Bilagor till Talboken i framtiden: Bilaga 1: Direktiv till en intern utredning om den framtida svenska talboksmodellen Bilaga 2: Biblioteksenkäten Bilaga 3: Användarenkäten Bilaga 4: Teknik för inspelning och överföring Bilaga 5: Datakompression Bilaga 6: Lagringsmedier för talböcker Bilaga 7: Elektronisk överföring Bilaga 8: DAISY Bil.1 Direktiv till en intern utredning om den framtida svenska talboksmodellen Allmänt Inom ett par år kommer TPB att övergå till digital produktion av talböcker. Utredningen ska kartlägga vilka konsekvenser detta kan ha på den svenska talboksmodellen vad gäller produktionens storlek, val av media, bibliotekens roll, distributionssätt, decentraliseringsfrågan och jämlikhetsaspekten. Komponenter som spelar in är nuvarande lagstiftning när det gäller talböcker men också en eventuell framtida reglering av framställning av digital text för funktionshindrade samt möjligheten av nya distributionskanaler som online, internet, digital radio och tv m.m. En genomgång bör ske av nya bärare av ljud och den allmänna teknikutvecklingen för digitalt ljud. Frågor som ska belysas är Den svenska talboksmodellen nu och i framtiden. Bibliotekens roll i distribution, information och låntagarkontakt. • Vilka resurser kommer att behövas? Urvalsfrågor. • Hjälpmedelsfrågan. Brukarsynpunkter Utredningen bör ha en diskussion om hur talboksmodellen fungerar idag för målgruppen och lämna förslag på förbättringar som sedan kan relateras till möjligheter och resurser. En jämförelse mellan att läsa analogt och digitalt. Handikapp- och kulturpolitik En genomgång av handikappolitiska och kulturpolitiska motiv. Bibliotekens roll analyseras. I detta sammanhang bör även hjälpmedelsfrågan belysas. Statens insatser - landstingens och kommunernas roll bör beskrivas och diskuteras. Hur kommer utbildningspolitiken och IT-politiken in? Talboksproduktionen Sammanfattande beskrivning judproduktion. Val av kopieringsmedium - cd-rom och/eller kassett. Kopiering på TPB eller länsbibliotek. Eller direkt till låntagaren. Synpunkter på prioriteringsordning för överföring från analogt till digitalt av det totala beståndet. Hur ska biblioteken i landet hantera sina analoga bestånd? Analys av behovet av talböcker kontra e- textböcker och hämtning av information på webben. Upphovsrättsfrågor. Uppspelningsapparatur Hitta prognoser kring kassettspelarnas livslängd, den framtida förekomsten av datorer med cd- rom-spelare och internetuppkoppling i hemmen. Plextalken och möjligheten av andra spelare. Analysera behovet i olika talboksmiljöer, hemmen, institutionsboende, skolor. Bibliotekets roll i hjälpmedelsförsörjningen när det gäller såväl gamla som nya spelare. Resurser En analys av kostnader och vinster vid en digitalisering av talboksbeståndet. Produktions- och överföringskostnader, val av distributionssätt, portofrågan, emballage, kopior. Genomförande Utredningen ska göras på uppdragsbasis under nio månaders heltids projektanställning. Utredaren ska dels ha en referensgrupp på TPB, den s.k. DAISYgruppen, dels en referensgrupp av intressenter, bl.a. länsbibliotek, handikapporganisationer, Handikappinstitutet, Kulturrådet m.fl. En teknisk expertis kommer att tillföras utredningen. En första genomgång av direktiven sker i TPB:s styrelse den 24 november. En diskussion med länsbibliotekens socialkonsulenter den 8 december. Ett första underlag skall vara klart till budgetunderlaget som ska behandlas av styrelsen den 20 februari 1998. Avrapportering till styrelsen den 20 april och 10 juni för slutrapport den 20 augusti. Ingar Beckman Hirschfeldt, Bibl.chef 1997-11-12, styr 5/97 punkt 4 Bil.2 Biblioteksenkäten Ur Gruppfax till länsbibliotekens konsulenter för sociala frågor (motsv) 1998-01-15 Utvärdering av den nuvarande svenska talboksmodellen I direktiven för utredningen om den framtida svenska talboksmodellen ligger att utvärdera den nuvarande. grundpelarna i den befintliga talboksmodellen är • decentralisering av verksamheten • nätverket över hela landet i folkbiblioteken • TPB som central, sammanhållande och ansvarig kraft • Portofriheten Jag behöver få synpunkter från bl.a. er, som har arbetat länge och intensivt med att ge service enligt modellen, och ber er därför svara på några frågor. Ni väljer själva, om ni vill ge egna, personliga svar eller konferera med medarbetare eller andra insatta personer. Ni väljer också själva, om ni vill skicka dessa frågor vidare ut i era respektive kommuner i länen. OM ni gör så, har jag absolut inga krav eller ens förväntningar på att ni skall göra sammanställningar: skicka gärna ALLA svar direkt till mig! Det viktiga för mig är att få in synpunkter, gärna många! Svara gärna direkt på frågeformuläret. Du är naturligtvis välkommen även med mera utförliga svar och kommentarer på särskilt papper! Jag är tacksam för svar inom 2 veckor, alltså senast den 30 januari, till Bibbi, TPB, faxnummer 08 – 659 94 67! Bibbi Andersson Utvärderingsfrågor: Ansvarsfördelningen mellan central, regional och lokal nivå vad gäller landets talboksförsörjning: Är den tydlig nog? Fungerar den bra för bibliotek? Tror du att den fungerar bra för låntagarna? Har du särskilda synpunkter? Fungerar de regionala talboksförsörjningsplanerna i praktiken? Hur ofta görs uppföljning? Var snäll och skicka den nu aktuella planen till mig! (Gäller endast länets talboksanvariga person!) Tror du att portofriheten har någon betydelse för volymen talbokslån? Skulle portofriheten kunna slopas (om resursen kan användas på annat sätt för läshandikappade)? En huvudtanke i både talbokskommitténs betänkande och i folkbiblioteksutredningen är, att talböcker skall var en integrerad del av ett folkbiblioteks mediebestånd. Instämmer du i detta? Har du annan synpunkt? Tror du, att varje lokalt bibliotek i ditt län har fungerande talboksservice (förmedling resp. information)? Är omfattningen av talboksutgivningen acceptabel? Har talboksläsaren acceptabelt stort inflytande över talboksurvalet? Har biblioteken lokalt och regionalt acceptabelt stort inflytande över talboksurvalet? Vilken omfattning har ditt eget länsbiblioteks talboksproduktion? Vilken inriktning har ditt eget länsbiblioteks talboksproduktion? Tror du att kötiderna för talböcker är kortare, lika långa eller längre än för svartskriftsböcker? Bedömer du, att talbokslåntagaren generellt sett är nöjd med talboksservicen genom biblioteket? Kommentarer?! Är något speciellt bra i nuvarande modell? Vad fungerar mindre bra i nuvarande modell? Övriga synpunkter och kommentarer mottages tacksamt! Namn: Bibliotek: Bil 3 Användarenkäten Till SRF-distrikten 1998-07-24 Hej! Jag, Bibbi Andersson, arbetar just nu för Talboks- och punktskriftsbiblioteket, TPB, med en utredning, som handlar om den framtida svenska talboksmodellen. I mitt uppdrag ligger även en utvärdering av den modell för produktion och distribution av talböcker som vi har i dag. Den befintliga modellen bygger bl.a. på att TPB är centralt ansvarsbibliotek för talböcker, som sprids över hela landet genom folkbiblioteken i alla kommuner för att lånas av dem, som är berättigade att läsa talböcker. Talböckerna är i dag inlästa på kassettband. En genomsnittsbok ryms på 8 stycken 90-minuterskassetter. Inom en snar framtid kommer talböcker att produceras digitalt. Med hjälp av den digitala tekniken kan vi då t.ex. få in en hel bok på en enda cd-romskiva. Nya möjligheter för distribution med hjälp av kabelnät eller tråd kan visa sig senare. Vi tror, att det kan finnas anledning att ändra på en del i den praktiska hanteringen av talböcker i framtiden. Men det gäller, att inte kasta ut barnet med badvattnet, dvs. att inte onödigtvis ändra på sådant, som fungerar bra i dag och som vi tror kan fungera bra i morgon också. För att få veta vad som fungerar bra och mindre bra i dag, har jag gjort att par enkäter, en till biblioteken, som ombesörjer distributionen av talböckerna, och en till läsarna av talböcker. Jag hoppas, att ditt distrikt vill hjälpa mig att få en riktigt bild av hur synskadade läsare ser på tillgängligheten och användningen av talböcker. Det är viktigt, att användarna, läsarna, talar om vad man tycker, så att den framtida utvecklingen inte styrs enbart av bibliotek och producenter. Jag hoppas, att du, som läser det här brevet till ditt distrikt, vill sprida enkäten till några talboksläsare, så att svaren kommer från läsare av olika ålder, kön och (helst) yrken. Enkäten bifogas både i svartskrift, på diskett och på kassett. Om någon, som vill använda sig av disketten, inte kan läsa den, be honom/henne att kontakta mig, så att vi kan ändra formatet! Det distrikt, som lämnar in flest enkätsvar, får ett pris som belöning! Jag behöver ha svaren senast den 10 september 1998 till Bibbi Andersson, TPB, 122 88 ENSKEDE. Fax: 08 – 659 94 67, e-mail: bibbi@tpb.se Tack för hjälpen på förhand! Bibbi Andersson Talboks- och punktskriftsbiblioteket 1998-07-24 Utredningen Den framtida svenska talboksmodellen Bibbi Andersson Till FMLS, länsavdelningarna Hej! Vill du vara snäll och hjälpa mig med svar på en enkät om hur man använder talböcker i dag? Jag, Bibbi Andersson, arbetar för Talboks- och punktskriftsbiblioteket, TPB, med en utredning, som handlar om den framtida svenska talboksmodellen. Att utvärdera hur talböcker, bibliotek och läsare fungerar ihop i dag ingår också i mitt uppdrag. Jag skickar ut den här enkäten i samarbete med FMLS Skrivknuten. Jag ber dig, som läser det här brevet till ditt distrikt, att välja ut 3 till 5 personer som du vet läser talböcker och som har olika ålder, kön och yrken och att ge dem enkäten att svara på. Svara gärna själv! Detta brev och enkäten skickas både som svartskrift, på diskett och på kassett. Om någon, som vill använda disketten, inte kan läsa den, be honom eller henne kontakta mig så att vi kan ändra format för texten! Det distrikt, som lämnar in flest enkätsvar, får ett pris som belöning! Jag behöver ha svaren senast den 10 september 1998 till Bibbi Andersson, TPB, 122 88 ENSKEDE. Fax: 08 – 659 94 67, e-mail: bibbi@tpb.se Tack för hjälpen på förhand! Bibbi Andersson Utvärdering av den nuvarande talboksmodellen Enkät till talboksläsare 1. Läser du talböcker? Sällan? …………………………………………………………..... Ibland? ………………………………………………………….... Ofta? …………………………………………………………... Ungefärligt antal talböcker du läser under ett år: ……………... 2. Hur har du fått kontakt med talböcker? Genom skolan …………………………………………………... Genom folkbiblioteket ………………………………………….. Genom släkting/ar …………………………………………... Genom vänner/kompisar ………………………………………… Genom en syncentral …………………………………………….. Genom SRF………………………………………………………... Genom FMLS …………………………………………………….. På annat sätt. Hur? ……………………………………………….. 3. Är det bra att du kan låna talböckerna genom ditt eget (närmaste) folkbibliotek? Ja ………………………………………………………………….... Nej ………………………………………………………………..... Om nej: varför inte?……………………………………………….. 4. Skulle du köpa talböcker om det gick? Ja ………………………………………………………………….... Nej ………………………………………………………………..... Om nej: varför inte? …………………………………………….... 