån, kostnader och prioriteringar. I verksamhetens inledningsskede var man alltså inne på viktiga mål- , ekonomi- och prioriteringsdiskussioner. Verksamheten skulle hanteras av en grupp bland personalen, som delade på arbetsuppgifterna. Man hade ingen specialist på området - då fick man hjälpas åt. När MT anställdes fick man en person med lång erfarenhet och goda kunskaper. Kanske drog den övriga personalen en lättnadens suck - äntligen någon som kunde ta hand om detta, som var svårt och tidskrävande och som man säkert upplevde sig ha allt för lite kunskaper om. Och MT hade mycket att göra, hon uppslukades av uppbyggnadsarbetet. Hon jobbade mycket på egen hand, det var hon som hade kontakterna och kunskaperna. Övriga drog sig tillbaka eller hölls undan - medvetet eller omedvetet. Det här fenomenet är alls inte unikt för TPB. Nackdelen med duktiga specialister är att de inte sällan isoleras. Specialisten känner sig ensam i sitt arbete, känner att intresset hos kollegerna och ledningen är ljumt. Övrig personal tycker inte att man kan området ifråga : varför då ge sig in på det när någon annan är mycket bättre och man har fullt upp med sitt eget? Mitt intryck är att även mål- och prioriteringsfrågorna överlämnades till MT. I varje fall finns ingen aktuell, av styrelse/ledning antagen policy för verksamheten med talböcker på utländska språk. En stor nackdel är att verksamhet som hänger på en enda person blir oerhört sårbar. De invånare i Sverige som har utländsk bakgrund är numera så många - och blir allt fler att talboksservice till dem inte längre kan betraktas som en liten specialitet, som fortsätter att till stor del vara ett enmansuppdrag inom TPB. Verksamheten för invandrare bör integreras med övrig verksamhet. Det innebär att arbetet med talböcker på utländska språk ses som lika viktigt som det med talböcker på svenska. Men det betyder också att invandrarbibliotekarien ser sig som en del i helheten och utvecklar samarbetet med kollegerna på TPB och deltar vid studiedagar och kommunbesök m m. En omprioritering måste till: inköpsarbetet får - åtminstone tidvis - stå tillbaka för ett intensivare utåtriktat arbete. Även om brist på böcker är en av orsakerna till låg efterfrågan så måste man dra i båda tåtarna - inköp och marknadsföring. Det går inte att som nu låta invandrarbibliotekarien helt koncentrera sig på förvärvsarbetet. I rättvisans namn ska påpekas, att samarbete kring litteratur på utländska språk redan finns inom TPB, t ex utnyttjas språkkunskaperna bland personalen givetvis. Integrationen har dessutom fått en knuff i rätt riktning under den vakans på invandrarbibliotekarietjänsten, som funnits under större delen av 2001. Det är viktigt att ledningen ger klara signaler om att en helhetssyn är det som gäller. Det måste understrykas att integration inte enbart handlar om förvärvsrutiner. Framför allt gäller det att alla anställda har en gemensam syn på TPB:s huvuduppdrag: att göra det möjligt för människor med olika handikapp att genom talböcker ta del av litteratur, oavsett vilket språk de talar. Att ha rätt perspektiv är oerhört viktigt: utgångspunkten är läshandikappen, talböcker på svenska eller utländska språk är medel för att avhjälpa eller lindra dessa handikapp. Ett sätt att integrera verksamheten kan vara att fördela arbetsuppgifter i fråga om talböcker på utländska språk på olika befattningshavare. Då minskar man sårbarheten och får förhoppningsvis i gång ett bättre samarbete. Man skulle kunna dela upp arbetet så här: - skolspråken: engelska, tyska och franska - barnlitteratur på utländska språk, där barnbibliotekarien tar hand om information, marknadsföring och kontakter, eftersom hon har specialkunskaper om barn och barns läsning, dyslexi m