Rubriker framsida: Talboken 50 år! Från rullband till bredband Innehåll nr 1 2005 Ledare Ett tillgängligt Sverige! Firandet fortsätter. Talboken fyller 50 år. Ulla Cahling – en del av TPB:s historia. De blindas förenings första bibliotekarie. Fira med TPB och SRF. Öppet hus, utställning och konferens. Välkomna! Barns läsglädje i fokus för Lena.Lena Bergman utvecklade talboken för nya grupper. DAISY och de tre musketörerna Lars Sönnebo och Kjell Hansson om DAISYs tillkomst. Notiser: Talsyntesprojekt och årets DAISY-bibliotek Talboksfirande i Växjö. Så firar länsbibliotek Sydost och andra bibliotek i landet. Kort talbokshistoria Talböcker på schemat. Bibliotekspersonal i Örbyhus sprider kunskap. Tiina tidig talboksläsare. SRF:s ordförande om sin relation till talboken. Synskadades Museum hotat. TPB vill ta över ansvaret med SRF. Länsbibliotek Sydost läser in allt i DAISY.Inläsare och biblioteket nöjda. Notiser: Taktil Halvan och presentböcker i punktskrift. Ny bok: Talboken 50 år! Folk från talboksvärlden delar med sig av minnen. Bibliotek för alla ges ut av Talboks- och punktskriftsbiblioteket Mars 2005 Nr 1 Utgivning: 2-3 ggr/år Nästa nummer beräknas komma i september 2005 Ansvarig utgivare: Ingar Beckman Hirschfeldt Redaktör: Lena Boqvist lena.boqvist@tpb.se Layout: Annika Sundin Redaktion: Ingar Beckman Hirschfeldt Lena Boqvist Lena Ljungquist Jenny Nilsson Annika Sundin Cia Sutinen Adress: Talboks- och punktskriftsbiblioteket 122 88 Enskede Besöksadress: Sandsborgsvägen 52 Prenumeration (gratis) Telefon: 08-39 93 50 (vx) Telefax: 08-659 94 67 E-post: info@tpb.se Internet: www.tpb.se Bibliotek för alla finns även på cd-romskiva (DAISY-format). ISSN 1400-6332 Omslag: Carina Länk Citera oss gärna, men glöm inte att ange källan Ledare Ett tillgängligt Sverige! Välkommen till ett jubileumsnummer med Talboken 50 år i fokus. Jag hoppas att ni njuter som jag av reprisen av intervjun med Ulla Cahling som första gången publicerades i Biblioteksbladet 1987. Ulla Cahling ser tillbaka på 1960-, 1970- och 1980-talen där hon ser taltidningarnas framväxt, betydelsen av Handikapputredningens betänkande Kultur åt alla och att alla kommuner lånar ut talböcker 1985 som viktiga milstolpar. Vilka milstolpar ser jag när jag tittar tillbaka på 1990- och 2000-talen? För mig är det fortfarande andan i Kultur åt alla som varit den stora inspiratören och som omsatts i praktiken på allt fler ställen. Dyslexikampanjen 1996/97 innebar att många vuxna personer med läs- och skrivsvårigheter äntligen fick klart för sig att talböcker och bibliotek också var något för dem. Innan dess hade Lena Bergman startat sitt pionjärarbete med talböcker för lästräning i skolan. Bibliotekstjänsts katalog Handikat fick stor betydelse för att kunskapen om talboksbeståndet spreds. 1998 kom TPB:s utredning Talboken i framtiden och skissade på den framtid som vi nu är i full färd att realisera. 2000-talet hittills har naturligtvis dominerats av DAISY-utvecklingen, med DAISY-kampanjer och internationellt samarbete. Studenterna var de första att få all sin litteratur producerad på DAISY. Studentantalet har ökat otroligt de senaste åren och den direkta kontakten med studenterna har framgångsrikt decentraliserats till högskolebiblioteken. Studenterna har också varit de första att få sin litteratur nedladdad över bredbandsnätet till biblioteket medan man väntar. Vilka milstolpar ser jag fram till 2010? Först ser jag att en ny upphovsrättslagstiftning kommer under 2005 som möjliggör ett helt nytt sätt att utnyttja den digitala tekniken. På vårt område innebär det en möjlighet att producera multimedia baserade på DAISY-standarden. Distribution från TPB:s arkiv kan bli en helt revolutionerande service på användarens villkor. Snabbinspelning i DAISY med en utvecklad talsyntes kommer att innebära att allt mer text kan bli tillgänglig enkelt och smidigt för läsning alltifrån broschyrer till statliga utredningar. Ja, tiden fram till 2010 ska användas för att möjliggöra riksdagens mål om ett tillgängligt Sverige! Ingar Beckman Hirschfeldt Bibliotekschef Firandet fortsätter Bibliotek för alla hyllar talboken som fyller år med en historisk artikelserie som inleddes redan förra numret. I detta nummer: Ulla Cahling, De blindas förenings första bibliotekarie, barnbibliotekarien Lena Bergman som utvecklade talboken för nya grupper och Lars Sönnebo och Kjell Hansson om DAISYs tillkomst. Ulla Cahling – en del av TPB:s historia Ulla Cahling pensionerades från Talboks- och punktskriftsbiblioteket 1987. Hon började på biblioteket redan 1963 då det drevs av De blindas förening. Fram till 1980 var hon chef för verksamheten. Här följer en intervju som tidigare publicerats i Biblioteksbladet 1987:4. Du var alltså den första bibliotekarien (på DBF)? – Ja, jag var den första utbildade bibliotekarien. Det var ju inte något känt behov av en sådan som föranledde min anställning. Det stod helt enkelt i regleringsbrevet att biblioteket skulle förestås av en person som med godkänt resultat genomgått SÖ:s biblioteksskola! Och då fick de ju ta mig för att få det här utökade statsbidraget! Det hela var resultatet av Thord Plaenge Jacobsons utredning i början av 60-talet. Budgetpropositionen lades fram 1962 och så kom jag i maj 1963. Men då hade talböckerna redan funnits i några år både på De Blindas bibliotek och ute på en del folkbibliotek - dock utan samarbete mellan de båda. Själv hade jag arbetat med talböcker under mina år på biblioteket i Eskilstuna. Att grammofonskivan aldrig blev användbar för talböcker i vårt lilla språkområde hade varit en besvikelse. Genombrottet skedde då bandspelarna kom. Eldsjälen på bibliotekssidan var dåvarande stadsbibliotekarien i Malmö, Ingeborg Heintze. Hon hade utblick över vad som hände i världen och förstod att ”när bandspelarna kom, då var det dags!”