5. Har du köpt kassettböcker? Ja ………………………………………………………………….... Nej ………………………………………………………………..... Om nej: varför inte? …………………………………………….... 6. Använder du ditt bibliotek till annat än att låna talböcker i? Om ja, markera något alternativ: Använder dator ……………………………………………………. Får information om arrangemang o dyl. …………………………. Skaffar mig kommunal/lokal information ………………………. Träffar folk ……………………………………………………….... Studerar …………………………………………………………….. Lånar svartskriftsböcker (pappersböcker)………………………… Annat. Vad? ………………………………………………………... Nej………………………………………………………………….. 7. Hur hittar du böcker du vill låna? Får hjälp av bibliotekspersonalen ……………………………...... Använder bibliotekets lokala databas/kataloger ………………... Använder kataloger från TPB i svartskrift ……………………... i punktskrift ……………………. på kassett ……………………….. Använder Handikat via Internet ………………………………..... Får tips av lärare ………………………………………………....... Får tips av vänner och andra talboksläsare …………………….... Får tips genom taltidning ……………………………………….... På annat sätt. Hur? ……………………………………………...... 8. Är det lätt att låna andra böcker än dem som finns till hands på hyllan i biblioteket, när du är där? Ja ………………………………………………………………........ Nej ……………………………………………………………......... Om nej: varför inte? …………………………………………........ 9. Vet du att det finns väldigt många (ungefär 55 000) olika titlar talböcker på TPB (Talboks- och punktskriftsbiblioteket), som du kan låna genom ditt eget bibliotek? Ja ……………………………………………………………........... Nej ……………………………………………………………......... 10. Brukar ditt bibliotek låna böcker från andra bibliotek till dig? Ja ……………………………………………………………........... Nej ……………………………………………………………......... Om nej: varför inte? …………………………………………........ 11. Saknar du något du skulle vilja läsa som talbok men inte fått tag i? Ja ……………………………………………………………........... Nej ……………………………………………………………........ 12. Brukar du lämna förslag till nya inläsningar till biblioteket? Ja ……………………………………………………………........... Nej ……………………………………………………………......... Om nej: varför inte? …………………………………………. 13. Om du svarat ja på fråga 12: brukar i så fall dina förslag resultera i talböcker? Ja ……………………………………………………………........... Nej ……………………………………………………………......... Om nej: varför inte? …………………………………………........ 14. Känner du att du har något inflytande över vilka böcker som läses in som talböcker? Ja ……………………………………………………………........... Nej ……………………………………………………………......... Om nej: varför inte? …………………………………………........ 15. Vet du skillnaden mellan talböcker och kassettböcker? Ja ……………………………………………………………........... Nej …………………………………………………………............ 16. Vad läser du oftast? Skönlitteratur (romaner, noveller och dikter)? ………………..... Facklitteratur/ faktaböcker? …………………………………....... Annat. Vad? ………………………………………………….......... 17. Använder du innehållsförteckningen i en talbok? Om ja: markera något/några alternativ: för att få en överblick före läsningen …...………………………. för att söka ett bestämt inslag i boken …………………………... för att få en sammanfattning av boken efter läsningen ………… Nej ……………………………………………………………......... Om nej: varför? ………………………………………………........ 18. Använder du signalsystemet för att söka rätt på kapitel, avsnitt eller dyl. i en talbok? Ja ………………………………………………………………........ Nej ……………………………………………………………......... 19. Brukar du lyssna på avsnittet ”Information om talboken”? Ja ………………………………………………………………........ Nej ……………………………………………………………......... Om nej: varför? ………………………………………………........ 20. För många synskadade är bildbeskrivningar viktiga. Tycker du att bildbeskrivningarna är: Väl placerade? …………………………………………………...... Störande placerade? ……………………………………………..... Väl beskrivande? ………………………………………………...... Alltför omfattande? ……………………………………………..... Knapphändiga och svåra att förstå? ……………………………... Onödiga? ………………………………………………………....... 21. Den tekniska utvecklingen under senare år gör det snart möjligt att spela in talböcker digitalt. Då kan man få en hel talbok på en enda cd-romskiva och alltså inte behöva byta eller vända kassetter. (Fast de gamla talböckerna på kassett kommer att finnas kvar ganska länge) Är du intresserad av att börja läsa talböcker på cd-rom inom de närmaste åren? Ja ………………………………………………………………........ Nej ……………………………………………………………......... Om nej: varför inte? …………………………………………........ 22. En talbok på cd-rom kan inte spelas på en cd-spelare för musik. Däremot kan man spela musik-cd på en cd-romspelare. Skulle du kunna tänka dig att köpa en egen cd-romspelare om den kostar c:a 2 000 kronor? ………………………………………………...... c:a 3 000 kronor? ………………………………………………...... c:a 4 000 kronor? ………………………………………………...... c:a 5 000 kronor? ………………………………………………...... Om nej för alla alternativen: varför inte? För dyrt …………………………………………………………….. Vill ha en sådan spelare som hjälpmedel ……………………….. Annat. Vad? ………………………………………………………... 23. Vilket år är du född? År …………………………………………………………….......... 24. Är du man ? ………………………………………………..... kvinna ? ………………………………………………………......... 25. Jag svarar från distrikt/ avdelning: …………………………. 26. Synpunkter på talböcker, som du vill passa på att framföra:....................................................................................... TACK FÖR ATT DU SVARAT PÅ FRÅGORNA! JAG HOPPAS ATT DINA SVAR SKALL HJÄLPA OSS ATT GE BÄTTRE SERVICE I FRAMTIDEN! Bil.4 Teknik för inspelning och överföring Digitala talböcker kan åstadkommas antingen genom direkt inspelning i digitalt format, eller genom digitalisering av redan existerande talboksmaterial som föreligger i form av analogt arkivmaterial. De bägge metoderna skiljer sig på många sätt från varandra, och olika tekniska lösningar måste därför användas. Vid direktinspelning finns exempelvis en mänsklig inläsare närvarande vid inspelningstillfället, medan detta inte är fallet vid överföring från arkivmaterial i form av analoga masterband. Vid direktinspelning kan inläsaren arbeta tillsammans med en inspelningstekniker eller själv sköta både inläsning och hantera inspelningssystemet. Inläsaren kan därför enkelt korrigera misstag i inspelningen, se till att den digitala talbokens struktur följer det tryckta originalets och så vidare. Den digitala talbokens huvudstruktur i form av kapitelindelning och liknande kan även skapas i förväg av t.ex. en redigerare. Inläsaren kan därefter fylla i stommen med röstinspelningen. När det gäller överföring av existerande material, måste inspelningssystemet erbjuda automatiska funktioner för att så långt det är möjligt söka identifiera och återskapa det tryckta originalets struktur i den digitala talboken. Denna process kan inte bli fullständig, eftersom den analoga talbok som överför inte i sig innehåller någon verklig struktur. En sådan struktur måste därför tillföras den digitala talboken i efterhand, i en redigeringsprocess. I denna process använder man vanligen det tryckta originalet som referens, och förser den digitala talboken med t.ex. textrubriker. Man måste även manuellt kontrollera att kapitelindelning och liknande har skapats i överensstämmelse med det tryckta originalet. Vid överföringar kan en redigerare sköta om hela processen, dvs. överföring och efterredigering, men här kan också arbetet delas mellan olika operatörer, som var och en ansvarar för sin del av processen. Direktinspelning i studio Översikt Vid direkt talboksinspelning kan en vanlig studio för talinspelning användas. I studion kan i princip samma typ av utrustning användas som för analog talboksproduktion. Exempel på sådan utrustning är mikrofon, ljudmixer, högtalare för referenslyssning, utrustning för hantering av signalens dynamik och klangfärg etc. Den stora skillnaden mellan analog och digital inspelning består i att den analoga bandspelaren har bytts ut mot en persondator, försedd med en hårdvara för inspelning (digitalisering) av inläsarens röst. I datorn körs en speciell programvara, som sköter om bearbetning och lagring av det digitala ljudet, och som också ger användaren möjlighet att styra och övervaka inspelningsprocessen, redigera och organisera inspelat data och så vidare. Ljudmaterialet lagras under arbetets gång på ett lokalt lagringsmedium, som t.ex. inspelningsdatorns hårddisk. När den digitala talboksinspelningen är färdig, kan data överföras till ett digitalt arkiv eller till lämpligt medium för distribution till beställaren eller låntagarna. Det digitala inspelningsystemet kan om det fungerar väl ge möjlighet till en viss effektivisering av talboksproduktionen jämfört med analog teknik. Tekniken kan t.ex. göra det lättare och snabbare att korrigera misstag i inläsningen, både direkt eller efteråt, om inspelningen måste korrigeras efter korrekturläsning. Det tar dock fortfarande minst en timma att spela in en timma talbok - i praktiken tar det längre tid än så, eftersom en inläsare sällan kan läsa en timma i sträck utan ett enda misstag eller tid för förberedelser. Utrustning Hantering av den analoga signalen sker med normal studioutrustning som mikrofoner, förstärkare, mixerbord, referenshögtalare och analoga signalbehandlare (kompressor, equalizer m.m). Den datorutrustning som behövs för en inspelningsstation består i princip av en vanlig men dock kraftfull persondator, försedd med högkvalitativ hårdvara för inspelning (digitalisering) av ljud. Datorn måste även erbjuda stort temporärt lagringsutrymme för talboksmaterialet, så att en hel produktion (eller flera inspelningsprojekt) kan rymmas på den lokala hårddisken. Programvaran som används för direktinspelning måste vara specialkonstruerad för ändamålet och kan därmed inte köpas på den vanliga programvarumarknaden. Detta beror på de mycket speciella krav som ställs vid talboksinspelning, t.ex. behovet av att kunna göra mycket långa inspelningar, att få ljuddata komprimerat direkt vid inspelningen, att enkelt och snabbt kunna redigera data på ett sätt som relaterar till textmaterialet och så vidare. Fördelen med att specialkonstruera en sådan programvara är att den kan anpassas fullt ut för de speciella behov som föreligger. En dator i en inspelningsstudio är förmodligen något av en främmande fågel, åtminstone under en introduktionsfas. Datorutrustning åstadkommer exempelvis visst buller som inte är önskvärt att ha i en studio. Vissa inläsare kan uppleva det som besvärande att styra sin utrustning med hjälp av mus, tangentbord och bildskärm i stället för som tidigare med en enkel fjärrkontroll. Olika extra arrangemang kan därför behöva göras för att anpassa datorutrustningen för studiobruk. Man kan t.ex. placera datorenheten utanför själva inspelningsstudion och enbart ha bildskärm och tangentbord i studion. Man kan också tänka sig alternativa styr- och kontrollorgan i studion, som t.ex. specialbyggd fjärrkontroll för viktiga funktioner, platt bildskärm och liknande. De flesta talboksproducenter har mer än en studio för inspelning av talböcker. Producenten kan då koppla samman flera inspelningsdatorer i ett lokalt nätverk med hög kapacitet. Därmed kan olika stationer i nätverket användas till olika ändamål. Man