m. Förvärven av barnlitteratur på utländska språk sköts av övriga ansvariga i samråd med barnbibliotekarien. Det tycks behövas en analys av lånens förhållande till beståndet. På t ex finska har man ett stort bestånd som utlånas ganska lite. Utlåningen av talböcker för barn är idag blygsam. Men frågan är om det inte finns möjligheter att öka intresset. Många invandrarbarn kan ha lässvårigheter beroende på krigsskador och chocktillstånd, bristfällig eller avbruten skolgång m m. Här bör TPB analysera behovet tillsammans med länsbiblioteken och Internationella Biblioteket. Kontakter bör också etableras med företrädare för skolan, t ex svenska 2-lärare. Detta kan bli ett pionjärarbete, som lämpligen initieras av TPB:s barnbibliotekarie. - talböcker på övriga språk d) Förvärv, bestånd, utlåning Under de senaste 10 åren - sedan TPB fick en heltidsanställd invandrarbibliotekarie - har bokbeståndet växt, även om det är ojämnt fördelat mellan språken allt från 1 till 3.771 titlar. Utlåningen varierar mellan 0 och 10 661 lån. Skolspråk och finska är totalt dominerande såväl när det gäller bestånd som utlåning. TPB har en inköpsplan från 1993. Hur realistisk är den? Endast 7 av språken har uppnått målen. På t ex finska har man köpt 7 gånger så många böcker som planerat. Alltså måste ambitionen ha varit för låg? Eller finns annat skäl? Ska man fortfarande ha som ambition att köpa 100 titlar på amhariska när man efter 8 år lyckats köpa en titel på det språket? Eller 50 titlar på tamil där bokbeståndet fortfarande är 0? Hur ska TPB gå vidare med förvärvsarbetet ? TPB kan, som jag ser det, resonera på tre sätt, fundera på tre alternativ: 1. Satsa på de språk som idag inte efterfrågas ! Varför lånas så lite på 29 av de befintliga bokbestånden? Jo, för att det finns för få böcker, för dålig information om verksamheten och för att de talboksberättigade i dessa språkgrupper har föga läsvana och inte heller vet om sina rättigheter. Vi måste göra en massiv insats för att köpa fler böcker och få biblioteken i landet att hitta låntagarna. 2. Låt efterfrågan styra! Vi går under en period in för en upprustning av bokbestånden på efterfrågade språk kombinerad med en massiv satsning på information till biblioteken. Vi försöker få så mycket som möjligt i DAISY-format och vi TIPSar det som går av befintligt bestånd på dessa språk. 3. Satsa på allt ! Vi har ett ansvar för alla språk och alla presumtiva låntagare. Alla måste tillgodoses. Detta ansvar tolkar vi så att vi fortsätter som nu med att satsa all kraft på att förvärva böcker på alla tänkbara språk. Informationen får vänta. Jag anser att TPB måste prioritera och mitt förslag är att TPB väljer alternativ 2: Lägg under förslagsvis två år krutet på att utöka bestånden på de mest efterfrågade språken. TIPSa det som går. Gör samtidigt en rejäl satsning på marknadsföring till biblioteken dels genom aktuell skriftlig information, dels genom utbildningstillfällen och besök på biblioteken i de största invandrarkommunerna. Uppmärksamma biblioteken på att TPB är lånecentral för internationella talbokslån och tala om att det finns möjligheter att låna in böcker. Detta blir enklare och förhoppningsvis mer utnyttjat i och med att DAISY etableras i allt fler länder. e) Övergången till digitala talböcker TIPSning av analoga talböcker fordrar tillgång till svartskriften. Enligt MT kan det bli stora svårigheter att få tag i svartskriftsunderlag till talböcker på utländska språk. Självklart måste även talbokslåntagare som lånar talböcker på utländska språk få tillgång till DAISY-talböcker. TPB får helt enkelt TIPsa det som går, det där man kan få tag i svartskriftsunderlaget och börja där det är enklast. En del svartskriftsböcker kan lånas in från Internationella