. Plaenges utredning hade tillkommit på Bengt Hjelmqvists initiativ sedan DBF begärt en kraftig höjning av det dittills mycket blygsamma statsbidraget. Tiden började äntligen bli mogen för skattefinansiering av de blindas bokförsörjning. Men inte på länge än var det dags för samhället att helt ta över ansvaret för detta föreningsbibliotek. Utredningen var mycket framsynt och utgör verkligen grunddokumentet för den svenska modellen. Ingeborg Heintzes vision av folkbibliotek i samverkan kunde därmed steg för steg börja förverkligas. När man betraktar talboks-Sverige av i dag är det lite märkligt att tänka sig att det hela började utan utredningar och riksdagsbeslut. Likadant var det 1964 när biblioteket plötsligt fick i uppdrag att förse fyra studerande vid socialhögskolan med kurslitteratur. Vi hade varken pengar, personal eller erfarenhet för detta, men ur en improviserad början växte en numera omfattande verksamhet fram. Och utredningar blev det förstås också så småningom… Departementets, statskontorets och talbokskommitténs studier och analyser präglade i hög grad vår tillvaro från 1976 till 1982. Hur beskriver Du 60-talet? – Taltidningarna kom till under detta decennium. Alla län fick sin tidning. Talböckerna utvecklades stadigt och åt rätt håll. Folkbiblioteken tog ett allt större ansvar. Samarbetet växte fram, fler böcker producerades, statsbidraget växte, det var en stabiliseringsperiod. Men öppna spolar var det ju… 1970-talet - hur var det? – Det var utredningarnas och tumultens tid! Raden av utredningar började med SÖ:s utredning om biblioteket! Den gjordes av Gunborg Nyman, nyss pensionerad som länsbibliotekarie i Sörmland. Det var roligt att arbeta med henne igen. Hon gjorde ju flera utredningar efter det, bl a om UTU (Utvidgad TalboksUtlåning) och om inläsningstjänsten. Det var Ingvar Carlsson som var utbildningsminister då. Han hänvisade i budgetpropositionen de här frågorna till handikapputredningen, som då arbetade. De hade inte börjat med kulturfrågorna ännu. Sedan var det ju Kultur åt alla som blev den stora, viktiga utredningen, som det finns all anledning att uppmärksamma av många skäl. Den föreslog reformer och utveckling på det här området. Det är i den man för första gången ser i skrift den nya handikappideologin: parollerna ”ingen särkultur” och ”normalisering genom integrering” innebar att utbudet av talböcker fick stor uppmärksamhet, likaså tillgängligheten. Talboksläsarna krävde möjlighet att låna böcker på hemortens bibliotek. Nu gällde det inte bara synskadade, andra grupper av läshandikappade började också hitta fram till talböckerna. Sedan lade ni om det tekniska systemet? – Ja, men vi kom igång ganska sent eftersom vi länge övervägde om vi skulle ha Clarke & Smith-systemet, och det tog tid att utreda. Länge hade vi dubbel produktion av talböcker på såväl öppna spolar som på kompaktkassetter. Frivilligheten på inläsarsidan - hur såg den ut? – Det var många som ville göra en insats för de ”stackars blinda” och läsa in gratis. Man föreställde sig ofta att det räckte att sitta hemma med en bandspelare. Många blev misslynta när vi krävde att de skulle ställa upp i studio på bestämd tid. Då blev intresset ljummare på många håll. Det var sällan de här gratisinläsningarna var till så stor nytta och glädje. Har du känt att du skulle gått fram litet hårdare på vissa områden? Eller har du känt dig bunden - som gäst på ett kalas - när du besökt biblioteken? - Jag tror att jag besökt nästan alla länen i vårt land. Jag har nog varit försiktig. Jag kommer ihåg när jag var i Östersund och pratade. De var väldigt dåliga däruppe. Och Irma Ridbäck sa: ”Var inte rädd för att tala om hur det är, du uttrycker dig så försiktigt!” Ja, jag har varit försiktig. Jag har ju suttit i skarven mellan synskadevärlden och biblioteksvärlden. Det har varit en stor glädje att ha den positionen, men det har gjort mig försiktig. Det har varit naturligt för mig att använda det positiva exemplet för att driva saken framåt. Jag har också stärkts av de internationella utblickarna. Sverige ligger långt framme i en internationell jämförelse. Utvecklingen här har skett utan våldsamma ingrepp och styrmekanismer. Engagemang och övertygelse har drivit utvecklingen. Är vi världsbäst? – Ja, jag tror att vi är det. Sverige är unikt i fråga om distributionssystem, integrering och normalisering. Den svenska modellen karaktäriseras av att det vanliga bibliotekssystemet är i hög grad involverat i talboksverksamheten. Och i fråga om att tillhandahålla en så stor del av bokutgivningen som talböcker tror jag inte något land överträffar oss. Men det betyder sannerligen inte att allt är bra som det är. Det mesta återstår att göra. Om jag säger att talboks-Sverige är fantastiskt så är det sett ur ett internationellt perspektiv; inte ur den enskilde synskadades till exempel. Du har också arbetat hårt för att påverka. – Vissa teser har jag drivit: dessa talbokslåntagare, de är inte någon särskild sort som man behandlar på något speciellt sätt på talboksavdelningen på biblioteket. De kan ju förekomma överallt: på barnavdelningen och inom bibliotekets hela verksamhet, på sjukhus och - varför inte? - på arbetsplatsbibliotek. För att inte tala om skolorna! En annan tes: biblioteksservice för talboksläsare innebär inte bara att låna ut talböcker utan att göra hela biblioteksutbudet tillgängligt också för dessa läsare: kommunal information, konsumentupplysning, kulturarrangemang, sagostunder, musiken och biblioteket som upplysningscentral. Detta är ju inte alls självklart för allmänheten och i ännu mindre utsträckning för talboksläsarna. En annan av mina teser: dialogen vid lånetillfället. Här skiljer sig talboksläsarnas situation från övriga läsares. De saknar ofta läsimpulser och information om utbudet. Finessen med den svenska modellen är ju just att det skapas naturliga kontakttillfällen i samband med lånen. Till sist, några ytterligare milstolpar som du passerat? – En sådan var ju överlämnandet av de enskilda låntagarna till kommunerna. En annan milstolpe var när jag kunde ropa ut att nu lånar alla kommuner ut talböcker - även om inte alla hade talböcker i sin ägo. Denna händelse göms i en liten notis i På tal. Enligt SCBs statistik var det egentligen 14 kommuner som inte redovisade utlåning (1985). Jag ringde upp dem alla. Det visade sig att det i några fall var fel i rapporteringen och att alla övriga just börjat köpa talböcker. De statliga pengarna till inköp är en annan milstolpe. Men förvärv är ju bara den ena sidan av saken... Den svaga punkten är personal, ingen tvekan om det. Kunde man göra något åt det, skulle det vara väl. Men vi på TPB kan ju inte göra annat än predika och instämma i