kan t.ex. utföra direktinspelning och redigering på vissa stationer, medan andra stationer fungerar som central resurs för arkivering, kvalitetskontroll och liknande. Ytterligare andra kan användas för produktion av distributionsmedia. Om en producent önskar kunna leverera material direkt till beställarens arkiv, kan en station i nätverket användas för att ge en elektronisk överföringskanal till beställaren. Överföring av arkivmaterial Arkivmaterialets kvalitet Genom åren har stora arkiv av masterband byggts upp för TPB. Dessa masterband kommer till användning när man behöver skapa en ny kassettkopia av en titel, men i övrigt finns masterbanden egentligen bara i arkivet som en säkerhet. Masterband degenererar på olika sätt i takt med tiden, även om arkiveringsförhållandena är goda. Analogt bandmaterial har allmänt sett en sämre arkivbeständighet än vissa digitala lagringsmedier, som t.ex. optiska skivor. Analogt bandmaterial försämras genom uttorkning, självmagnetisering, självradering, sönderfall av bärarskiktets material och liknande. Ett analogt material degenererar dock normalt inte plötsligt. Eftersom degenereringen sker successivt, kan gammalt material ofta räddas om detta sker medan tid är. Vissa masterband i TPB:s arkiv kan redan i dag förmodas vara i så pass dåligt skick att de inte kan tyckas värda att överföra till digital form. Å andra sidan är det kanske just dessa masterband som först skall överföras till digitalt format, om man ser till intresset för titlarna. I sådana fall är det förmodligen rimligt att göra nyinspelningar. Andra masterband kan vara i ett förvånansvärt gott skick med tanke på deras ålder. Fabrikat för magnetbandet tycks här vara en mycket viktig faktor. Ett masterband från 50-talet kan i vissa fall hålla mycket högre kvalitet än ett från 80-talet. Vid digitalisering av analogt material erhåller man flera fördelar. Förutom att den digitala talboken är lättare att hantera och använda än den analoga motsvarigheten, har man uppnått en bättre arkivbeständighet för den digitala kopian. Detta förutsätter givetvis att man använder rätt teknik och material för att lagra arkivmaterialet. Det digitala materialet kan i framtiden kopieras till nya databärare utan att ljudkvaliteten på något sätt försämras - det förekommer alltså ingen degenerering mellan generationerna. Man kan behöva kopiera digitalt arkivmaterial t.ex. om mediet börjar uppvisa läsfel, eller om det lagringsmedium som hittills använts håller på att bli omodernt och därmed svårt att uppbringa. I sammanhanget är det dock viktigt att veta att det digitaliserade ljudmaterialet för talböcker i de flesta fall inte kan arkiveras med optimal ljudkvalitet. Detta beror på, att digitaliserat ljud upptar stort lagringsutrymme, ett utrymme som kan bli orimligt stort och därmed dyrt, om man betänker det mycket stora antal speltimmar som finns i arkiven. För att minska behovet av lagringsutrymme måste man därför normalt tillgripa datakompression (se vidare nedan), vilken i sin tur kan leda till en viss försämring av ljudkvaliteten. Hur mycket ljudkvaliteten försämras beror på val av teknik och grad av kompression. När data väl har komprimerats och lagrats, kan man inte återskapa det opåverkade, rena originalet med fullständig ljudkvalitet. Ljudkvaliteten är härmed begränsad till vad kompressionstekniken tillåter. Den eventuella försämringen i ljudkvalitet måste alltid ställas i relation till faktiska förhållanden i form av originalets ljudkvalitet. Få masterband i arkiven torde hålla en så hög ljudkvalitet att datakompressionens inverkan ens blir märkbar. I de fall originalets kvalitet skulle vara osedvanligt god och om längden på inspelningen dessutom inte är alltför omfattande, kan man använda sig av en högre kvalitetsnivå (lägre kompressionsfaktor) för just detta material. I extremfall kan man även välja att lagra materialet i helt okomprimerat format och därmed ha en digital kopia som låter exakt som det analoga originalet. För att undvika alltför stora kostnader bör denna princip i första hand tillämpas för mindre omfattande material. Översikt av överföringsprocessen I grunden går överföringen ut på att koppla samman utrustning för uppspelning av masterband - t.ex. en bandspelare för öppna spolar - med en persondator, försedd med hårdvara för inspelning (digitalisering) av ljudet som spelas upp av bandspelaren. I datorn körs en särskild programvara, som sköter om bearbetning och lagring av det digitaliserade ljudet. Programvaran tillåter användaren att styra och övervaka processen, liksom att redigera det överförda materialet på olika sätt. Utöver själva digitaliseringen utför programvaran analyser av inkommande data för att automatiskt strukturera inspelningen på ett sätt som så långt det är möjligt överensstämmer med det tryckta originalets. I denna analys används bl.a. inläsarens pauseringar och de brumsignaler (tonindex) som förekommer på många masterband för att identifiera nya kapitel, byte av sida osv. Det digitaliserade ljudmaterialet lagras vanligen under pågående överföring på ett lokalt medium, t.ex. en hårddisk i datorn. Talboksmaterialet kan sedan arkiveras i digital form eller kopieras till passande distributionsmedium för att kunna överlämnas till beställare eller låntagare. För att man skall kunna överföra stora mängder arkivmaterial med acceptabel ekonomi, måste själva överföringen ske med så hög hastighet som möjligt. Om masterbandet spelas med normal hastighet, skulle vinsten i personalkostnad och tid bli mycket liten. Hög överföringskapacitet kan åstadkommas på olika sätt: antingen genom överföring från band med hög hastighet, eller genom överföring parallellt från flera band på en och samma gång. Man kan också kombinera dessa bägge tekniker på olika sätt. Själva överförings- och digitaliseringssteget är en tämligen automatiserad process, där operatören främst ägnar sig åt att montera masterband, återspola band, starta uppspelning och inspelning samt att allmänt övervaka processen. Programvaran som används sköter om att det överförda materialet delas upp i sektioner som någorlunda väl motsvarar originalmaterialets innehållsmässiga struktur. Efter själva överföringen föreligger den digitala talboken i en tämligen rå form. En sådan version av talboken går i sig utmärkt att läsa med låntagarens uppspelningsapparatur, men strukturen hos informationen överensstämmer normalt inte helt med det tryckta originalets. Strukturen behöver i många fall förbättras genom manuell redigering. Med sådan redigering kan låntagaren erbjudas en talbok som till sin struktur (kapitelindelning, sidindelning etc.) i princip helt liknar det tryckta originalet. I samband med redigering förser man vanligen varje sektion av inspelningen med en textrubrik som motsvarar rubriken för varje kapitel, underkapitel etc. Denna rubrik kan visas på bildskärm vid läsning med persondator och kan därmed vara en visuell referens till hjälp för t.ex. dyslektiker. Redigeraren går även igenom materialet för att kontrollera att varje sektion i talboken verkligen motsvarar textmassan. Masterbandet innehåller också vanligen diverse meddelanden som blivit irrelevanta i och med övergången till digitalteknik, t.ex. annonsering av bandbyte, kommentarer om kassettsida och liknande. Sådant material kan tas bort från den digitaliserade versionen av talboken. Av praktiska skäl är en analog talbok uppdelad i 60- eller 90-minuters avsnitt. Denna uppdelning är för den digitala talboken tämligen meningslös, eftersom de flesta talböcker kan inrymmas på ett enda lagringsmedium. Vid redigeringsprocessen tas därför all sådan indelning av materialet bort. Ytterligare en viktig del av redigeringsarbetet är att utföra stickprov för att kontrollera ljudmaterialets allmänna kvalitet. Ett exempel Överföring måste som tidigare nämnt ske i högt tempo för att inte bli onödigt kostsam. Som ett exempel på vad som är möjligt att uppnå med befintlig teknik ges här ett konkret exempel: • En masterbandspelare är kopplad till en pc. Masterbandet har normalt 45 minuters speltid, men är inspelat på bägge bandsidorna, vilket ger 90 minuters speltid per band. Överföringen kan ske med dubbel bandhastighet, och bägge bandsidorna kan överföras samtidigt till datorn. En av bandsidorna kommer då att digitaliseras baklänges, men överföringssystemets programvara kan automatiskt reversera dessa data. Bandet tar då 22,5 minuter att spela upp. Bearbetning och lagring av bandsida A sker samtidigt som denna överföring. Extra tid för bearbetning av data från bandsida B tar omkring 2 minuter. Montering och återspolning av band tar uppskattningsvis omkring 3 minuter i anspråk. Detta ger en total tidsåtgång på mindre än 30 minuter för att överföra 90 minuters talboksinspelning. Produktionsfaktorn blir därmed 3:1 - man kan överföra 3 speltimmar på en arbetstimma. • Genom att låta en operatör sköta mer än en överföringsstation enligt specifikationen ovan, kan effektiviteten ökas ytterligare. Det är troligtvis ingen omöjlighet att en ensam operatör sköter t.ex. 4 stationer. Man uppnår då en total kapacitet om 12 överförda bandtimmar per arbetstimma - vilket innebär 96 överförda speltimmar per arbetsdag om man skulle arbeta hela tiden. Eftersom arbetet att montera och spola band är tämligen snabbt avklarat, skulle man förmodligen kunna sköta en ännu större mängd överföringsstationer, kanske 6 eller 8. Operatören har omkring 25 minuter på sig mellan varje bandbyte per station. • När en talbokstitel överförts, föreligger den i s.k. rått format, antingen på en hårddisk i överföringsdatorn eller på ett annat omskrivbart lagringsmedium. Materialet kan redigeras på själva överföringsstationen eller på annan dator genom att man flyttar lagringsmediet eller genom att man använder en nätverkskoppling mellan olika datorer. • Tidsåtgången för redigering av överfört material är helt beroende av vilken informationskvalitet man vill uppnå som slutresultat. Om en och samma person skall sköta hela processen, blir den totala produktionsfaktorn beroende av hur fort man kan redigera, eftersom det är denna process som tar mest tid. Rent tekniskt är det troligen möjligt att slutredigera någonstans mellan 5 och 15 speltimmar per arbetstimma, men detta är egentligen bara en gissning. Praktiska prov måste genomföras för mer precisa värden. Redigeraren kommer att kunna arbeta mer effektivt med ökad erfarenhet, och programvaran kan behöva utvecklas för att processen skall ske snabbare. Olika talboksmaterial behöver också olika stora insatser för att ge ett bra slutresultat. Exemplet bygger på teknik som redan i dagsläget finns färdig eller som kan sammanställas utan särskilt omfattande utvecklingsarbete. Det är givetvis även möjligt att skapa ännu mer effektiva lösningar för överföring, men då krävs också utveckling av mer omfattande maskinell utrustning, som t.ex. kan hantera montering och återspolning av band helt automatiskt. Arbetsinsatser vid överföring Redigeringsarbetet är den del av överföringsprocessen