Biblioteket. Man kan lämpligen starta med det finska beståndet och sedan ta de böcker som man kan få fram svartskriftsunderlag till. Man kan invända att det vore bättre att köpa färdiga DAISY-talböcker från Finland. Problemet är att Finland inte börjar framställa DAISY-talböcker förrän om två år. ”Problemet” för TPB är att Sverige ligger längst fram, har bäst resurser för DAISY-övergången och därför måste sätta igång med det man kan göra utan att invänta andra länder. Möjligheten finns ju för TPB att så småningom sälja sina inspelade talböcker till andra länder. TPB bör göra upp en plan för vilka böcker ur det utländska beståndet som kan TIPSas och i vilken ordning detta ska ske. Man får räkna med att kassetterna måste användas under en lång övergångstid. Man får göra nyinköp efterhand som DAISY-talböcker finns tillgängliga på olika språk eller eventuellt producera själv. Kassettböcker får av upphovsrättsliga skäl inte TIPSas och beståndet på engelska kan således inte överföras till DAISY. Det engelska kassettbokbeståndet kan inte heller överföras till Internationella biblioteket, eftersom man där inte har böcker på skolspråken. Kanske finns annan möjlig mottagare, t ex någon kommun ? Övriga länder ligger långt efter Sverige, bortsett från Japan. Flera gör DAISY- böcker endast för studerande. Överenskommelser om tillstånd för Sverige att överföra köpta talböcker på kassett till DAISY får än så länge förhandlas fram med varje land för sig. Förhoppningsvis kan man så småningom genom DAISY- konsortiet komma överens om ett generellt tillstånd medlemmarna emellan. En god idé är att adjungera talboksinköpare från olika länder till konsortiemötena. Man skulle då få konkreta synpunkter från dem som är direkt involverade i inköpsarbetet. DAISY-konsortiet är ett mycket viktigt samarbetsorgan, som på sikt kan revolutionera talboksutlåningen. Den dag upphovsrättsfrågorna är lösta, kan talböcker skickas via bredband mellan länderna. Detta skulle på ett avgörande sätt underlätta talbokstillgången. Tänk om det kunde lossna inom en 5-årsperiod! Det är en viktig uppgift för TPB att vara pådrivande i detta arbete. f) Samverkansfrågor Jag tror att TPB:s verksamhet för invandrare kan tjäna på en samverkan med handikapporganisationerna: SRF, FMLS, Afasiföreningen - för att följa utvecklingen av invandrarmålgrupperna. Även IB framhåller att TPB måste arbeta med information på ett mer aktivt sätt. Kanske finns det vägar där IB och TPB kan göra gemensam sak när det gäller information. IB har ju kontakter med landets bibliotek och jag tycker det vore naturligt att man samarbetade om information - man arbetar ju med samma utbud om än i olika medier. Jag ser t ex möjlig samverkan när det gäller IB:s kurs- och konferensverksamhet och samverkan med motsvarande institutioner i de nordiska länderna - uppgifter som IB tilldelats av Kulturrådet. Den nordiska samverkan måste kunna utvecklas betydligt. TPB:s invandrarbibliotekarie måste utveckla kontakterna med de nordiska motsvarigheterna till TPB, även om dessa inte har någon motsvarande befattningshavare. Det borde vara rationellt att samarbeta när det gäller inköp, katalogisering m m. Det måste ju finnas gemensamma intressen av att underlätta arbetet genom samverkan. Sverige har fler invandrare och ligger före i fråga om talboksutvecklingen, och får därför räkna med att ta inititaivet i samverkansfrågor mellan de nordiska länderna Nätverket inom IFLA:s sektion Libraries for the blind bör också utnyttjas mer. g) Ekonomi TPB har hittills inte funnit anledning att särskilja ekonomin för verksamhet med talböcker på utländska språk. Det finns inte heller nu något krav från ledning eller MT på att så sker. I konsekvens med förslagen om att verksamheten