Yttrande över Boken i Tiden (SOU 1997:141)
Sammanfattning
Talboks- och punktskriftsbiblioteket, TPB, instämmer i huvudsak i utredarens bedömningar vad avser läsandets betydelse men anser att utredaren är alltför fixerad vid distributionen av boken i dess tryckta form. Böcker och kulturtidskrifter bör också göras fysiskt tillgängliga för läsovana och funktionshindrade som inte kan läsa tryckt text, genom en stödordning för alternativa format. Vad avser det förslag som direkt berör TPB, nämligen att föra över ansvaret för kulturtidskrifter på kassett från Kulturrådet till Taltidningsnämnden eller Talboks- och punktskriftsbiblioteket, avvisar TPB förslaget, främst av handikappolitiska skäl.
12.1 Överväganden
1989 års Handikapputredning påpekar hur viktigt det är att särlösningar för funktionshindrade så småningom blir överflödiga i ett samhälle där alla tar ansvar för tillgängligheten för alla och efterlever ansvars- och finansierings-principen.
Med hänvisning till ansvars- och finansieringsprincipen anser TPB att de litteraturstödda titlarna och En bok för alla även bör göras tillgängliga medelst ljudupptagning. De flesta av dessa titlar framställs idag som talbok, en särlösning som fungerar väl men dock är en särlösning. 
Talböcker framställs enligt 17 § URL. Målgruppen är synskadade och andra funktionshindrade som inte kan ta del av verken i skriftlig form. Bestämmelserna i URL är dispositiva. I ett avtal (1977-02-21) mellan staten och Sveriges Författarförbund finns en utvidgning av tillämpningen av talboksparagrafen att omfatta också "afasisjuka, hörselsvaga, ordblinda, psykiskt utvecklingsstörda, rörelsehindrade, konvalescenter och långtidssjuka". Målgruppen beräknas omfatta ca 4% av befolkningen.
TPB har regeringens uppdrag att i samverkan med andra bibliotek tillgodose synskadades och andra läshandikappades behov av litteratur. TPB skall medverka till att talboksutlåning och service på landets bibliotek förbättras.
Produktionen av talböcker skall uppgå till minst 25% av den årliga bokut-givningen i Sverige.
Den svenska talboksmodellen är fastställd av riksdagen. Talbokslåntagaren lånar på sitt lokala bibliotek där det emellertid inte behöver finnas så många talböcker. Portofriheten för blindskrift innebär nämligen att låntagaren genom sitt lokala bibliotek har tillgång till landets hela talboksbestånd. TPB:s talboksbestånd är i dag ca 55 000 titlar. Av dessa titlar finns 35-40 000 bara på TPB. 15-20 000 titlar finns även på länsbiblioteken. Ett fåtal titlar finns ute på biblioteken i många exemplar, dvs. totalt i landet i 100 - 200 exemplar. TPB har i snitt 2,9 exemplar per titel. 
Målsättningen för talboksverksamheten är att nå så många som möjligt inom den talboksberättigade målgruppen samtidigt som man har ett effektivt utnyttjat gemensamt bokbestånd. Utlåningen per invånare, om man ser till den talboks-berättigade gruppen, är fortfarande betydligt lägre än för "svartskriftsläsarna".
Ett lokalt biblioteks bestånd består av titlar som kan lånas ut regelbundet. System med regelbundna depositioner från större bibliotekssystem berikar det lokala beståndet liksom enstaka fjärrlån av önskade titlar. Det unika med den svenska talboksmodellen är bredden på produktionen. Ingen önskan ska kunna vara för udda. Genom portobefrielsen kan lånet förmedlas med vändande post. Den stora nackdelen med den svenska talboksmodellen är den funktions-hindrade läsarens beroende av biblioteksväsendet. Talböcker kan endast lånas på bibliotek. Begränsningen i lånerätten innebär att biblioteken är mycket uppmärksamma på att upplysa låntagarna på skillnaden mellan talböcker och kassettböcker och vilka som får låna talböcker. Tyvärr leder detta alltför ofta till att talboksberättigade personer "för säkerhets skull" inte får låna talböcker utan hänvisas till det magra beståndet av kassettböcker.