som kan komma att ta mest tid. Exakt hur stor del av arbetet som åtgår för slutredigering beror både på materialets art (dess strukturella komplexitet) och på ambitionsnivån hos redigeraren. Med en hög ambitionsnivå kan man åstadkomma en digital talbok vars struktur är mycket lik det tryckta originalets och som inte innehåller någon som helst onödiga information som relaterar till kassettversionen. Den tämligen noggranna redigering som måste göras för att åstadkomma detta kan vara omfattande, och måste sättas i relation till de extra värden som kan tillföras den digitala versionen av boken. Vid en något mindre ambitiös redigering använder man sig främst av de automatiska funktioner för strukturering av talboksmaterialet som finns inbyggda i överföringssystemet. Redigerarens uppgift blir därmed mer begränsad. Det slutliga resultatet må vara något mindre exakt i fråga om överensstämmelse med det trycka originalet, men man måste hela tiden hålla i sinnet att den digitala talboken ändå kommer att erbjuda många fördelar gentemot det analoga exemplaret, genom att användaren p.g.a. det strukturerade digitala materialet kan orientera sig på ett helt annat sätt än med en kassettversion. Utrustning De bandspelare som används för att spela upp masterband måste vara av hög kvalitet för att man skall kunna utvinna så god ljudkvalitet som möjligt även av äldre arkivmaterial. Utrustning för analog signalbehandling, som t.ex. apparatur för hantering av röstdynamik samt utrustning för förändring av klangfärg, kan kopplas in i signalkedjan mellan bandspelare och dator. Denna utrustning finns tillgänglig i många former på den vanliga marknaden för studio- och musikutrustning. Datorutrustning, som skall används för överföring av arkivmaterial, består i huvudsak av vanliga persondatorer med möjligheter att hantera digital ljud. Stort lagringsutrymme behövs för tillfällig lagring och redigering av överfört material, vanligen i form av inbyggd hårddisk. För arkivering och/eller kopiering till distributionsmedium krävs utrustning för att man skall kunna skriva (skapa) passande typ av medium. För elektronisk distribution krävs utrustning för anslutning till bredbandsnät. Den programvara som hanterar digitalisering och datakompression och som tillåter redigering av materialet är starkt specialiserad och finns inte tillgänglig på den vanliga programvarumarknaden. Den måste därför specialkonstrueras. Fördelen med detta är att programvarans funktioner kan specialanpassas och optimeras för behoven och därmed kan utvecklas till att bli effektiva verktyg för produktion av digitala talböcker. Programvaran för talboksproduktion kan kompletteras med program för digital signalbehandling, som kan användas för att på olika sätt förbättra ljudkvaliteten på det digitaliserade materialet. Detta kan vara av extra stort intresse om originalinspelningen i sig anses ha stort värde men dess ljudkvalitet av olika skäl är låg. Det kan då mycket väl anses försvarbart att ägna extra tid åt att fräscha upp en gammal inspelning. Programvara för digital signalbehandling kan t.ex. utföra effektiv brusreducering, borttagande av diverse störningar, justering av klangfärg, röstdynamik och liknande. Gemensamt för all signalbehandlande programvara är att den innebär ett extra steg i överföringsprocessen, ett steg som tar extra tid. Möjligheterna till automatisering av processerna är dock god. Det är t.ex. möjligt att köra sådana processer under natten. Programvara för digital signalbehandling finns tillgänglig på den öppna marknaden och kan utmärkt väl köras i den datorutrustning som används för övriga delar av överföringsprocessen. För storskalig överföring av analogt arkivmaterial kommer ett större antal datorer att behövas. Datorerna kan då lämpligen kopplas samman med ett lokalt nätverk med hög bandbredd. Talboksdata kan därmed utbytas mellan olika stationer i nätverket, och man kan använda vissa datorer för digitalisering, andra för redigering, ytterligare andra för mediaproduktion, distribution etc. Kostnaderna för utrustning kan befaras bli stora, men utslaget på det mycket stora antalet bandtimmar som skall överföras är de tämligen blygsamma. Man kan hela tiden jämföra med kostnaderna för nyinspelning. Innan ett överföringssystem byggs upp måste man givetvis göra noggranna ekonomiska och praktiska studier för att få fram ett konkret underlag för överföringssystemet. Bil 5 Datakompression Inledning Ljudinformation är typisk analog information, eftersom ljud överförs genom kontinuerligt varierande vågrörelser i luften. I ett analogt system för inspelning och lagring av ljud, hanteras den vågform som representerar ljudet i form av en kontinuerligt varierande signal. Den analoga ljudsignalen tas upp av en mikrofon, förstärks och lagras sedan exempelvis på magnetiska band. Signalen lagras här som en variation av ett magnetmönster. När informationen åter skall presenteras (spelas upp), omvandlas den magnetiskt lagrade signalen åter till en analog ljudsignal, som förstärks och överförs till en högtalare. I ett system för digital hantering av ljud måste ljudsignalen digitaliseras genom att omvandlas till en serie siffervärden som ett digitalt system kan arbeta med. Detta sker genom att den analoga ljudsignalen kvantifieras genom att dess styrka mäts med regelbundna intervaller. Resultatet av mätningarna blir en serie mätvärden i form av digitala siffervärden, som sedan kan lagras och hanteras med digitalteknik. Även om kvantiferingen av en ljudsignal sker mycket ofta (med hög frekvens) och mätningarna är mycket noggranna (sker med hög upplösning), kan en digitaliserad ljudsignal egentligen aldrig bli en exakt kopia av originalet. Ljud är till sin natur en kontinuerlig process, där variationen i signalstyrka i princip är oändlig. Den digitaliserade ljudsignalen är uppdelad i diskreta mätpunkter, där varje värde har en viss bestämd noggrannhet. I praktiken är dock digitaliserat ljud tillräckligt likt det analoga originalet för att av lyssnaren uppfattas som en naturtrogen kopia. Ett bra exempel på detta är musik som lagras på cd-skiva. Den stora fördelen med att digitalisera ljud är att det då kan hanteras och bearbetas på en mängd olika sätt i ett datorsystem. Digitaliserat ljuddata kan också kopieras hur många gånger som helst utan att ljudkvaliteten på något sätt degraderas. Analogt material försämras i sin ljudkvalitet vid varje kopiering från t.ex. ett magnetband till kassettband. Digitalt lagrad ljudinformation är i allmänhet mycket mindre känsligt för tidens påverkan. Analoga ljudarkiv lagrade på magnetband degenererar över tiden, medan digitaliserad information inte gör detta. Dock bör det betonas att själva lagringsmediet för digital information trots allt kan skadas över tiden eller hanteras ovarsamt, vilket i värsta fall kan göra det helt eller delvis oläsbart. Ett datorsystem kan hantera digitaliserad ljudinformation så att det t.ex. blir möjligt att ”hitta” i det på ett helt annat sätt än i ett analogt material. Datorsystemet kan t.ex. begära uppspelning av en viss informationsmängd med absolut precision. Dagens digitala lagringsmedier ger också möjlighet till ytterst snabb åtkomst till godtycklig del av ljudmaterialet. Ytterligare en mycket viktig faktor i sammanhanget är att digital information kan lagras i mycket kompakt format. Detta ger i sig möjligheter till vinster gentemot analog ljudinformation i form av besparingar i lagringsvolym, vikt, materialåtgång etc. Varför komprimera ljudet? Digitaliserat ljud upptar tämligen stor plats när det lagras okomprimerat, vilket t.ex. sker på en musik-cd. Detta beror på att den analoga signalen har digitaliserats med hög frekvens och upplösning för att kunna ge bästa möjliga ljudkvalitet. I jämförelse med digitalt textmaterial upptar digitaliserat ljud mycket stor plats. Jämför man i stället med digital bildinformation eller digital video, ter sig digitalt ljud som tämligen blygsamt vad gäller krav på lagringsutrymme. För att kunna lagra mer än någon timma digitalt ljud på t.ex. en cd-rom-skiva, måste man tillgripa kompression. Detta åstadkoms genom att man låter en dator utföra digital signalbehandling på det digitaliserade ljudmaterialet. I en sådan process tar man bort t.ex. vissa icke hörbara komponenter i ljudsignalen för att minska datamängden. Man använder sig också av många olika principer och algoritmer för att lagra den ursprungliga vågformen på ett effektivare sätt. Man kan t.ex. lagra skillnaden mellan två mätvärden i stället för två mätvärden med full precision. Resultatet kan bli kompressionsfaktorer från 4 till 15 gånger jämfört med full cd-kvalitet. Det innebär att en cd-rom-skiva med komprimerat ljuddata kan rymma tiotals timmar ljudinspelning. Talinspelningar innebär normalt mindre behov av ljudkvalitet än för musik, och man behöver heller inte lagra ljudet i stereo. Genom minskning av frekvensomfång och lagring i mono kan lagringsutrymmet minskas ytterligare. Tillsammans med lämplig kompressionsteknik kan man exempelvis uppnå kapaciteter om 40-50 timmar röstinspelning per cd-rom, vilket är tillräckligt för de flesta talböcker. Utrustningsbehov För att man skall kunna komprimera en digital ljudsignal måste det datorsystem som används kunna bearbeta en stor mängd information, t.ex. genom att utföra avancerade beräkningar ett mycket stort antal gånger per sekund. För detta krävs en kraftfull persondator med möjlighet att köra de programrutiner (algoritmer) som behövs för att man skall kunna komprimera det ljuddata som digitaliseras. För bästa effektivitet bör processen utföras i ett enda steg, dvs. ljudet måste digitaliseras, komprimeras och lagras i ett enda steg. En möjlig, om än betydligt mindre effektiv lösning består i att först digitalisera och lagra ljudet i okomprimerad form, och därefter i ett andra steg omvandla data till komprimerad form. För att man skall kunna spela upp komprimerad digital ljudinformation krävs att uppspelningsapparaturen har försetts med de rätta algoritmerna för att ”packa upp” ljudet och återskapa den ursprungliga ljudsignalen. De flesta kompressionstekniker som förekommer kräver mycket datorkraft vid själva komprimeringen, men medger däremot att dekompressionen sker med jämförelsevis liten bearbetningskraft. En sådan teknik passar utmärkt i ett talbokssystem. Inspelning sker här på ett fåtal ställen där det är ekonomiskt och praktiskt möjligt att installera kraftfull maskinell utrustning. Uppspelning sker å andra sidan med hjälp av en utrustning som skall vara så enkel och billig som möjligt. Ett flertal tekniker för hantering av komprimerat ljuddata (kompression och dekompression) finns att tillgå på den öppna marknaden. Vissa kompressionstekniker ingår som en del i programvara eller apparatur, medan andra finns att tillgå som enskilda komponenter. Komponenterna kan förekomma i form av t.ex. mikrokretsar (hårdvara) eller som programmoduler - alltså i mjukvara. Programmoduler är ofta att föredra för uppbyggnad av ett