kören som hörs i alla möjliga bibliotekssammanhang. Vilken är den viktigaste marknadsförande insatsen? – Att böckerna finns, rent konkret, så att människorna ser dem på ett bibliotek. Vad är det är för konstiga blå eller orangefärgade grejor? Vår ”bestseller” Talböcker - inte bara för synskadade bidrar också till kunskapen att det här är en verksamhet som inte bara riktar sig till en liten krets synskadade utan också till dem som har andra läshinder. Framgången beror i viss mån på att talböcker finns på många ställen och därigenom blir en verklighet för representanterna för de olika målgrupperna, deras anhöriga men också för politiker. Talböcker är inte längre något okänt som bara cirkulerar i ett slutet kretslopp. Text (något förkortad): Kerstin Jonsson och Kerstin Sjögren Fleischer Fakta: De blindas förening bytte namn till Synskadades Riksförbund 1976. År 1980 tog staten över ansvaret för anpassad litteratur. Biblioteket fick då namnet Talboks- och punktskriftsbiblioteket. TPB har köpt Sveriges första blindskriftsbok från 1842. Boken heter Den blindes tidsförsonare och är skriven av Lars Johan Hjerta. Den såldes av auktionsverket och gick för 2 700 kronor. Fira med TPB och SRF Öppet hus på TPB Välkommen till öppet hus på TPB torsdag den 14 och fredag den 15 april kl.10.00-16.00. Du kan bland annat titta in i en studio, lyssna på talböcker i gamla och nya spelare, gå på utställning och seminarier. Torsdagen inleds med en beskrivning av teknikutvecklingen av Karl Roth, tidigare vd för SRF:s företag Tal & Punkt. På programmet finns Bengt Lindqvist, fd SRF-ordförande och statsråd i samtal med Ulla Cahling, De blindas förenings-/Synskadades Riksförbunds bibliotek samt samtal mellan TPB:s tre chefer: Jan-Olof Gurinder, Kerstin Sjögren Fleischer och Ingar Beckman Hirschfeldt. Det kommer att bli kostnadsfria, guidade visningar på utställningen Talboken 50 år (se notis nedan). Öppet hus har vi för att talboken fyller 50 år och att TPB fyller 25 år. För utförligare program eller vägbeskrivning se www.tpb.se eller ring 08-39 93 50. Välkommen! Vi bjuder på kaffe och kaka. Jubileumskonferens: Från rullband till bredband Tisdag den 12 och onsdag den13 april är det konferens på City Conference Center/Folkets Hus i Stockholm med mängder av intressanta föreläsningar. Utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky inleder andra dagen. På programmet finns bland annat föreläsningar om talbokspionjärer i Sverige och USA samt hur tre svenska herrar uppfann och spred DAISY-talboken över världen (läs mer på sid 10). Deltagarna får också en inblick i hur bredband, XML och talsyntes utvecklar läsningen. För hela programmet eller mer information om konferensen se www.tpb.se. Arrangörer är Talboks- och punktskriftsbiblioteket och Synskadades Riksförbund. Ny utställning på Synskadades Museum Talboken 50 år är en utställning om hur talboken kom till Sverige och utvecklingen från rullband till dagens digitala talböcker. Spelare och talböcker, bland annat 78-varvs grammofonspelare, magnetofon, tandbergbandspelare och DAISY-spelare visas upp. Utställningen presenteras också på cd-romskiva i DAISY-format. Föremålen samt informationstexter är tillgängliga med hjälp av syn, hörsel och känsel. Utställningen pågår mellan 11 april och 22 juni, 2005. Den 14 och 15 april visas utställningen kostnadsfritt i samband med TPB:s öppet hus. För besök och visningar andra tider boka via telefon eller e-post. Tel: 08-39 94 36, e-post: synskadades.museum@srfriks.org Adress: Sandsborgsvägen 50, Enskede, Stockholm. Beställ jubileumsmaterial Affischen finns i olika storlekar samt som vykort. Illustratör: Carina Länk. Beställ via TPB:s webbplats www.tpb.se Barns läsglädje i fokus för Lena Lena Bergman var mellan åren 1980 och 2002 TPB:s barnbibliotekarie. Under dessa år utvecklade hon talboken för nya grupper och hade ett intensivt samarbete med länsbiblioteken i landet. Egentligen börjar historien i tidigt 1970-tal på Stockholms stadsbibliotek där Lena arbetade tillsammans med Harriette Söderblom, välkänd barnbibliotekarie. Harriette berättade för Lena om en ung man som hade någon form av begåvningshandikapp, som lånade samma lättlästa bok om och om igen på biblioteket vid Medborgarplatsen. Till slut fick han boken, eftersom han lånat den maximalt antal gånger. Harriette talade med sådan värme om den här låntagaren att Lena förstod hur mycket böcker kan betyda även för dem som har svårt att läsa. Värmlandsprojekt för barn Efter tiden på Stockholms stadsbibliotek flyttade Lena och hennes familj till Karlstad där Lena fick ett vikariat på länsbiblioteket. När hon visades runt på sin nya arbetsplats fick hon se deras förhållandevis stora samling talböcker. En av hennes första funderingar kring talböckerna var om man kunde använda radioinläsningar, men hon fick veta att det inte gick av upphovsrättsliga skäl. I bibliotekets källare fanns en särskild hylla där det stod talböcker och vanliga böcker bredvid varandra. Dessa böcker hörde till det projekt med utvidgad talboksutlåning (UTU) som en av bibliotekarierna på länsbiblioteket, Elisabeth Nilsson, drivit 1973 i Värmland för att nå nya låntagargrupper. Detta var första gången Lena såg exempel på ”bok och band”, det vill säga talboken och den tryckta boken tillsammans. Lena fick själv driva ett projekt för att få utvecklingsstörda barn och ungdomar i Värmland att komma till biblioteken. I projektet ingick 16 kommuner och 8 särskolor. Lena besökte både särskolor och bibliotek. På många av biblioteken hade man inte haft kontakt alls med den här låntagargruppen men nu blev det positiva möten både för barnen och för personalen. Förutom lättlästa böcker använde man diaserier och talböcker. Lenas engagerade arbete med projektet gjorde att länsbibliotekarien Gunborg Nyman i Eskilstuna frågade om hon ville ingå i en grupp som skulle arbeta fram förslag till hur böcker för personer med utvecklingsstörning skulle kunna göras. Gunborg Nyman hade också lett det så kallade UTU-projektet. Utveckla talboken roligast 1980 började Lena arbeta på TPB, som då var en alldeles ny myndighet. En av de första arbetsuppgifterna var att utveckla talboken för nya grupper. Från sina år på TPB minns Lena alldeles särskilt det praktiska arbetet med att