med talböcker på utländska språk ska vara en integrerad del av TPB:s totala verksamhet, så är det rimligt att ingen uppdelning sker. Det kan dock vara intressant om TPB gör en kalkyl över vad man skulle kunna få för intäkter genom att sälja egenproducerade DAISY- talböcker till andra länder, t ex Finland. Till sist ett förslag från personalen på Rinkeby bibliotek, som jag finner tänkvärt: ” Det borde inte heta talböcker på utländska språk. Språken är ju inte utländska längre, personerna som talar dem bor ju i Sverige och är i många fall svenska medborgare. Kan man säga andra språk än svenska i stället? IV Förslag - sammanfattning TPB förbättrar samarbetet med biblioteken för att öka utlåningen av talböcker till invandrare TPB:s styrelse beslutar om mål, ambitionsnivå och prioriteringar för verksamheten med talböcker på utländska språk TPB följer kontinuerligt SCB:s prognoser samt information från Integrationsverket och Migrationsverket TPB samarbetar med handikapporganisationer och Internationella Biblioteket för att få bättre kännedom om invandrare med läshandikapp TPB utvecklar samarbetet inom sin organisation så att alla har ett ansvar för talboksservicen till läshandikappade, oavsett om den sker på svenska eller utländska språk TPB förbättrar marknadsföringen av talböcker på utländska språk TPB separerar arbetet med talböcker på skolspråken från arbetet med talböcker på övriga utländska språk TPB:s arbete med talböcker för barn ses som en helhet, om vilken barnbibliotekarien och invandrarbibliotekarien samverkar TPB går under förslagsvis två år in för en upprustning av bestånden på efterfrågade språk, kombinerad med bättre information och marknadsföring till biblioteken TPB gör en plan för TIPSning av sitt bestånd på utländska språk TPB försöker driva på arbetet inom DAISY-konsortiet för att underlätta köp, lån och byte av talböcker mellan länderna TPB utvecklar kontakterna rörande talböcker på utländska språk med de nordiska talboksbiblioteken samt med IFLA:s sektion Library for the blind V Bilagor Infospråk, för utrikes födda 1998-12-31 Uppgift saknas 600230 Engelska 152611 Serbokratiska 66762 Arabiska 38820 Persiska (Farsi) 29229 Albanska 18804 Spanska 18771 Sorani/Kurdiska-Sy 6834 Turkiska 6551 Tigrinja/Tigrinska 5760 Rumänska 4566 Polska 3411 Vietnamesiska 2853 Ungerska 2844 Tyska 2827 Kurdmanji/Kurdiska 2520 Franska 1898 Somaliska 1694 Svenska 212 Thailändska 200 Ryska 174 Romani/Romanes 138 Bengaliska 91 Kinesiska 90 Syriska/Assyriska 82 Bosniska 77 Amhariska 47 Dariska/Persiska 40 Portugisiska 37 Punjabi/Panjabo 33 Luganda/Ganda 31 Fejli/Kurdiska 29 Japanska 28 Tagalog/Filipino 26 Urdu 25 Bulgariska 24 Wollof 24 Pasjto 23 Singalesiska/Sinha 18 Swahili 17 Lingala 16 Makedonska 14 Serbiska 14 Laotiska 12 Sorbiska 12 Estniska 10 Armeniska 9 Hindi/Hindiska 9 Mandarin 9 Mandinka/Maninka 9 Cebuano 7 Grekiska 7 Lettiska 7 Tamil/Tamilska 7 Ewe 6 Kuyu/Kikuyu/Gikuyl 6 Luo 6 Ukraniska 6 Italienska 5 Badinani/Kurdiska 5 Tjeckiska 5 Turkmenska 5 Ful/Fula/Fulfulde 4 Hebreiska 4 Malajiska 4 Nederländska 4 Berberiska 3 Finska 3 Indonesiska 3 Kongo/Kikongo 3 Koreanska 3 Litauiska 3 Luhya/Luyia/Luluhy 3 Sarakolle 3 Afrikaans 2 Ibo/Igbo 2 Kroatiska 2 Mina 2 Setswana/Tswana 2 Slovakiska 2 Azeriska/Azerbajan 1 Burmesiska 1 Fante 1 Kantonesiska/Yue 1 Khmer/Kambodjans 1 Kinyarwanda 1 Kirundi/Ikirundi 1 Kreol 1 Lutoro 1 Malayalam 1 Oriya 1 Otetele 1 Shona 1 Sindhi 1 Susu 1 Turkana/Teso-Turk 1 Twi 1 Uiguriska 1 Danska - Created on den 28 februari 2001 Space-Time Research Web page: www.str.com.au Space-Time Research Online support: support@str.com.au SuperCROSS. Copyright @ 1993-2001 Space Time Research Pty Ltd. All rights reserved. Integrationsverket Invandrare - 500 000 eller 1,7 