talbokssystem, åtminstone i inspelningssystem, eftersom de erbjuder en flexibel hantering av dataflödet. Detta är i sin tur ett behov som ställs av ett inspelningssystem. För uppspelningsapparatur som tillverkas i stora serier kan hårdvarukomponenter bli aktuella som en del av konstruktionen. Vissa tekniker för datakompression finns att tillgå i helt öppen, kostnadsfri form. De finns då publicerade i form av en beskrivning av den algoritm som används, hur dataformatet ser ut och så vidare. Algoritmen kan till och med i vissa fall finnas fritt tillgänglig som ren programkod eller som kodmoduler, vilka kan integreras i annan programvara. Kvalitetsförluster Alla effektiva tekniker för kompression av ljud ger upphov till vissa förluster av ljudkvalitet jämfört med den ursprungliga ljudsignalen. Ljudkvaliteten på det komprimerad ljudet kan variera från näst intill perfekt cd-kvalitet till enbart acceptabel för specialändamål, beroende på vilken teknik som används och hur hårt man låter denna teknik komprimerar sina ljuddata. De flesta kompressionstekniker erbjuder ett flertal olika ”format” för olika ljudkvalitet och kompressionsgrad. Med rätt teknik och kompressionsfaktor är det möjligt att uppnå en god balans mellan reduktion av ljudkvalitet och storlek på det komprimerade datamaterialet. Det är t.ex. fullt möjligt att lagra en typisk, ”normal”, talbok med en speltid av cirka 10 timmar på en enda cd- rom med en ljudkvalitet som kan anses fullgod av det absoluta flertalet lyssnare. Behöver man komprimera? Datakompression är inte bara en förutsättning för att normala talböcker skall kunna rymmas på ett och samma medium, t.ex. en cd-rom-skiva, utan behövs också för att lagring av stora ljudarkiv till rimliga kostnader. Om elektronisk överföring av talböcker skall bli av intresse, är det också nödvändigt att använda komprimerat ljuddata. Några viktiga begrepp och termer En del tämligen tekniska termer förekommer ymnigt i de sammanhang där digitalt ljud och datakompression diskuteras. Nedanstående är ett försök till förklaringar av några av dem: Kompressionsfaktor och ”bit rate” När man mäter hur ”hårt” digitalt ljud kan ”packas”, jämför man vanligen med okomprimerad lagring i s.k. PCM-format. Detta format är det som används t.ex. för musik på cd-skivor. Packningstätheten kan anges som en faktor, t.ex. ”4:1” vilket innebär att komprimerat data upptar 25 procent av det utrymme som motsvarande ljud i PCM-format skulle göra. En musik-cd, som kan innehålla upp till 74 minuter ljud i stereo, skulle om dess ljud kunnat komprimeras med faktor 4:1 kunna rymma 296 minuter (mycket nära 5 timmar). Ett annat sätt att ange kompressionsförhållande är att ange den bit rate – det antal databitar (”ettor och nollor”) per sekund – som blir resultatet av datakompressionen. Denna bit rate kan givetvis jämföras med en bit rate för okomprimerat ljud, men detta är egentligen inte så intressant. Vad som däremot är intressant är att man med en bit rate enkelt kan räkna ut vilket lagringsutrymme som åtgår för en viss tidsenhet komprimerat ljud. Om en kompressionsteknik t.ex. ger 64 kb/s (kilobit per sekund), så innebär detta en datamängd av cirka 28 MB (megabyte) per timma ljud. (64 kilobit = 8 kilobyte per sekund. 8 x 3600 = 28800 kilobyte/timma = 28,1 megabyte/timma). Om man t.ex. vill beräkna hur många timmars talboksinspelning som ryms på en vanlig cd- rom med denna kompressionstyp, får man fram ett värde på omkring 23 timmar. (640 MB dividerat med 28 MB/timma). Överföringskapaciteten hos en digital kommunikationsförbindelse mäts också i antal bitar per sekund. Dagens bredbandsnät har kapaciteter i magnituden miljoner bitar per sekund eller Mbps. Med en bit rate för komprimerat data och en bit rate för överföringskapaciteten kan man enkelt räkna ut t.ex. hur lång tid det tar att överföra en timma komprimerat ljuddata. Datakommunikation avhandlas vidare i eget kapitel. Samplingsfrekvens anger hur ofta (med vilken frekvens) ljudsignalen har uppmätts då den digitaliserades. För varje sådan mätning lagras ett diskret mätvärde som anger signalens styrka just i det ögonblicket. Ju högre frekvens för mätningarna, desto noggrannare blir resultatet, eftersom upplösningen i mätningen blir högre. Detta leder till bättre ljudkvalitet på den digitala signalen, främst genom bättre återgivning av höga frekvenser (diskant). För musik med cd-kvalitet används normalt samplingsfrekvensen 44,1 kHz (kilohertz). För digitalisering av tal behövs normalt inte denna höga samplingsfrekvens, eftersom tal inte innehåller lika höga frekvenser som musik. Vanliga samplingsfrekvenser för tal är 22 eller 24 kHz. Naturligt nog blir datamängden större ju högre samplingsfrekvens man använder, eftersom fler mätningar ger fler mätvärden. Upplösning De mätvärden som lagras för att representera en analog ljudsignal kan ha olika noggrannhet, beroende på hur många olika mätvärden som kan accepteras. I dag används vanligen mätning (sampling) med 16 bitars upplösning. Detta ger möjlighet att skilja på över 65 000 olika mätvärden för signalstyrkan, vilket ger en mycket noggrann mätning. Vid lägre upplösningar, som t.ex. 8 bitar, kan bara 256 olika styrkenivåer mätas och lagras. Den datamängd som åtgår för detta är mycket mindre, men resultatet är direkt hörbart – det låter helt enkelt mycket sämre än 16 bitars upplösning. Poängen med datakompression är i grunden att minska värdet för det antal bitar som behövs för att representera varje mätvärde. Detta görs dock inte genom att man minskar noggrannheten i mätningarna, utan genom att man t.ex. enbart lagrar skillnaden mellan två mätvärden. Eftersom en sådan skillnad ofta kan representeras med ett mindre tal än det reella mätvärdet, uppnår man en minskning av datamängden utan att för den skull förlora så mycket av informationen i ljudsignalen. PCM Förkortningen står för Pulse Code modulation och kan betraktas som en synonym till okomprimerat ljuddata. PCM med upplösningen 16 bitar stereo och samplingsfrekvensen 44 kHz är det format som används på vanliga cd-skivor för musik. Ibland förekommer även termen Linjär PCM, vilket i princip är samma sak som att bara säga PCM. Enkoder betecknar den sida i kompressionssystemet som ”packar ihop” eller ”kodar” ljuddata. En enkoder är i grunden en matematisk algoritm som utför en stor mängd analyser och beräkningar på inkommande data för att på så vis kunna representera materialet på ett mer kompakt sätt. En enkoder kan bestå av en programvara som arbetar i en dator eller i en särskild digital signalprocessor. I många kompressionstekniker är det kodnings-sidan – alltså enkodern – som kräver de stora resurserna vad gäller datakraft för att man skall kunna åstadkomma komprimerat data. Dekoder Dekodern är den komponent som sköter om uppackningen eller dekompressionen av det data som skapats av enkodern. En dekoder är vanligen också en process som körs i en dator eller utförs av en signalprocessor. För flertalet kompressionstekniker åtgår väsentligen mindre datakraft för att dekoda en signal än det gör för att koda (komprimera) den. Detta är många gånger praktiskt, eftersom uppspelningsapparaturen då inte behöver bli lika dyr som inspelningsapparaturen. CoDec Sammanfattande benämning på enkoder och dekoder som en helhet. Bägge komponenterna behövs för hantering av både in- och utdata, varför man kan referera till en kompressionstekniks bägge delar som en codec. Ljudformat, algoritm Två termer som man i princip använder för att ange vilken typ av kompression som används, eller för att ange att ingen kompression alls används. När digitalt ljud finns tillgängligt i ett visst ljudformat behövs en särskild algoritm för att kunna läsa och hantera (”packa upp”) det. Man talar också ofta om exempelvis ”okomprimerat format” eller ”komprimerat format”. Termen algoritm kan t.ex. förekomma i uttryck som ”vi använder ADPCM-algoritmen för kompression”. Krav på datakompression Valet av lämplig kompressionsteknik måste ske med utgångspunkt i ett stort antal behov och krav, varav de följande kan anses som de viktigaste: • Tekniken måste föreligga i en form som gör att den kan integreras i den specialprogramvara som används för inspelning, redigering etc. Den datorutrustning som behöver användas skall vara ekonomiskt möjlig att anskaffa även för t.ex. en mindre inspelningsstudio. • För att hög effektivitet vid inspelning skall uppnås, bör kompression kunna utföras i realtid, dvs. i samma moment som ljudet digitaliseras, bearbetas och lagras. • Tekniken bör kunna ge en högsta ljudkvalitet på det inspelade talet som kan anses som mycket god av flertalet lyssnare. Ett flertal kvalitetsnivåer/kompressionsfaktorer bör finnas för olika ändamål. Tekniken bör vid rimlig packningstäthet kunna anses som god eller fullt acceptabel av flertalet lyssnare. • Kompressionsgraden bör med fullt acceptabel ljudkvalitet vara tillräcklig för att tillåta kostnadseffektiv lagring och elektronisk distribution. • Kostnaden för inköp eller licensiering av kompressionstekniken bör inte vara så hög att den kan inverka menligt på t.ex. läsapparaturens pris. Teknik som används i inspelningssteget kan tillåtas att vara dyrare än för uppspelning. • Tekniken bör kunna implementeras i form av enbart programvara som körs i en multimedia- pc med pris och prestanda som gör dem möjliga att anskaffa för låntagarna. • Kompressionstekniken bör bygga på en standard, helst en internationellt accepterad sådan. Om möjligt bör de algoritmer som används och det dataformat som används för komprimerat data vara publicerade i fullt dokumenterad form. Genom detta garanteras en framtidssäkerhet i tekniken. • De komponenter som används för att hantera tekniken måste rent tekniskt kunna hanteras på ett sätt som gör dem lämpade att integreras i ett digitalt talbokssystem. Tekniken måste t.ex. tillåta hantering av relativt små datablock. • Överensstämmelse mellan tillverkare av både inspelnings- och uppspelningssystem måste vara ense om att kompressionstekniken skall stödjas. Bägge parter måste kunna få tillgång till tekniken i former som gör den möjlig och rimlig att integrera i respektive system. Olika typer av kompression Det följande är exempel på några idag vanligt förekommande kompressionstekniker som mer eller mindre väl motsvarar de krav som uppställts ovan: ADPCM är en kompressionsteknik som är vida spridd inom många olika områden, t.ex. telefoni och multimedia. Vissa algoritmer och dataformat av ADPCM-typ är fritt tillgängliga för implementation utan licenskrav eller andra kommersiella hinder. Detta gäller t.ex. DVI/IMA ADPCM, som fungerar som en de facto-standard inom persondatorområdet. ADPCM-teknik erbjuder en tämligen god kompressionsfaktor med en ljudkvalitet som för de flesta ändamål och av de flesta användare bör kunna upplevas som fullt acceptabel. Tekniken komprimerar dock mindre effektivt, samt ger en något sämre ljudkvalitet (framför allt för musik) än mer avancerade och därmed mer komplexa tekniker. ADPCM-teknik är jämförelsevis