utveckla talboken som något av det allra roligaste. När man nu riktade sig även till seende läshandikappade blev den information man kan få genom att använda den tryckta boken parallellt med talboken intressant. Under 1980-talet utvecklades både specialinläsningar och talbok för lästräning. Specialinläsningarna innehöll musik och senare lade man även in andra ljudeffekter och ibland också flera röster. Efter studiebesök i Danmark började TPB att göra talböcker för lästräning med flera hastigheter. Efter viss övertalning från TPB:s sida erbjöd Bibliotekstjänst biblioteken dessa i boxar där både bok och band fanns med. Det gällde att hitta bra och billiga emballage till dessa. Bokförlaget Opal följde snart efter och började göra ljudböcker för lästräning, efter dansk modell, med två läshastigheter. Facklitteratur för seende var en ny talboksform som Lena var med och utvecklade. Genom att de som lyssnade även kunde ha glädje av bilderna i originalboken blev fler fackböcker möjliga att göra som talbok. Bonnier Carlsens serie Fakta i närbild, som gjordes under 1990-talet, var genom sitt rika bildmaterial alldeles särskilt lämplig att göra som facklitteratur för seende. En fortfarande mycket efterfrågad form av talbok är de lättlästa engelska talböckerna. Engelskan har under åren blivit mer och mer central för elever i alla åldrar. Lena minns att hon en gång fick höra att lätt utvecklingsstörda elever var ”befriade” från undervisning i engelska, på grund av att lämpligt pedagogiskt material saknades. Hon tänkte då i sitt stilla sinne: ”Befriade, de är ju utestängda!” Med hjälp av de lättlästa engelska talbokstitlarna kan man både lustläsa och samtidigt träna sin engelska hörförståelse. Läsecirkel på Tomtebodaskolan Självklart var barn med synskada fortfarande en viktig målgrupp. I början av 1980-talet hade Tomtebodaskolans elevbibliotek ännu ansvaret för utlåningen till synskadade elever. Biblioteket hade enbart punktskriftsböcker i sina samlingar. Om en elev ville ha en talbok fick hon eller han själv ringa till TPB och beställa. I samband med beslutet att lägga ner specialskolan 1986 överfördes biblioteket och ansvaret för elevbiblioteket till TPB. Skolan omvandlades samtidigt till resurscenter. Lena fick arbeta med de sista årskullarna barn på Tomtebodaskolan i en läsecirkel för mellanstadieelever. Lena minns att den första boken hon tog med var Tant Mittiprick och hur förtjusta barnen blev i tant Mittipricks uppochnedvända hus. Förstatligandet av SRF:s bibliotek och TPB:s nya ansvar innebar att produktionen av barn- och ungdomsböcker ökade dramatiskt. Fler barnböcker än förut gjordes som talbok och bokbeståndet växte från år till år. Före 1980 hade man inte producerat barnböcker både som talbok och punktskriftsbok, men när man nu riktade sig till fler grupper blev detta nödvändigt. Barnens valfrihet både när det gällde utbud och media blev på det viset större. Talböcker i grundskolan Lena drev många olika projekt under sina år på TPB. Projekten innebar ett omfattande samarbete med flera intressenter, bland annat organisationer som Förbundet funktionshindrade med läs- och skrivsvårigheter, Föreningen Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och Vuxna och Centrum för lättläst. Länsbiblioteken fanns också nästan alltid med. Under första hälften av 1990-talet arbetade Lena med det kanske största projektet av alla Talböcker i grundskolan för elever med läs- och skrivsvårigheter. Huvudsyftet med projektet var att visa att talböcker kan ge barn med lässvårigheter lässtimulans och läsglädje och att de kan användas i skolans lästräning som ett komplement till traditionella läsmetoder. Mer om projektet finns att läsa i TPB:s rapportserie, Rapport 1995:2, Talböcker i grundskolan för elever med läs- och skrivsvårigheter. Lena poängterar att det viktiga med projekt är att få igång en verksamhet, som sedan kan fortsätta rulla av sig själv, att få andra att bli medvetna och arbeta för barn med läshinder. För att uppnå detta samarbetade Lena med och föreläste på både Bibliotekshögskolan i Borås och på konferenser anordnade av bibliotek och skolor. Mot slutet av Lenas karriär kom den digitala talboken DAISY, och även Internet blev allmänt använt. Lena såg möjligheten att kunna hjälpa föräldrar till barn i behov av särskilt stöd att hitta rätt i informationsflödet. Hon tog initiativ till att bilda en grupp där flera olika myndigheter och organisationer ingick. Gruppen skapade en webbplats med länkar som kan vara bra för dessa föräldrar att känna till. Sidan finns fortfarande kvar hos Skolverket, men nu också i utvecklad form på Myndigheten för skolutvecklings webbplats, www.skolutveckling.se. Lena tycker att hon alltid fick utveckla det hon ville under sina år på TPB och återkommer gärna till grunden för sin motivation: Läsningen har betytt mycket i hennes liv och därför känner hon starkt för att ge ALLA barn möjlighet att upptäcka läsglädjen. Text: Jenny Nilsson DAISY och de tre musketörerna Det var en gång tre herrar som på varsitt håll funderade på lösningen till samma problem. Helt ovetande om att de skulle komma att förändra världen. Lars Sönnebo, en ung entusiastisk teknikutvecklare, med rötter i Handikappinstitutet (nuvarande Hjälpmedelsinstitutet). Hans svärfar Jan Lindholm hade just värvat Lars till sitt dataföretag Labyrinten för att utveckla stordåd. Och Kjell Hansson, TPB, som ansökt och fått projektpengar från regeringen för att förbättra talböckerna för studenter. Tanken var bland annat att använda datorer i undervisningssyfte. De tre kom samman 1993 och DAISY blev verklighet. Nu är DAISY en etablerad standard som används världen över. - Det är en stor upplevelse. Jag ser det som ett politiskt storverk att driva igenom EN sak som fortfarande gäller. Vi har lyckats. DAISY har blivit vardag, säger Lars Sönnebo. Lars Sönnebo var den som fick idén till att man skulle göra en programvara som tog tillvara på de pauser som inläsarna gör när de läser. Med hjälp av dessa pauser kunde man skapa strukturerade, digitala talböcker som man kunde navigera i. Och det funkade. Till sin hjälp hade de en vanlig pc och talböckerna lagrades på cd-rom. De tre musketörerna I september 1994 demonstrerades DAISY i Wien på en internationell konferens för