I 17 § URL finns reglerat att exemplarframställning av talböcker inte får avse verk av vilka ljudupptagning kommit ut i handeln. Vid beslut om talboks-produktion inklusive framtagning av nya kopior kontrolleras regelmässigt om titeln finns som kassettbok.
TPB vill i detta sammanhang påminna om att talböcker inte är kassettböcker även om man bortser från de upphovsrättsliga skillnaderna. Talböcker är en översättning av den tryckta texten till ljud med hjälp av en mänsklig röst. Inläsningen skall vara korrekt och tydlig men den ska inte dramatisera. Kassettboken däremot är en mer attraktiv produkt som har en egen verkshöjd och som kan locka många ovana läsare till litteraturen.
Ur handikappolitisk synpunkt vore det lyckligt om alla böcker vid utgivningstillfället samtidigt även producerades på kassett. 1989 års Handikapputredning framhåller i sitt slutbetänkande Ett samhälle för alla den s.k. ansvars- och finansieringsprincipen där berörd sektor skall bära kostnaderna för den nödvändiga handikappanpassningen. Handikapp-utredningen analyserar några olika konsekvenser för bokbranschen. Förslaget innebar dock att nuvarande ordning skulle kvarstå under den kommande femårsperioden, dvs. till och med 1997. Bokutredningen borde ha uppmärksammat detta och givit underlag för en förnyad diskussion i frågan. När det gäller produktion av läromedelskassetter har Skolverket infört en stödordning. En del läromedelsförlag framställer dock läromedelskassetter utan stöd. I övrigt finns det i princip bara ett kassettboksförlag, Iris Förlag AB, vars produktion främst består av klassiker men även en del nya titlar som köpts från rättighetsinnehavarna.
Talboksproduktionen är alltså en ersättning för de brister som finns i handikappanpassningen av denna marknad. Det är orealistiskt att kräva att bokbranschen skall producera alla titlar även på kassett eller som storstil. Däremot anser TPB att det vore ett steg mot ökad jämlikhet i kulturpolitiken och i samhället om förlagen tog ett större ansvar för en ökad tillgänglighet av sin produktion och att de titlar som får litteraturstöd och En bok för alla även fick möjlighet att få stöd för en kassett- /storstilsupplaga. 
12.3.1 Distribution till biblioteken
I den vällovliga ambitionen att sprida de litteraturstödda titlarna till biblioteket borde utredaren reflekterat över om det är så att dessa titlar finns tillgängliga som talbok eller kassettbok.
12.3.6 Öppen stödordning för litterär verksamhet
Utredaren pekar på den tekniska utvecklingen på informationsområdet och det faktum att förlagen numera inte bara ger ut tryckta böcker utan även multimedia, kassettböcker etc. TPB är helt enigt med utredaren om att en ny öppen stödordning bör införas där annat utgivningsstöd än det traditionella ges. TPB anser dock att ett sådant stöd också bör knytas till vissa villkor, nämligen att produkterna blir tillgängliga för alla, också funktionshindrade.
TPB vill samtidigt uppmärksamma regeringen på det faktum att den nya tekniken som skulle kunna innebära tillgänglighet för alla i allt fler fall innebär hinder. Det gäller att välja en mjukvara som fungerar ihop med handikapp-anpassningar. De riktlinjer Handikappinstitutet utfärdar följs av få förlag och företag. Aktuella skräckexempel är t.ex. Dagens Nyheter på Internet, National-enclyklopedin och telefonkatalogen på cd-rom. Ingen av dessa produkter går att läsa med talsyntes eller punktskriftsdisplay.
Inom ramen för det nuvarande statliga litteraturstödet (1993:449) finns möjligheter att söka bidrag till storstilsutgivning. Stödet utnyttjas dock inte på grund av nuvarande mycket restriktiva villkor, som återges i utredningens kapitel 8.
Böcker med större stil utgör ett viktigt medium för synsvaga läsare.
Någon större undersökning av behovet har inte gjorts sedan 1980-talets början då Synskadades Riksförbund utredde frågan och kom fram till att 70 procent av de äldre talboksläsarna också kunde läsa stor stil. Även dyslektiker har behov av större stil. Folk- och sjukhusbibliotek vittnar ständigt om det stora behovet.