miljoner? Invandrare eller personer med utländsk bakgrund kan omfatta allt från en halv miljon till mer än tre gånger så många personer. Man utgår från eget eller från föräldrars födelseland eller ibland från medborgarskap. Det är inte självklart hur många ”invandrare” det finns i Sverige. Begränsar vi oss till att definiera gruppen invandrare utifrån medborgarskap, så skulle gruppen omfatta en halv miljon personer, knappt sex procent av hela befolkningen. Så många är de utländska medborgarna i Sverige. Men en femtedel av de utländska medborgarna är faktiskt födda i Sverige. Deras föräldrar är utländska medborgare och varken föräldrar eller barn har sökt eller ännu fått svenskt medborgarskap. Men större delen av de personer som invandrat till Sverige har blivit svenska medborgare och likaså deras barn. Håller vi oss till gruppen utrikes födda så kan vi tala om nästan en miljon invandrare, 11 procent av befolkningen. 700 000 Sverigefödda har utländsk bakgrund I dag finns i Sverige 250 000 personer som är födda i Sverige men vars båda föräldrar är födda utomlands. Tillsammans med de utrikes födda utgör de den grupp som kallas personer med utländsk bakgrund. Sammanlagt är de 1,2 miljoner - 14 procent av hela befolkningen. Ytterligare en halv miljon personer har utländsk anknytning genom att en av föräldrarna är född utomlands. Om vi även räknar in dem blir antalet med utländsk bakgrund totalt 1,7 miljoner, en femtedel av Sveriges befolkning. Av dessa har således knappt 60 procent invandrat själva och drygt 40 procent är födda i Sverige. Invandrarna dras till storstäderna Trots en medveten politik att sprida de nyinvandrade över hela landet - hela Sverige kampanjen - har invandrarna dragits till storstäderna. I några kommuner i storstadsområdena, Botkyrka, Malmö och Södertälje, har ungefär vartannat barn utländsk bakgrund. I förskoleåldrarna är andelen utrikes födda låg. När barnen når gymnasieåldrarna har ytterligare 10 års migration bidragit till att ungdomar med utländsk bakgrund kan komma att utgöra 60-70 procent i flera svenska kommuner. Kommuner i avfolkningsbygder, t.ex. Bjurholm och Berg, har mycket låg andel barn med utländsk bakgrund. Var fjärde under 40 har utländsk bakgrund Femtio års invandring har radikalt påverkat den svenska befolkningens sammansättning. Upp till 40 års ålder har numera var fjärde person utländsk bakgrund, dvs. är själva invandrare eller har en förälder som invandrat. En allt större andel av barnen som föds i Sverige har föräldrar som invandrat. Av födda på 50-talet har 6-10 procent invandrarföräldrar, på 70-talet 12-14 procent och på 90-talet 17-23 procent. Nergången i barnafödandet på 90-talet har varit mindre bland invandrare än bland svenskar. Det är således inte enbart tillskottet i invandrarbefolkningen som bidragit till att andelen barn med invandrarföräldrar har ökat utan också den omständigheten att barnafödandet inte minskat lika mycket i invandrarbefolkningen. Så länge arbetskraftsinvandringen dominerade var integrationen god. Det var vanligt att invandrarna bildade familj med svenskar. De fick också barn tillsammans. Till och med 80-talet dominerade gruppen med en invandrarförälder över barn med två invandrarföräldrar. På 90-talet har dock bilden ändrats. De båda grupperna är numera lika stora. Flyktinginvandrarna är i stor omfattning redan gifta när de kommer till Sverige varför det är naturligt att barn med två utlandsföräldrar växer i antal. Sverige har hög andel invandrare Få länder har högre invandrarandel än Sverige. Även välkända invandrarländer som USA och Nederländerna har något lägre andelar än Sverige. Av de stora länderna i Västeuropa är det, vad man vet, bara Frankrike som har lika stor andel invandrare som