datorstöd till handikappade personer. - Vi hade prylar att visa, nedskrivna rapporter och konkreta specifikationer på hur det här skulle fungera. Vi hade ett komplett förslag, säger Lars. Med utgångspunkt från innehållsförteckningen i en bok visade de hur man förflyttar sig mellan kapitel, underrubriker, sidor och fraser. - Att Lars också hör till målgruppen synskadade gjorde det hela trovärdigare, tror Kjell. Bakom DAISYs stora genombrott ligger många år av slit, hundratals resor och konferenser. Och många, många möten. Jan Lindholm kallar dem ”De tre musketörerna” som ständigt var ute på äventyr. Det idoga arbetet gav resultat. - 1995 var det stora kokande året då allting hände. DAISY hade etablerat sig i Sverige och det var dags för den stora internationaliseringen, säger Lars. Grunden till DAISY-konsortiet 1995 deltog de på ett internationellt möte i Toronto/Canada där de demonstrerade och visade upp prototyper av strukturerade talböcker. Mötet blev i många avseenden en flopp. De blev inte riktigt tagna på allvar. Men det fanns vissa som fattade galoppen. - Vi samlades ett tiotal personer på Hiroshi Kawamuras (representant för Japan Blind Library) hotellrum och pratade oss samman över några öl och pizzaslicar. Det var där det hände, säger Kjell Hansson. - Det behövdes ett yttre motstånd för att enas, säger Lars. Detta var grunden till DAISY-konsortiet. Flera av dem som var med på hotellrummet är i dag nyckelpersoner i det internationella DAISY-konsortiet som bildades 1996, bland annat Stephen King från RNIB i England. Året därpå var det ett viktigt möte i Sigtuna. - Plötsligt ägde alla DAISY. Där någonstans flyttar DAISY hemifrån, säger Lars. DAISY upphör att vara min idé, eller TPB:s idé. TPB överlåter ansvaret till DAISY-konsortiet. Hemligheten bakom succén Hemligheten bakom att DAISY slog igenom är att ”hela världen var redo” som Kjell uttrycker det: - Alla visste att det analoga var på väg ut och skulle ersättas med något nytt. De flesta hade ju också en känsla av att det fanns möjligheter att behandla talböcker på ett annat sätt i en digital värld än i en analog värld. Intresset från olika delar av världen var stort, vilket mynnade ut i ett värdefullt globalt samarbete. Inte bara bland organisationer från synskadevärlden utan även kommersiella företag engagerade sig. Plextor från Japan kom tidigt med i bilden. - De gjorde en talboksspelare (1995) vilket var ett väldigt viktigt moment. Från att bara finnas som programvara fanns det plötsligt en burk, en spelare! Säger Lars. Han är övertygad om att DAISY blivit så pass erkänt som det har på grund av att de arbetar inom ett specialområde som rör handikapp och tillgänglighet. - Det hade ju inte gått lika bra om vi hade försökt lansera en ny tv-standard. Det hade det inte. Text: Lena Boqvist Regeringen satsar på talsyntesprojekt TPB har fått särskilda medel under 2005 för ett talsyntesprojekt. Målet är enligt regeringen att produktionen av studielitteratur ska bli mer effektiv och att skriftlig information, litteratur, tidningar och tidskrifter ska bli mer lättillgängliga. Under året ska 200 studietitlar produceras med talsyntes. Syntesinläsningar kräver tillgång till bokens text i uppmärkt digital form. TPB ska säkerställa en hög precision för uttal och betoning genom skapandet av ett omfattande uttalslexikon kombinerat med avancerad teknik för textanalys. Att producera syntesinläsningar av hög kvalitet öppnar mängder av nya möjligheter för att göra information tillgänglig. Ett samarbete med Statens kulturråd har inletts när det gäller syntesinläsning av kulturtidskrifter. Vilket blir årets DAISY-bibliotek? Läs om tävlingen och hur man nominerar på www.tpb.se Talboksfirande i Växjö Länsbibliotek Sydost och SRF Kronoberg är bland dem som är först ut att hylla talboken 50 år. De firar extra mycket den 16 mars. Maria Johnsson är en av initiativtagarna till arrangemanget. Varför ska ni fira talboken? - Därför att talboken betyder så mycket för målgruppen. Någon på Synskadades Riksförbund, SRF, har sagt att talböcker och färdtjänst är det som betytt mest för dem. Talboksverksamheten är en del av bibliotekens basverksamhet och förtjänar att lyftas fram. Vi kanske till och med genom detta kan nå nya läsare som kanske inte känner till vilken service man kan få på biblioteken. Hur ska ni fira? - Vi ska ha ett seminarium på eftermiddagen den 16 mars. Det var i mars 1955 som den första talboken lånades ut enligt Tommy Andersson på SRF. Det är ett spännande program vi fått ihop. Hälsningsanförandet hålls av länsutvecklingsstyrelsens ordförande Eva Lövqvist, därefter följer punkter av Asta Karlsson, ordförande i SRF Kronoberg, Sten Gustavsson tidigare anställd på TPB om hur Sverige fick talböcker, inläsaren Kerstin Andersson från Bibliotekstjänst och talboksbibliotekarien Margareta Lindén från Ljungby. Hon ska även ta med sig en talboksläsare. Jag ska tala om hur talboken kan se ut i framtiden och så delar SRF ut sitt hederstecken. - Vi ska också visa en vandringsutställning den dagen om talbokens utveckling från rullband till DAISY. Tanken är att utställningen ska gå runt bland biblioteken i åtta kommuner i Kronoberg under året. Förhoppningsvis anordnar varje lokalbibliotek något speciellt i samband med utställningen. Vilka är inbjudna till kalaset den 16 mars? - Vi har gått ut med en bred inbjudan till bibliotek, handikapporganisationer och kulturnämnder. Och så hoppas vi att pressen kommer. Dagen är kostnadsfri för att så många som möjligt ska komma. Text: Lena Boqvist Hur firar andra bibliotek? Malmö stadsbibliotek firar talboken 50 år, boken kommer 50 år och stadsbiblioteket 100 år. De firar tillsammans med Synskadades Riksförbund, Förbundet funktionshindrade med läs- och skrivsvårigheter och hemtjänstens personal vid de olika stadsdelsnämnderna utspritt under året. Stadsbiblioteket i Gävle har en dag om tillgänglighet den 5 april med bland annat utställning, teater och paneldebatt. Kommunbiblioteken i Gävleborgs län har flera aktiviteter på gång, bland annat ska Ljusdals bibliotek fira i anslutning till världsboksdagen den 23 april med utställning och information om DAISY. Göteborgs stadsbibliotek kommer med start18 april och två veckor framåt att uppmärksamma att talboken fyller 50 