Sverige har idag en mycket liten storstilsutgivning. Orsaken är främst att upplagorna är så små att det inte lönar sig för förlagen att ge ut denna typ av böcker. Den enda storstilsutgivningen av någon betydelse sköts av Bibliotekstjänst AB (BTJ). Sedan slutets av 1970-talet har BTJ ett samarbete med det holländska förlaget Grote Letter Bibliotheek (Storstilsbiblioteket). Den holländske förläggaren har hand om utgivning och rättigheter. Han förhandlar själv med de svenska bokförlag vars böcker blir aktuella för storstilsutgivning.
Den största kundgruppen för storstilsböcker är folkbiblioteken, som då köper direkt från BTJ. Den enskilde har svårt att köpa storstilsböcker då dessa sällan finns i bokhandeln. Under senare år har allt fler nyutkomna böcker kommit ut i storstil, det mesta utgörs dock av skönlitteratur.
Storstilsutgivningen är enligt TPB:s synsätt ett område där det krävs internationellt samarbete. Det är genom samtryck det överhuvud taget blir möjligt att ha någon utgivning av betydelse. TPB föreslår därför att de restriktioner som i dag föreligger då det gäller storstilsutgivning tas bort så att flera länder kan gå samman då det gäller denna typ av bokproduktion.
Den nya digitala trycktekniken ger också möjligheter att till låga kostnader ta fram storstil "on-demand". Idag framställs "large-print-on-demand" i större skala både i Belgien och Holland med hjälp av sådan teknik.
TPB anser att det vore en uppgift för branschorganisationerna att lösa de upphovsrättsliga problem som föreligger när det gäller att ta fram storstils-upplagor och "large-print-on-demand". Lämpligt vore att ta in en skrivning i avtalen mellan förlag och författare/översättare.
12.4 Stöd till bokhandeln
Bokhandeln är en bransch som har mycket låg medvetenhet då det gäller funktionshindrades behov. För rullstolsbundna är det nästan omöjligt att ta sig in i en svensk bokhandel. Kunskaperna om alternativa medier är ofta låga hos personalen. Endast en handfull bokhandlar säljer idag storstilsböcker. Kassett-böckerna börjar äntligen bli tillgängliga men utbudet är oftast mycket begränsat. 
TPB anser därför att man till det statliga stödet till bokhandeln bör knyta vissa villkor, nämligen att lokaler och utbud skall anpassas till funktionshindrade. Lämpligt är att också införa moment av handikappkunskap i såväl grundut-bildning som fortbildning av bokhandelspersonal. 
TPB vill göra uppmärksam på att det är viktigt att för CD-BOK välja en programvara som kan göra skivan tillgänglig för funktionshindrade. 
12.6.4 Kulturtidskrifter på kassett
Utredaren föreslår att utgivningen av kulturtidskrifter på kassett överförs från Kulturrådet till annan myndighet.
Ett antal tidskrifter med kulturtidskriftsstöd får även stöd till att ge ut tidskriften på kassett. Denna kassettupplaga är upphovsrättsligt inte begränsad till en läshandikappad målgrupp utan kan prenumereras på av vem som helst.
Genom att lägga över ansvaret till Taltidningsnämnden eller TPB för utgivning av kulturtidskrifter på kassett skulle frågan flyttas från kulturpolitiken till ett "tekniskt-ekonomiskt avgörande att besluta vilka tidskrifter som skall tillgängliggöras via kassett, diskett eller på annat sätt." Huvudskälet för att flytta kassettstödet från Kulturrådet skulle vara att undvika att ha kompetens eller resurser för en sådan administration och utveckling på flera håll. 
Förslaget anger inga nya resurser. Detta innebär att om de ca 700 000 kr som utgår i kassettbidrag till 27 kulturtidskrifter skulle föras över till Taltidnings-nämnden uppnår man bara en sak, nämligen att begränsa målgruppen till synskadade och dyslektiker från att ha gällt alla som skulle vilja lyssna på tidskriften på kassett. TPB har en vidare målgrupp men utredarens förslag innebär att man inför en särlösning där det idag finns en allmänt tillgänglig kulturpolitisk lösning.