lätt att implementera och använda i såväl inspelnings- som uppspelningssystem för persondatorer och specialapparatur. Kravet är processorkraft för såväl enkoder som dekoder som i det närmaste är blygsam i relation till vad dagens persondatorer och processorer erbjuder. Tekniken är genom sin stora spridning mycket väl känd och stöds av många tillverkare. Algoritmer och dataformat är publicerade och väl dokumenterade. Allmänt kan sägas att ADPCM utgör en enkel och lätthanterlig teknik för konstruktion av ett digitalt talbokssystem men medger samtidigt sämre prestanda än mer avancerade tekniker. ISO/MPEG med flera Ett antal mer avancerade tekniker för datakompression har sedan flera år funnits att tillgå på marknaden i olika former. Vissa av dessa tekniker är i sig standardiserade under ISO (som t.ex. MPEG-formaten), medan de fungerar som de facto-standarder för olika applikationer och inom olika användningsområden. Gemensamt för dessa tekniker är att de erbjuder format med hög eller mycket hög ljudkvalitet, samt att de i första hand har utvecklats för att hantera ljud i form av musik. Flertalet fungerar dock även mycket bra för kompression av talinspelningar. ISO/MPEG är kanske mest intressant av dessa tekniker, eftersom den är standardiserad. Detta innebär dock endast att själva dataformatets struktur och innehåll är offentligt. Själva algoritmerna för kodning och dekodning finns mestadels endast tillgängliga som kommersiella produkter. Sådana komponenter kan vanligen köpas för att integreras i t.ex. ett persondatorbaserat system för produktion av talböcker. MPEG-formatet innehåller komponenter för komprimering av såväl rörlig bild som ljud. De senare formaten benämns vanligen kollektivt som MPEG Audio. Här finns ett flertal olika tekniker med namn som MPEG-2 Layer 2, MPEG-2 Layer 3 och MPEG-2 AAC (Advanced Audio Compression). En ny generation MPEG-teknik är för närvarande under utveckling, och går under namnet MPEG-4. Det kan förmodas att även dessa format kommer att standardiseras under ISO när utvecklingen är färdig. Avancerade kompressionstekniker av typen MPEG eller AC-3 använder sig av liknande teknik och har i stort sett liknande krav på processorkraft. De prestanda som erbjuds i form av packningstäthet och ljudkvalitet är också likartade. MPEG innehåller en stor mängd olika format med kvalitetsnivåer för olika ändamål. Här finns exempelvis format som tillåter 20 timmars talinspelning på en vanlig cd-rom med mycket hög ljudkvalitet, eller upp emot 50 timmar med fullt acceptabel ljudkvalitet. Priset för hög ljudkvalitet och kompressionsfaktor är högre komplexitet. För inspelnings- och uppspelningssteget i ett digitalt talbokssystem medför detta högre krav på den hårdvara som skall användas, vilket i sin tur kan leda till högre kostnader. Flertalet implementationer av de mer avancerade teknikerna är också belagda med användarlicens, royalty eller andra ekonomiska pålagor. Teknikens komplexitet ger också upphov till diverse tekniska svårigheter vid implementationen av tekniken i ett talbokssystem. Behovet av datakraft vid kompression kan leda till orimligt höga krav på inspelningsutrustningen eller göra det svårt att skapa ett system för komprimering i realtid, dvs. där data komprimeras direkt i samband med digitaliseringen. Sammantaget kan sägas att de ökade prestanda som erbjuds av dessa typer av datakompression måste köpas till ett tämligen högt pris. I ett längre perspektiv kan det dock visa sig vara värt att satsa på en teknik som kan erbjuda högre kvalitet, bättre kompression och större flexibilitet i form av olika format. Priset på hårdvara sjunker ständigt, trots att hårdvarans prestanda hela tiden ökar. Detta gör att eventuella kapacitetsproblem i samband med teknik kan antas bli allt mer hanterliga över tiden. RealAudio med flera RealAudio är exempel på en teknik som intar något av ett mellanläge mellan t.ex. ADPCM och MPEG Audio. Tekniken har på senare år rönt stor popularitet för hantering av ljud på Internet. Teknik och komponenter för såväl kodning som dekodning av RealAudio har gjorts publikt tillgängligt, men tillverkaren behåller alltjämt sitt grepp om situationen genom att inte publicera de algoritmer som ingår eller dokumentation av det format som används för komprimerat data. Tekniken är ett mellanting mellan ADPCM och MPEG Audio vad gäller komplexitet och krav på den hårdvara som används för att hantera algoritmerna. RealAudio erbjuder ett flertal olika format med varierande packningstäthet och ljudkvalitet. Format finns för allt ifrån hög eller mycket hög ljudkvalitet med tämligen hög kompressionsgrad, till mycket hög packningstäthet med en ljudkvalitet som i det närmaste kan anses som s.k. telefonkvalitet. RealAudio är alltså i grunden en ”sluten” teknik. Den erbjuder attraktiva prestanda för talboksändamål, men i och med att principerna bakom kompressionstekniken i sig inte är offentlig, kan ett talbokssystem baserat på RealAudio bli alltför beroende av ett enda företag för sin framtida hantering och utveckling. Möjligheter finns dock att detta format blir så pass populärt att det kommer att standardiseras mer officiellt och därmed publiceras. För bred användning inom ett talbokssystem kan man också undersöka möjligheterna att köpa alla rättigheterna till användning av tekniken och därmed erhålla fullständiga specifikationer för tekniken. På senare tid har flera nya tekniker introducerats, som uppenbarligen avser att konkurrera med RealAudio och även med t.ex. MPEG och AC-33. Exempelvis har tekniker som TwinVQ låtit tala om sig som mycket attraktiva tekniker för musik, multimedia, spel, Internet-tillämpningar etc. TwinVQ karaktäriseras allmänt av mycket hög ljudkvalitet och en packningstäthet som uppges vara högre än t.ex. högkvalitativa MPEG-format. Komplexiteten hos tekniken är dock hög, förmodligen något högre än för MPEG Audio. TwinVQ är i dagsläget inte standardiserad, men arbete pågår inom ramen för MPEG-4 för att integrera TwinVQ i en kommande ISO-standard. Om en teknik som TwinVQ skulle bli intressant för talboksändamål, blir det troligen nödvändigt att skaffa särskilda licenser för att få tillgång till komponenter, dokumentation, nyttjanderätt osv. Teknikens plats i ett talbokssystem avgörs i mångt och mycket av dess kommersiella framgångar. Framtida utveckling Digitalt ljud i allmänhet, och komprimerat digitalt ljud i synnerhet, har på senare tid blivit alltmer intressant ur rent kommersiell synpunkt. Det är inte bara pc-industrin som behöver tekniken, utan även musik- och nöjesindustrin, radio- och tv-operatörer och många fler. Det är därför rimligt att anta, att tekniken för hantering av komprimerat digital ljud kommer att fortsätta att utvecklas under de kommande åren. Redan i dag finns emellertid teknik som erbjuder en fullt tillräckligt hög ljudkvalitet för att kunna anses som näst intill perfekt. Det som främst kan komma att utvecklas är kompressionsfaktorer och krav på den hårdvara som måste användas för kodning och dekodning. När det gäller utvecklingen av hårdvara, går denna mot allt högre prestanda till bibehållet eller sjunkande pris. Det är därför egentligen inte en hög prioritet för utvecklarna att skapa teknik som kräver mindre av hårdvaran för att fungera. Man kan därför anta att framtidens kompressionstekniker inte kommer att bli mer ”lättkörda” utan snarare kräva allt mer i form av processorkraft, minne, specialkretsar etc. Användning inom Internet eller för överföring av ljud via elektronisk kommunikation (trådlös eller markbunden) ställer krav på hög effektivitet i kodningen för att man därmed skall komma ner i så små komprimerade datamängder som möjligt. Även om kapaciteten vid datakommunikation kan förväntas öka starkt i framtiden, kommer också trafiken att öka, vilket gör att behovet av hög kompressionsfaktor kvarstår. Det är därför inte otroligt att framtidens kompressionstekniker kommer att kunna erbjuda ännu högre packningstätheter än dem, som förekommer i de mest avancerade formaten av idag. Flera olika tekniker i samma system Måste man då i ett talbokssystem bestämma sig för ett enda format och en enda teknik för kompression? Detta är varken nödvändigt eller ens önskvärt. Olika applikationer ställer olika krav, olika in- och uppspelningsplattformar erbjuder olika möjligheter, och de stora variationer i inspelningens längd som förekommer hos talböcker medför krav på flexibilitet vad gäller packningstäthet och ljudkvalitet. Det är inte troligt att alla krav kan uppfyllas av en enda kompressionsteknik. Utöver detta måste man betänka att utvecklingen inom området egentligen bara har börjat. I takt med att nya kompressionstekniker blir tillgängliga, måste dessa kunna bli möjliga att använda i talbokssystemet, om de kan anses ge tillräckligt stora fördelar. Ett system för uppspelning kan då komma att behöva stödja flera olika format, för att inte tvinga producenter att konvertera stora arkiv till varje nytt format. Bil. 6 Lagringsmedier för talböcker Datamaterialet i en digital talbok En digital talbok består av en samling datafiler, lagrade på ett passande digitalt lagringsmedium. Talbokens datafiler utgörs av två huvudtyper: indexfiler och ljuddatafiler. Indexfilerna innehåller information som används för att lokalisera olika delar av talboksmaterialet. Här finns t.ex. uppgifter om talbokens sektioner (kapitel o.d.), sidindelning, frasindelning och så vidare. Datafilerna innehåller de data som representerar den digitaliserade ljudinspelningen som utgör själva talboken. Normalt lagras ljuddata i ett komprimerat format, eftersom okomprimerat digitalt ljud kräver mycket mer lagringsutrymme än motsvarande komprimerat ljuddata. Indexfilerna är mycket små i jämförelse med datafilerna, varför man i princip kan bortse från dessa när det gäller beräkningar av behövligt lagringsutrymme för talböckerna. Digitala lagringsmedier – allmänna krav • För att ett lagringsmedium skall kunna användas för digitala talböcker, måste det ha tillräckligt stor lagringskapacitet för att kunna rymma de stora datamängder som behövs. För att lagra en typisk talboksinspelning om 10 speltimmar, behövs omkring 250 megabyte (MB) för komprimerat ljuddata. Motsvarande siffra för okomprimerat ljud är omkring 1500 MB. Som jämförelse kan en vanlig cd-rom-skiva rymma omkring 650 MB. • Digitala lagringsmedier kan funktionellt sett indelas i huvudkategorierna sekventiella medier och medier som tillåter godtycklig åtkomst, Random Access. De förstnämnda är i princip helt ointressanta för digitala talboksändamål, eftersom de inte tillåter snabb åtkomst till olika delar av talboksmaterialet. Exempel på sekventiella medier är magnetband som dat-band, videoband etc. Hårddiskar, optiska diskar och elektroniska minnen är exempel på medier som tillåter Random Access. • För att lagringsmediet skall vara av intresse för digitala talböcker, krävs vidare att det erbjuder stor kapacitet till lågt pris. Varje talbok kräver ett stort lagringsutrymme och det finns