år. Det blir utställning, författarbesök, bokprat och kaffe med dopp. I Uppsala län pågår aktiviteter de två första veckorna i april (vecka 14 och 15) på följande bibliotek: Enköping, Knivsta, Tierp, Uppsala, Älvkarleby och Öregrund. I Karlskrona ska man fira tre eftermiddagar, 10-12 maj, med föreläsningar av olika slag i bibliotekets hörsal. Bland föreläs-arna finns bland annat SRF, syninstruktörer, AV-centralen och bibliotekskonsulenter och det blir avslutning med underhållning. Luleå stadsbibliotek får nya lokaler och firar både detta och talboken 50 år. Ett inslag i firandet är att taltidningen intervjuar personer som har lånat talböcker i många år. Kort talbokshistoria 1887 uppfann Edison en fonograf (apparat med vaxrulle för upptagning och återgivning av ljud) ur vilken talbokens ursprung kan härledas.1930-talet lästes böcker in på grammofonskivor i England och USA. 1952 spelade De Blindas förening (DBF) in sin första talbok på öppen spole. Inläsningen gjordes av Birger Malmsten. 1955 började DBF att låna ut talböcker. 1960 antog riksdagen en lag som tillåter bibliotek och andra organisationer att framställa tal-böcker för synskadade och rörelsehindrade. 1960 Bibliotekstjänst startade försäljning av talböcker. 1963 får högskolestuderande med synskada och rörelsehinder sin litteratur inläst som talbok. 1972 påbörjas överföringen från öppen spole till kassett. 1975 produceras endast talböcker på kassett. 1976 fastslogs den svenska talboksmodellen, som innebär att staten ansvarar för produktion, information och lånecentralfunktion medan kommunerna står för utlåning till enskilda. 1977 får alla personer med läshandikapp låna talböcker genom avtal mellan Författarförbundet och staten. 1980 blir TPB en statlig myndighet med mål att bli lånecentral för talböcker. 1986 har TPB inga enskilda talbokslåntagare kvar. 1988 studenter med dyslexi får studielitteratur framställd av TPB. 1993 föds DAISY-konceptet, en svensk uppfinning. 1995 gör TPB den första överföringen från kassett till cd-rom. 2001 påbörjar TPB digital produktion i DAISY-format. 2003 decentraliseras servicen till studenter med läshandikapp till universitets- och högskole-biblioteken. Talböcker på schemat På Örbyhusskolan i Tierps kommun är det många elever som läser talböcker. Där har alla lärare och rektorn fått utbildning i DAISY. Anledningen till det är den driftiga personalen på biblioteket som jobbar aktivt med att sprida information om talböcker. - Det är en rättighet att kunna läsa, säger Ann-Kristin Elenäs, biblioteksassistent. Hennes intresse för talböcker bottnar i att hennes brorsöner har dyslexi. På det sättet blev hon medveten om vilka fördomar och orättvisor det finns. Skola och bibliotek samarbetar Örbyhus skola har låg-, mellan- och högstadium. Biblioteket är placerat i skolan och servar den och närliggande skolor (sammanlagt 650 elever) och övrig befolkning i bygden. - Väldigt många behöver läshjälp. Det är ett stort behov i skolan. Ungefär 5-6 stycken i varje klass läser talböcker, säger Linda Söderkvist, bibliotekarie. När Linda är ute i klasserna och pratar om böcker brukar hon låta eleverna lyssna på talböcker. - Det har väckt intresse. Efter det brukar det alltid komma in någon som vill veta mer om talböcker, säger hon. Tyvärr är det ju så att dessa elever ibland får höra av andra ”vadå, kan du inte läsa?”. Speciallärarna på skolan har ett nära samarbete med biblioteket. Även övriga lärare och rektorn har fått lära sig vilka olika typer av talböcker det finns och hur talboksspelarna fungerar. Biblioteket lånar också ut spelare. - Det är så roligt att vissa elever verkligen har kommit igång med att läsa. De lånar travar av talböcker, säger Linda. Talböcker och böcker blandas För att avdramatisera talböckerna står de ute i de vanliga hyllorna bland de tryckta böckerna. Tidigare var de mer eller mindre gömda bakom en hylla nära informationsdisken. Enligt Ann-Kristin har intresset för talböcker ökat sedan de blev mer synliga. - Ja, de (besökarna) frågade vad det var för böcker och vi började prata om dem. På det viset öppnade sig nya världar. När det gäller barn- och ungdomslitteratur har Ann-Kristin och Linda bara positiva erfarenheter av att talböcker blandas med tryckt litteratur. De elever som behöver läshjälp har antingen läs- och skrivsvårigheter eller koncentrationsproblem. - De vuxna som är synskadade har lite svårt att hitta. Om man ser dåligt är det svårt att se talböckerna bland de andra böckerna. Vissa har sagt att de vill att vi ska ställa tillbaka talböckerna på en särskild hylla, säger Ann-Kristin. Talböckerna för vuxna ställdes ut i vanliga hyllan så sent som i januari. Så detta är ett försök som de senare ska utvärdera. - Om försöket visar att de ska stå på en särskild hylla så ska de varje fall aldrig tillbaka till den plats de var på. I så fall ska de ha en framträdande hylla mitt i biblioteket där de syns, säger Ann-Kristin bestämt. DAISY som gäller För att höja statusen för talböcker planerar Ann-Kristin och Linda att göra en hörna där man kan lyssna på böcker. Där ska en fåtölj och en DAISY-spelare finnas. På Örbyhus bibliotek är det DAISY som gäller. De köper endast talböcker på cd-rom. - Ingen vill ju låna kassetterna, säger Ann-Kristin. Men problemet med DAISY är att de inte funkar i vanliga cd-spelare och att många lärare tycker det är svårt att lära sig DAISY-spelarna. - Ja, barnen lär sig snabbare, kontrar Linda som har ryckt ut många gånger och utbildat lärare just i spelarhantering. Ann-Kristin lovprisar läsprogrammet TPB Reader som används då man läser i dator. - Det är lättare. Man får ju upp en bild på skärmen så man kan se vad man ska göra. Och det finns förklaringar i programmet. Jag tycker att det är riktigt, riktigt bra. Förutom tryckta böcker och talböcker bistår biblioteket med just dessa läsprogram och information i massor. Text: Lena Boqvist Rätt att låna talböcker har personer med: läs- och skrivsvårigheter synskada rörelsehinder utvecklingsstörning afasi hörselskada (för hörselträning) långtidssjukdom tillfälligt läshandikapp samt konvalescenter Tiina tidig talboksläsare Tiina Nummi-Södergren är förbundsordförande för Synskadades Riksförbund, SRF, sedan oktober 2004. Hon förlorade synen vid två års ålder och