Utredaren är alltså inte på det klara med vad förslaget innebär. Är avsikten att Taltidningsnämnden eller TPB för de anslagna 700 000 kr fritt skulle kunna välja 27 tidskrifter utan hänsyn till tidskriftsstödet? Eller är syftet i förläng-ningen att Taltidningsnämnden eller TPB skall få sina uppdrag vidgade till att utge fler tidskrifter på kassett? Detta är förvisso ett tekniskt-ekonomiskt avgörande men framför allt ett kultur- och handikappolitiskt beslut. Ett från tidskriftsstödet fristående urvalsförfarande skulle också medföra en avsevärd ny kostnad.
Utan nya resurser innebär utredarens förslag en tillbakagång. Man vill skilja på kulturpolitik och handikappolitik. 1989 års Handikapputredning har i sitt slutbetänkande (SOU 1992:52) Ett samhälle för alla, inga förslag när det gäller att göra fler tidskrifter tillgängliga för funktionshindrade utan anser att det i ett förbättrat ekonomiskt läge blir lättare att hävda den s.k. ansvars- och finansieringsprincipen. Den innebär i detta fall att tidskriften tar ansvar för att en kassettupplaga kommer till stånd och i förkommande fall söker stöd för detta. En tidskrift som får tidskriftsstöd bör hos samma myndighet kunna få stöd till en kassettupplaga. 
Handikapputredningen pekar också på möjligheter att tillgängliggöra tidskrifter genom OCR-läsning. Enskilda funktionshindrade kan få en skanner som tekniskt hjälpmedel och kan på detta sätt läsa den överförda texten med talsyntes, stor stil eller punktskriftsdisplay. Vissa bibliotek har också en sådan service till sina funktionshindrade låntagare liksom skolor, högskolor och arbetsplatser med funktionshindrade medarbetare. Tidskriftsutbudet på Internet skulle också kunna öka tillgängligheten. Men ofta tas inga hänsyn till funktionshindrades behov. Ett flagrant exempel är Dagens Nyheter på Internet.
I IT för äldre samt funktionshindrade - förslag till handikapprogram, som regeringen gett Handikappinstitutet i uppdrag att ta fram med anledning av att Sverige skrivit under FN:s standardregler för funktionshindrade, påpekas hur viktigt det är att varje samhällssektor tar sitt ansvar samtidigt som insatserna behöver samordnas och följas upp för att funktionshindrade och äldre i IT-samhället inte ska bli utestängda utan ges möjlighet att dra nytta av utvecklingen. 
TPB har en kostnadsfri tidskriftsservice för sina punktskriftsläsande (såväl dövblinda som synskadade) låntagare. Den innebär att kunderna får en kommenterad innehållsförteckning på de tidskrifter de önskar och beställer sedan den eller de artiklar som de vill läsa. De distribueras per post som punktskrift eller online för att läsas med punktskriftsdisplay.
Utredaren påpekar (s 215) att kulturtidskriften som medium är nära besläktad med boken. "Tidskriften är boken som aldrig tar slut." Ett sådant resonemang parat med det faktum att tidskrifterna utnyttjas allt mer på biblioteken talar för att kulturtidskrifterna tillgängliggörs för funktionshindrade på ett rationellt sätt. Vad är då rationellt?
Taltidningsnämnden har erfarenhet av att ge bidrag till taltidningsproduktion och utveckling av distributionssätten.
TPB har erfarenhet av att beställa talboksproduktion, har kontakt med alla bibliotek och högskolor samt har en individuell tidskriftsservice på punktskrift. TPB är dessutom ledande när det gäller den nya digitala tekniken på detta område.
Biblioteken har erfarenhet av att hitta och låta anpassa det material som den funktionshindrade efterfrågar, bl.a. genom inläsningstjänst eller på elektronisk väg.
Kulturrådet har erfarenhet av administration av kulturtidskriftsstöd.
I vilken mån skall det framtida teknikbytet till digital ljudproduktion påverka valet av organisation?
I avvaktan på en mer genomtänkt fördelning av ansvaret för anpassningen av litteratur, tidskrifter och tidningar föreslår TPB att kassettbidraget till kulturtidskrifter ligger kvar på Kulturrådet.
Ingar Beckman Hirschfeldt 
Beatrice Christensen Sköld
1997-12-29