Sverige. Tyskland är också ett stort invandrarland, men producerar inte statistik över utrikes födda. Man anser att statistiken blir missvisande. Många tyskar tvingades efter andra världskriget flytta från områden som ligger utanför dagens tyska gränser och skulle enligt gällande definitioner betraktas som utrikes födda. Flera av medelhavsländerna som Portugal och Spanien har låg andel invandrare trots det stora migrationstrycket från Nordafrika. Italien redovisar i likhet med Tyskland enbart utländska medborgare. Riktlinjer för indelning Enligt riktlinjer för hur personer med utländsk bakgrund skall redovisas i statistiken kan redovisningen ske efter födelseland, medborgarskapsland eller avse s.k. sammanfattande populationer. Riktlinjerna fastställdes av Statens invandrarverk i november 1996. En knapp miljon född utomlands Antal folkbokförda i Sverige efter nationell bakgrund per den 31 december 1998 Födelseland; 1000-tal; Procent 1 Utrikes födda; 969; 10,9 1.1 med bosättningstid 0-4 år i Sverige; 189; 2,1 1.2 med bosättningstid 5 år eller mera i Sverige; 779; 8,8 2 Födda i Sverige; 7886; 89,1 2.1 med två utrikes födda föräldrar; 265; 3,0 2.2 med en svenskfödd och en utrikes född förälder; 514; 5,8 2.3 med två svenskfödda föräldrar; 7107; 80,3 Totalt; 8854; 100,0 Medborgarskap; 1000-tal; Procent 1 Utländska medborgare; 500; 5,6 2 Svenska medborgare; 8354; 94,4 Totalt; 8854; 100,0 Sammanfattande populationer; 1000-tal; Procent 1 Personer med utländsk bakgrund; 1233; 13,9 (Utrikes födda + Födda i Sverige med två utrikes födda föräldrar) 2 Personer med både svensk och utländsk bakgrund; 514; 5,8 (Födda i Sverige med en svenskfödd och en utrikes född förälder) 3 Personer med svensk bakgrund; 7107; 80,3 (Födda i Sverige med två svenskfödda föräldrar) Totalt; 8854; 100,0 Om undersökningen SCB:s befolkningsregister har under 90-talet kompletterats med uppgifter om biologiska föräldrar. Dessa uppgifter kan användas för att identifiera personer vars föräldrar är födda utomlands. För närvarande gäller att man kan länka personer till sina föräldrar om: - personen är född i Sverige 1933 eller senare och - föräldrarna var i livet och folkbokförda i Sverige 1960. Vårt äldsta befolkningsregister på ADB-media härrör från folkräkningen 1960. Uppgifter om mammans födelseland finns för 6,5 miljoner av de 7,9 miljoner som är födda i Sverige. l något mindre omfattning finns uppgifter om pappans födelseland - 0,2 miljoner färre jämfört med uppgifterna om mammans födelseland. Tre av fyra barn har helsvensk bakgrund Andel barn med utländsk bakgrund 1996. Procent Bakgrund; Ålder 0-5 år; 6-12 år; 13-17 år; 0-17 år Utländsk bakgrund Utrikes född; 2; 7; 9; 6 Född i Sverige med båda föräldrarna födda utomlands; 10; 6; 7; 7 Både svensk och utländsk bakgrund Mor född utomlands far född i Sverige; 5; 5; 5; 5 Far född utomlands mor född i Sverige; 7; 6; 6; 6 Svensk bakgrund Barnet och bägge föräldrarna födda i Sverige; 75; 77; 76; 76 Summa; 100; 100; 100; 100 Nästan en tiondel av de yngre tonåringarna har själva invandrat till Sverige. Andra är födda i Sverige men har föräldrar som båda är födda utomlands eller de har en utlandsfödd förälder. Tre fjärdedelar av alla barn har helt svensk bakgrund. Sverige en av de mest invandrartäta Andel utrikes födda i olika länder. Procent Årtal inom parentes ( ) Luxemburg (91) 30 Frankrike (90) 11 Sverige (98) 11 Belgien (94) 10 USA (97) 10 Nederländ. (98) 9 Tyskland (96) 9 Storbrit. (97) 7 Irland (98) 7 Danmark (98) 6 Norge (98) 6 Portugal (91) 5 Finland (98) 2 Spanien (91) 2 Italien (95) 1 Källa: Från folkbrist till åldrande befolkning, SCB 1999. Anm. I Tyskland och Italien saknas statistik över utrikes födda. Uppgifterna för dessa länder avser utländska medborgare.