har läst böcker på punktskrift, rullband, kassett och DAISY. Här berättar hon om sin relation till talboken. Vad har du för förhållande till talboken? - Ett väldigt långt. Jag började läsa när jag var tre år. Då fick jag min första rullbandspelare. När mamma slutade läsa på kvällen så kunde jag fortsätta att läsa själv. Det var underbart. Talboken har på många sätt berikat mitt liv. Läste du anpassad litteratur i skolan? - Ja, de tre första åren gick jag på Tomtebodaskolan i Stockholm så vi läste mest punktskrift, inte så mycket kassetter. När jag började fjärde klass hade jag flyttat hem till Oxelösund igen och då blev det mer band. Det var inlästa stenciler och längre fram viss studielitteratur. Men jag minns att det var svårt att hitta i den. Har du pluggat på universitet eller högskola? - Ja, jag läste juristlinjen på Stockholms universitet mellan 1985 och 1989. Det fanns en studievägledare för personer med funktionsnedsättning. Och henne kunde man prata med om vilken hjälp man behövde. Jag fick lektörshjälp när det gällde till exempel rättsfall och upptryckta häften. TPB läste in böcker och frågekompendier. Det som var svårt var att få litteraturen i tid. Långt ifrån alla böcker var inlästa. Juridik är ju ett sådant ämne som förändras hela tiden. Ibland fick man göra omtentan direkt eftersom man inte hunnit läsa texterna förrän dess. Och då hade ju någon annan kurs börjat så det blev till att läsa dubbelt. Hur ser du på talboksutvecklingen? - Den har varit väldigt positiv. Det finns många fler böcker inlästa än på punktskrift. Att läsa talböcker är avspänt eftersom man kan göra andra saker samtidigt. Det är roligt att det finns talbokshyllor på vanliga bibliotek. Det är en häftig känsla att själv kunna leta i hyllan vad som finns. Ljudböcker som man köper i bokhandeln är också en fantastisk utveckling. Vi ser nog bara början på vart det här kan ta vägen. Vart tror du att utvecklingen tar vägen? - Jag tror man kommer att kunna lyssna på böcker i mobilen. Och bli erbjuden ljudböcker på tåg och flyg. Man kan ju i dag plugga in hörlurar och lyssna på radio, så man borde ju även kunna läsa en bra bok eller novell. I sådana där billiga pocketshopar borde man dessutom kunna köpa en billig ljudfil och få med sig. Läser du mycket i dag? - Ja, några böcker i månaden blir det nog. Just nu läser jag Isabel Allendes Ödets dotter. Det ska gärna vara lite dramatiska skildringar. Realistiskt. Det behöver inte vara happy end. Lite mysticism och new age läser jag också ibland. Hur läser du, i dator eller i talboksspelare? - Jag har en Victor Reader (talboksspelare). Den är lite stor att ha med sig så den har jag mest stationärt. DAISY har ju gjort att man kan söka i fackböcker och det tycker jag är ganska bra. Läser jag när väntar på färdtjänsten eller något annat blir det mest kassetter. Jag läser punktskrift också. Har du något speciellt talboksminne? - Martin Andersen Nexøs Ditte människobarn var väldigt stark. Det var en bra inläsning också. Min absoluta älsklingsbok när jag var liten var Milly-Molly. Jag läste den säkert 70 gånger och lånade den om och om igen. Snorre Säl läste jag när jag låg på sjukhus som barn. Den gjorde ett starkt intryck. Önskar du dig något speciellt när det gäller läsning? - Jag vill att man ska kunna fortsätta läsa med öronen. Jag hoppas att teknikutvecklingen fortsätter både när det gäller inläsning och framställning av text. Det får gärna bli vanligt med små, billiga datachips som man kan använda som ”engångs-tjofräs”. Jag önskar också att våra medlemmar och andra människor runt om i Sverige lättare och billigare ska få tag på DAISY-spelare. Text: Lena Boqvist Synskadades Museum hotat Synskadades Museum är nedläggningshotat. TPB vill förhindra detta och föreslår att SRF och TPB tillsammans driver museet. TPB har i sitt budgetunderlag för 2006-2008 hemställt till regeringen om att få i uppdrag att tillsammans med Synskadades Riksförbund, SRF, förvalta Synskadades Museum från den 1 september 2006. Bakgrunden är att SRF beslutat att säga upp hyreskontraktet för museet till den sista augusti 2006 och att lägga museets samlingar i så kallad malpåse av ekonomiska skäl. Det finns många skäl till att TPB och SRF tillsammans ska ta hand om museet. Man har en lång gemensam historia och en hel del av TPB:s arkivmaterial finns redan där. TPB har i dag en liten historisk samling punktskriftsböcker som också söker sitt sammanhang. Dessutom arbetar TPB aktivt för att sprida kunskap om hur information kan göras tillgänglig och har bland annat samarbete med flera museer. Förutom att sprida information om synskadade och synskador är en av Synskadades Museums viktigaste uppgifter att vara rådgivande i tillgänglighetsfrågor. Utställningarna vid Synskadades Museum är utformade så att människor med olika funktionshinder lätt kan ta del av dem. Något som annars brukar vara ett problem på museer. I takt med det handikappolitiska reformarbetet har emellertid museifolk ute i landet insett att verksamheten måste bli mer tillgänglig än tidigare. Därför har många museer vänt sig till Synskadades Museum för att få kunskap, vägledning och inspiration. TPB anser att det vore olyckligt om museet lades i malpåse. TPB gör den bedömningen att det finns utrymme både lokal- och verksamhetsmässigt för ett nära samarbete kring museet med SRF. Under ett antal år framåt kommer TPB att gallra analoga talboksexemplar och kan därmed skaffa ett utrymme för den publika delen av museet i sitt magasin. Text: Ingar Beckman Hirschfeldt Synskadades Museum Museet drivs av Synskadades Riksförbund och skildrar svenska synskadades historia från början av 1800-talet fram till i dag. Man kan bland annat se en bortsbinderiverkstad och delar av ett punktskriftstryckeri. De flesta föremålen får vidröras och kan nås av rullstolsanvändare. Informationen presenteras i ljud, punktskrift och storstil. I mörklagda ”Sinnenas rum” kan seende uppleva hur det är vara synskadad. Synskadades Museum är det enda museum som finns med specialinriktning på funktionshinder. Alla besök bokas i förväg per telefon (08-39 94 36) eller e-post (synskadades.museum@srfriks.org). Länsbibliotek Sydost läser in allt i DAISY Litteratur som handlar om den egna hembygden tilltalar många, inte minst