ett mycket stort antal talböcker. • Mediet måste vara mycket väl spritt och kunna antas finnas tillgängligt på den öppna marknaden under lång tid framöver. Frågan om kompatibilitet i framtiden, som gör att teknik i framtiden kommer att kunna läsa även äldre typer av media, är också mycket viktig. • Utöver själva mediet måste även tillgången till enheter för hantering av mediet, t.ex. apparatur för att skriva och läsa mediet, utrustning för kopiering och annan hantering, emballage osv. vara god. Ett vida spritt medium innebär givetvis att även dessa aspekter är tillgodosedda. Typer av lagringsmedier Man kan skilja mellan tre huvudtyper av lagringsmedier: magnetiska, optiska (och magnet- optiska) samt elektroniska medier. Magnetiska medier förekommer i alla normala persondatorer i form av hårddiskar. Sådana diskar erbjuder idag mycket hög kapacitet till tämligen lågt pris. Själva lagringsmediet är sammanbyggt med den utrustning som läser och skriver mediet, varför man inte gärna kan tänka sig att använda hårddiskar för att lagra talböcker i ett arkiv och inte heller använda dem för distribution av talböcker. Optiska och magnet-optiska medier finns i flera olika typer, varav den mest kända är cd- skivan. Tekniken som används är tämligen likartad mellan olika typer. Optiska medier har redan från starten haft en mycket snabb teknisk utveckling, som gör dem mycket lämpliga för både lagring och distribution av talböcker. Optiska medier är fysiskt åtskilda från den apparatur som läser och skriver mediet, eftersom dessa operationer sker med hjälp av laserljus. Detta är ytterligare en aspekt som gör optiska skivor lämpliga för digitala talböcker, eftersom själva mediet är litet och lätt. Elektroniska lagringsmedier slutligen, använder sig enbart av elektronisk kretsteknik och saknar därför rörliga delar. Denna typ av medier kallas ofta minnen snarare än lagringsmedier. Utvecklingen är stark och kapaciteten ökar ständigt, samtidigt som priserna sjunker. Dock kan allmänt sägas att mediet är tämligen avancerat rent fysiskt, och att det inte är rimligt att förvänta sig att priset per lagringsenhet kommer att kunna bli jämförbart med t.ex. optiska medier. Elektroniska lagringsmedier förekommer vanligen i form av kort, som monteras i en läs/skrivapparatur för att man skall kunna komma åt det data som finns på mediet. Optiska skivor lämpligast Av de befintliga typerna av lagringsmedier framstår optiska medier som mest väl lämpade för att användas för digitala talböcker. Optiska medier i form av lösa optiska skivor kan göras mycket billigare än andra. Optiska skivor är jämförelsevis tämligen okänsliga för ålderspåverkan och mekanisk åverkan. I och med cd-teknikens mycket stora kommersiella spridning inom flera områden, kan det förväntas att dessa typer av medier kommer att finnas tillgängliga under mycket lång tid. Utrustning för läsning/skrivning och annan hantering av optiska skivor är idag tillgänglig till låga priser. Kapaciteten för den vanliga cd-rom-skivan är i många fall fullt tillräcklig för normala talboksändamål. Vissa större publikationer kan dock inte rymmas på en och samma skiva, även om man använder s.k. hård datakompression. En optisk skiva med högre kapacitet än cd- rom är därför ett relativt viktigt behov. Detta behov kan mycket väl komma att täckas in av den framväxande dvd-tekniken, som f.n. är under mycket stark utveckling. Mediets skrivbarhet Man kan skilja på lagringsmedier som är omskrivbara (både läs- och skrivbara) eller enbart läsbara. Ett medium som inte är omskrivbart kan inte raderas eller förändras, när det väl har blivit producerat genom att skrivas en första gång. Omskrivbara medier kan vanligen skrivas om, helt eller delvis, ett mycket stort antal gånger. Magnetiska och elektroniska lagringsmedier är normalt fullt läs- och skrivbara. Optiska medier som använder sig av magnet-optisk teknik (MO) kan även de både läsas och skrivas. MO-skivor och deras utrustning är mycket användbara för datalagring, men pris- och prestandautvecklingen har inte varit särskilt gynnsam. Rent optiska skivor, som t.ex. vanliga cd-skivor, har fram tills nyligen inte kunnat läsas och skrivas fritt. Inom en mycket nära framtid är det dock fullt möjligt att teknik för omskrivbara optiska skivor blir vanliga även i konsumentprodukter av olika slag, t.ex. datorer. Priset för såväl apparaturen som själva skivorna kommer därmed att kunna bli mycket konkurrenskraftigt och kanske till och med bli jämförbart med prisbilden för enbart läsbara optiska skivor. Fördelar med omskrivbarhet Talböcker är till sin natur produkter som i sig inte behöver ändras när de väl har producerats. Läsaren förväntas t.ex. inte påverka en talboks innehåll eller struktur genom att t.ex. radera delar av den. Det är därför rimligt att anta att talböckernas distributionsmedier mycket väl kan vara av en typ som endast är läsbar. Det finns dock många fördelar med en tämligen allmän övergång till omskrivbara lagringsmedier för talböcker, förutsatt att prisbilden blir sådan att den kan jämföras med den som gäller för icke omskrivbara medier. En prisskillnad kommer förmodligen alltid att föreligga, men i prisbilden måste även fördelarna med omskrivbarheten räknas in för att de bägge typerna skall kunna jämföras. Omskrivbara lagringsmedier kan exempelvis användas i följande sammanhang: • Vid produktion av talböcker ger omskrivbara lagringsmedier möjlighet till redigering av materialet när som helst, utan tidsödande kopiering från arkiv till hårddisk i dator och därefter tillbaka till arkivmedier igen. Fel som upptäcks av t.ex. en låntagare kan därför när som helst korrigeras. • Omskrivbarhet ger möjligheter till återanvändning av skivor, vilket kan få stora resurs- och även miljömässiga konsekvenser i den totala talbokshanteringen. Låneexemplarens skivor kan komma till användning för kopiering av nya titlar. • Omskrivbarhet ger möjligheter att skapa många exemplar av en populär titel när antalet låntagare är stort. Överexemplar som uppstår när bokens popularitet minskat kan därefter återanvändas för andra titlar. • Ett omskrivbart medium som utnyttjas väl - alltså skrives om många gånger - erbjuder bättre ekonomi än ett icke omskrivbart. • Låntagare kan äga eller förses med ett mindre antal omskrivbara skivor och sedan få dessa skivor ”påfyllda” på biblioteket. Konceptet med återlämning av exemplar kan bibehållas, eftersom biblioteket kan radera en kopia av titeln från en sådan skiva. • Studielitteratur distribueras många gånger i form av råkopior, där materialet levereras i delar, allt eftersom det blir färdigt. Omskrivbara lagringsmedier kan här användas för att undvika att stora mängder enbart läsbara skivor används bara för en enda titel. Omskrivbara medier kan användas inom olika delar av talbokshanteringen, där de ger mest fördelar. Det finns alltså inget som hindrar att man använder sig av omskrivbara medier för produktion och arkivering, medan själva distributionsmediet är ett icke omskrivbart medium, som skapas genom en kopiering. Måste man alls använda lagringsmedier? Digitala talböcker kan - liksom annan typ av data - överföras från en plats till en annan med hjälp av datakommunikation. De nätverk för bredbandskommunikation som redan finns eller är under uppbyggnad erbjuder helt nya möjligheter till distribution av talböcker. Man skulle därigenom helt kunna undvika att använda något lagringsmedium för talböckerna, utöver dem som används för att lagra originalexemplaret. Överföringen av en talbok från arkivet till en mottagare kan betraktas som en kopieringsprocess. Det man har åstadkommit är dock i grunden bara en förflyttning av data. Talbokens material måste fortfarande lagras någonstans för att kunna användas. Läsapparatur för digitala talböcker kan konstrueras för användning av en eller flera typer av lagringsmedier, t.ex. cd-rom. Man kan också tänka sig att en läsapparat förses med teknik för att direkt kunna ta emot talboksdata via t.ex. ett bredbandsnät. Behovet av lagringsmedier har trots allt inte eliminerats, eftersom talbokens data då i stället måste lagras i läsapparaten, förmodligen i ett elektroniskt minne med stor kapacitet. Eftersom ett sådant minne blir tämligen dyrt, är det inte rimligt att tro att framtidens talbokssystem kan bli ”disklöst”. Snarare är det mycket troligt att det på många håll i talbokssystemet kommer att råda ett mycket nära förhållande mellan en talbokstitel och ett lagringsmedium, t.ex. en cd- eller dvd- skiva. Typer av optiska skivor Man kan här identifiera ett antal olika typer av skivor, såsom t.ex. WORM, MO, cd och dvd. Det är främst de senare bägge varianterna som är intressanta, eftersom dessa har blivit verkliga massmarknadsprodukter. Priset för själva skivorna sjunker ständigt, och apparatur för hantering av skivorna, t.ex. läsare för montering i dator, är nu så billig att den ingår i snart sagt varje dator eller musikanläggning. Nedan följer en genomgång av de vanligaste beteckningarna inom området: Cd Ett samlande begrepp för optiska skivor med 120 mm diameter och en lagringskapacitet på omkring 650 megabyte. Cd-skivans format, dvs. det sätt på vilket data skrivits på skivan, avgör vilken typ av utrustning man behöver för att läsa från skivan och använda dess data. Cd-DA En cd-skiva med musik, avsedd främst att hanteras i en cd-spelare. Cd-rom En cd-skiva som innehåller datafiler avsedda att läsas och hanteras av en dator eller annan utrustning med processor och programvara. Filerna på skivan kan innehålla olika typer av data – programvara, dokument, musik, ljud, video – beroende på användningsområde. En cd-rom- skiva kan inte läsas av en vanlig cd-spelare, eftersom skivan inte innehåller musik i cd-DA- format. Däremot kan en läsare för cd-rom läsa cd-DA-skivor. Beteckningen ROM, som står för Read Only Memory, betecknar att skivan enbart är till för att läsas. Cd-R En produktionsteknik för cd-DA, cd-rom och andra besläktade format. Cd-R gör det praktiskt och ekonomiskt möjligt att skapa enstaka exemplar av en skiva, som annars måste tillverkas genom en process där stora eller mycket stora serier måste skapas för att man skall uppnå ekonomi. Utrustning för cd-R-produktion är idag ett prisbilligt tillbehör till en vanlig persondator. Priset på ”blanka” cd-R-skivor är mycket lågt (under 20 kronor) och tycks ännu sjunka något. En cd-R-skiva kan skrivas en gång, och uppträder därefter som en cd-rom. En vanlig läsare för cd-rom kan därför inte radera eller på annat sätt påverka informationen på skivan. Ledigt utrymme på en cd-R kan dock utnyttjas genom att man skriver ytterligare information till skivan vid ett senare tillfälle. När skivan är full kan den inte modifieras vidare utan är då enbart läsbar. Cd-RW Detta är en tämligen ny typ av cd-skiva, som rymmer lika mycket som en cd-rom, dvs. omkring 650 MB. Beteckningen RW anger att skrivan kan både läsas och skrivas – den är alltså omskrivbar. För att kunna skriva den här typen av skiva behöver man en särskild utrustning, som