talboksläsare i Småland. Nytt sedan våren 2004 är att alla inläsningar av Länsbibliotek Sydost görs digitalt i DAISY-format. Både inläsare och biblioteket är överförtjusta. - DAISY är framtiden. Det finns ingen anledning att hålla fast vid kassetterna. Det är så mycket enklare att producera i DAISY. Man behöver inte hålla på med masterband och kopiering på samma sätt som tidigare, säger Maria Johnsson, talboksbibliotekarie och konsulent på Länsbibliotek Sydost. Hon är den som ansvarar för att den lokala och regionala litteraturen läses in. Inläsningsförslagen kommer från kommunbiblioteken. Huvudkriteriet för att en bok ska läsas in är att en låntagare har frågat efter den. Inläsningarna görs sedan ett år tillbaka digitalt och erbjuds endast på cd-rom. Läser in digitalt På länsbibliotek Sydost finns det några hundra titlar som handlar om trakten kring Kronoberg och Blekinge. - Vissa av böckerna är väldigt, väldigt lokala till exempel hembygdslitteratur som bara rör någon socken. Sen har vi också romaner av lokala författare. De brukar bli mycket utlånade. Enekäppar och jukonsalva av Thommy Bergholts är den senaste som lästes in, säger Maria. Inläsaren Ida Andersen håller just nu på att läsa in den tionde boken för länsbibliotek Sydost. Hon föredrar att läsa in digitalt. - När jag läste in analogt skötte någon annan tekniken. Den här tekniken sköter jag själv och det känns mycket lättare. Jag tycker att programmet (My Studio PC) är jättelätt att använda. Det tog inte lång tid att komma i gång. Jag fick en beskrivning av Maria på en halvtimme och sen fick jag med mig en handledning hem tillsammans med boken jag skulle läsa in. När Ida arbetar sitter hon oftast hemma i sitt hus på landet några mil utanför Växjö. Allt hon behöver är en dator och headset med hörlurar och mikrofon. - Programmet kräver inte supertystnad, kör en bil förbi hörs inte det. Om brasan knäpper allt för mycket kanske jag stoppar och läser om. Men det är ju ingen fara med det. Kurs om DAISY gav resultat Länsbibliotek Sydost är medlem i det svenska DAISY-konsortiet, liksom de flesta länsbibliotek i Sverige. Det innebär att de stödjer utvecklingen av digital talboksservice i hela världen. Som medlem får de fria licenser av programvaror för produktion av DAISY-material. De program som i dag erbjuds kostnadsfritt är LPStudio/Pro, Sigtuna DAR 3, My Studio PC och DAISY validator. Konsortiet håller också kurser några gånger per år i hur man producerar information i DAISY-format. Det var efter en sådan kurs våren 2004 som Maria genomförde förändringar på sitt arbete. - Utan den kursen hade vi inte haft de inläsare vi har i dag. För jag hade inte kunnat förmedla den kunskapen på hemmaplan annars. Det var främst inläsningsdelen som gav mig något. Jag har även fått insikt i hur man kan anpassa litteratur med hjälp av talsyntes och punktskrift, säger hon. Marias råd till andra som funderar på att gå över till digital inläsning är: - Det är inte svårt! Man kan sitta var som helst. Man behöver inte ha en studio i traditionell bemärkelse som är ljudisolerad. När jag kom i kontakt med detta tänkte jag ”om jag hade haft en trevlig röst, då skulle jag kunna jobba som inläsare. Vilket fritt och trevligt jobb.” Text: Lena Boqvist Populäre Halvan – nu med taktila bilder Några av de senaste årens mest populära böcker för små vetgiriga barn i förskole- och lågstadieåldern är Arne Norlins och Jonas Burmans böcker om Halvan. Halvan är en liten kille som gillar att leka med olika slags arbetsfordon; bärgningsbil, brandbil, ambulans osv. När han leker blir fantasin verklig för läsaren som får veta mycket om hur ambulanspersonal, brandmän, poliser och andra arbetar. TPB har nu gjort sex böcker om Halvan i punktskrift, med originalboken i en ficka i pärmen, och med två taktila bilder i varje bok. Bilderna föreställer det fordon som är centralt i boken och Halvan iförd den uniform och de redskap som är aktuella. Böckerna heter Här kommer ambulansen, Här kommer brandbilen, Här kommer bärgningsbilen, Här kommer flygplanet, Här kommer polisbilen och Här kommer sopbilen. De finns till utlån och försäljning. Priset för privatpersoner är 212 kronor inklusive moms och för institutioner 509 kronor inklusive moms. I stället för en blomma... Presentböcker är korta böcker i punktskrift som oftast är gjorda i ett litet format och alltid ryms i en volym. Omslaget är färgtryckt, har taktila bilder och former. Ofta är även insidan av pärmen försedd med taktila bilder. De kostar 100 kr plus moms och är trevliga att ge bort i present. Dessa presentböcker finns: Den goda cigarren av Leif Eriksson-Sjöberg Blommornas språk av Jette Godtmark Sådan är du: stjärntecknen berättar av Ann Petrie En liten bok om kärlek av Ann Petrie Parfym av Ann Petrie Cocktails av Jonny Pålsson ”Kom lilla Helan valsa med mig” av Jonny Pålsson Naturens skönhet - speglad i poesi av Jonny Pålsson Ny bok: Talboken 50 år! I Talboken 50 år! skildras den historiska utvecklingen varvat med personliga minnen från talboksvärlden. Inläsare, producenter, bibliotekarier och politiker berättar om sina erfarenheter av talböcker och talboksverksamhet. En verksamhet som redan från starten blev en framgång. Artiklar och intervjuer i denna skrift ger en bild av talbokens historia framför allt ur TPB:s synvinkel. Tidigare bibliotekscheferna Jan-Olof Gurinder, Kerstin Sjögren Fleischer och nuvarande chef Ingar Beckman Hirschfeldt berättar om verksamheten, Beatrice Christensen Sköld skildrar talbokens pionjärer, Dagny Georgii ger sin bild av arbetet med talböcker och punktskriftsböcker sedan 1950-talet, Birgitta Irvall skriver om övergången från rullband till kassett och Lena Bergman förklarar hur talboken utvecklades för nya grupper. Övriga medverkande är Gabriel Romanus, ordförande under nio år i TPB:s styrelse, Maria Salmson, mångårig talboksproducent, Birgitta Malmqvist, f. talboksansvarig på Bibliotekstjänst, Christina Andersson, bibliotekarie och tidigare chef för Bonnier Audio, Kjerstin Thulin, f. chef för Stockholms Länsbibliotek och inläsaren Gösta Grevillius. Boken finns i tryckt version och punktskrift. Till de båda böckerna hör en inläst version i DAISY-format. Priset är 212 kronor/paket (inklusive moms). Böckerna ges ut vecka 15 och kan köpas av TPB.