numera finns tillgänglig på marknaden till relativt lågt pris. Många apparater för skrivning av cd-R kan numera även skriva till cd-RW-skivor. Cd-R-skivor kan i dagsläget inte läsas av vanliga cd-rom-läsare, vilket gör dess användning begränsad. Framtida generationer av cd-rom-läsare kommer troligtvis att kunna läsa även cd- RW. Skivorna för cd-RW är i dagsläget omkring 10 gånger dyrare än ”blanka” cd-R. Priset kan förvänta sjunka om formatet blir populärt. Ekonomin är dock mycket god om man utnyttjar dess omskrivbarhet – skivorna uppges kunna skrivas om upp till 1000 gånger. Dvd Samlande beteckning för optiska skivor med högre kapacitet än cd-skivor. Dvd-skivorna är liksom cd-skivorna 120 mm i diameter. Dvd anses av många bedömare som ett naturligt nästa steg inom cd-tekniken. Behovet av mer lagringsutrymme är stort på många håll, och det är mycket sannolikt att dvd-skivan inom ett antal år kommer att ha tagit över efter cd-skivorna, åtminstone för dataändamål och för nya typer av konsumentprodukter, t.ex. digitala videoapparater. Dvd förekommer i ett flertal olika typer och format, många av dem standardiserade, även om utvecklingen inom området ännu är mycket stark och nya typer ständigt tillkommer. Den stora eller mycket stora lagringskapacitet som kan uppnås med dvd-tekniken kan komma att bli mycket användbar för produktion och arkivering av talböcker. Möjligheten att lagra flera titlar på en enda skiva borgar här för god ekonomi. Den enskilde låntagarens behov av att kunna ha flera titlar lagrade på en och samma skiva kan vid första påseende tyckas litet, eftersom vi är vana att tänka oss att en bok är ett fysiskt objekt. Det finns dock många hanteringsmässiga fördelar i att kunna lagra flera talbokstitlar på en enda skiva. En författares samlade verk skulle kanske kunna finnas samlade på en skiva, en student skulle kunna ha de viktigaste delarna av sin studielitteratur lagrade på samma skiva och så vidare. Dvd-rom En dvd-skiva med många gångers högre kapacitet än cd-rom, men i övrigt en skiva som till sin användning liknar sin föregångare. Dvd-rom läses med en apparatur inbyggd i eller ansluten till en vanlig pc och skivorna kan innehålla olika typer av data i form av filer. Dvd- läsare finns redan idag inbyggda i många nya persondatorer, men är än så länge dyrare än en vanlig cd-rom. Priset kan dock väntas sjunka inom de närmaste åren. Det främsta användningsområdet för dvd-rom är som tillbehör till persondatorer eller annan datautrustning. Kapaciteten varierar från 4,7 till 17 Gigabyte (1 GB = 1024 MB) beroende på typ av dvd-skiva och teknik för att skriva skivan. Dvd-R En efterföljare till cd-R, som tillåter skrivning av information på en dvd-skiva med hjälp av specialutrustning. Skivan kan sedan läsas av en vanlig läsare för dvd-rom. Liksom cd-R kan skriven information inte raderas, men ny information kan dock fyllas på i olika omgångar tills skivan är helt full. Dvd-R kan skapa skivor med 7-8 GB kapacitet. Apparatur för dvd-R är ännu i dagsläget mycket dyr. Dvd+RW En nyligen annonserad teknik för omskrivbara dvd-skivor med 3 GB kapacitet per skiva. De skivor som skapas med en dvd+RW-enhet kommer enligt uppgift att kunna läsas av kommande generationer av dvd-rom-läsare. Apparatur för både läsning och skrivning av dvd+RW kan förväntas bli tämligen billig, eftersom suget från marknaden är stort, t.ex. för inspelning av digital video. Apparatur för skrivning av dvd+RW är för närvarande på väg ut på marknaden. Priset bör kunna bli tämligen lågt redan från början, och förväntas sedan sjunka allt eftersom spridningen av produkter ökar. En enhet som kan skriva dvd+RW kommer förmodligen alltid att vara väsentligt dyrare än en enhet som enbart kan läsa skivorna. Skivorna för dvd+RW väntas bli tämligen prisbilliga om och när den nya tekniken blir vida spridd. Skivor för dvd+RW kommer dock förmodligen alltid att vara dyrare än materialet till dvd-rom-skivor, eftersom de kan skrivas om ett mycket stort antal gånger. Dvd-RAM En alternativ teknik för omskrivbara dvd-skivor med en kapacitet om 2,8 GB för enkelsidiga skivor och 5,6 GB för dubbelsidiga. Tekniken har standardiserats och apparatur för skrivning och läsning är för närvarande på väg att lanseras. Tekniken konkurrerar med det likaledes nya dvd+RW-formatet. Möjligheten finns att bägge typerna kommer att kunna leva parallellt i framtiden, vilket inte enbart är till nackdel. Det har rests vissa frågetecken för kompatibiliteten mellan de bägge formaten, men tillverkare uppger att dvd-RAM kommer att kunna läsas i vanliga läsare för dvd-rom. Dvd-video m.fl. Dvd-skivor kommer också att tas i bruk för andra format och för andra typer av data, som t.ex. rörlig digital video. Dessa format är kanske inte direkt intressanta för talboksändamål, eftersom formaten är inriktade på att t.ex. lagra video med tillhörande ljud. En bred spridning av dvd för digital video kommer troligen att leda till att både skivorna och komponenterna som ingår i läsare och skrivare kommer att bli allt billigare i framtiden, vilket givetvis är en stor fördel. Dvd-video har redan auktorisationsverktyg och navigationsverktyg. Läsapparaterna avgör Den apparatur som kommer att användas av låntagarna kan indelas i två grupper: persondatorer och specialbyggda läsapparater. Bägge typerna av apparatur måste vara försedda med utrustning som gör det möjligt att hantera de lagringsmedier som används för talböckerna. När väl digitala talböcker når stor spridning, är det förmodligen inte genomförbart att byta typ eller format för distributionsmediet, åtminstone inte i brådrasket. Det är alltså viktigt att redan från början som tillverkare av utrustning - och även som producent av talböcker - ta kloka beslut när det gäller vilka medier som ska användas. Man bör här tänka många år framöver. Tekniken på området utvecklas ständigt, och gammal teknik kan tämligen snabbt blir svår att behålla. Data måste kunna överföras mellan generationer av lagringsmedier, apparatur måste kunna uppgraderas för att hantera nya typer av media osv. I det stora hela kan sägas att det är av stor vikt att skapa ett så flexibelt och framtidssäkert talbokssystem som bara är möjligt. Produktionssystemet måste vara flexibelt nog för att kunna förändras, om tekniken i läsapparaterna förändras. Ett sätt att möta en framtida utveckling kan vara att rekommendera tillverkare av specialbyggda läsapparater att redan från början bygga in läsare för dvd-rom i stället för cd- rom. Sådana läsare kommer att kunna läsa både cd- och dvd-skivor, vilket gör det enkelt att övergå till dvd för vissa (eller alla) talbokstitlar i framtiden, utan att man behöver konvertera alla befintliga cd-skivor. Ett alternativ till detta är att uppmana tillverkare att förbereda apparaterna för uppgradering av apparater till dvd-teknik, så att man inte behöver byta ut hela apparaturen. När det gäller persondatorer som läsapparater, kan man här bara invänta utvecklingen på marknaden. När nya medier som t.ex. dvd blir tillgängliga och vida spridda, kommer enheter för dessa medier att bli vanliga som standardutrustning i datorer. Det kommer också att vara möjligt att förse datorer med dvd-kapacitet som extra tillbehör eller att uppgradera befintliga datorer från cd till dvd. Standard är viktigt Det är förstås av stor vikt att bygga ett framtida talbokssystem på stora och mycket väl etablerade standarder. Cd-rom är just en sådan standard, och många tecken tyder på att dvd- tekniken kan komma att bli en sådan standard inom några år. En risk i detta sammanhang är att marknaden byter till en ny standard någon gång i framtiden. Eftersom talböckerna består av vanliga datafiler, kommer man dock alltid att kunna följa med utvecklingen, helt enkelt genom att kopiera talböcker från det gamla mediet till ett nytt. En sådan process kommer dock att bli mycket kostsam och man bör därför försöka undvika en sådan omställning genom att redan från början ”satsa på rätt häst”. Lagringskapacitet i praktiken • Beroende på vilken typ av datakompression som används, kan mellan 15 och 45 timmar talboksinspelning rymmas på en cd-rom (kapacitet ca 650 MB). Detta utrymme räcker för 90- 95 procent av de titlar som finns i talboksbeståndet. Alternativt skulle 2 till 5 typiska talböcker kunna rymmas på en skiva. • En omskrivbar dvd-rom med en lagringskapacitet om 3 GB (3072 MB) kan rymma mellan 80 och 225 timmar talboksinspelning, beroende på typ av datakompression. Den högsta siffran är mer än väl tillräcklig för lagring av även de allra mest omfattande titlarna i beståndet på en enda skiva. Alternativt kan 10-25 typiska talbokstitlar lagras på en och samma skiva. Arkivbeständighet Utvecklingen inom området digitala lagringsmedier är mycket intensiv, och hela området är jämförelsevis nytt. Det är mycket svårt att i dag säga hur framtidssäkert ett arkiv som byggs upp idag egentligen är. Vilken typ av medier skall man satsa på? Vilka fabrikat håller bäst? Hur kan vi garantera att allt data finns kvar intakt och därmed kan användas för kopiering om t.ex. 50 år? Nedan följer några förslag till strategier som kanske kan bidra till att öka säkerheten i våra digitala talboksarkiv. Det är förmodligen önskvärt att låta undersöka denna fråga i en mer detaljerad studie. • Använd dubbla arkiv. Varje talbok som produceras bör lagras i två exemplar, varav ett exemplar magasineras under optimala lagringsförhållanden. • Välj en teknik som redan är utbredd eller kan förväntas bli vanlig inom en snar framtid. Här bör man se till teknikens kommersiella framgång, eftersom detta är en viktig faktor för mediets framtida tillgänglighet, tillgång till kringutrustning etc. Exempel på sådana lagringsmedier är cd-rom och förmodligen även dvd-rom. • Endast kända fabrikat av lagringsmediet används. De skivor som används skall alltså vara tillverkade enligt certifierade normer, vara kvalitets- och hållbarhetstestade, ha garanterad livslängd etc. Priset per skiva måste underordnas den förväntade kvaliteten. • Kontrollera arkivexemplar tämligen regelbundet. Om ett exemplar kan misstänkas ha sviktande kvalitet, är det vanligen möjligt att kopiera informationen på skivan till ett nytt arkivexemplar. Eventuellt kan det andra arkivexemplaret behöva användas för att man skall kunna åstadkomma en felfri kopia. • Vid överföring av särskilt värdefullt analogt material till digital form kan risken för att materialet går förlorat i samband med överföringen anses vara hög. Man bör då tillämpa parallell överföring till två olika lagringsmedier, t.ex. både till cd/dvd och till DAT. • Använd bästa möjliga tekniska utrustning och metoder för hantering av arkivmedier, t.ex. för kopiering, kvalitetskontroll, rengöring samt rent mekanisk hantering. • Tillåt endast personal med särskild kompetens att handha arkivexemplar. Dessa användare skall iaktta särskilda rutiner vid hanteringen. • Som huvudsaklig strategi vid skador på arkivmaterial används principen att man skapar ett nytt exemplar från det andra arkivexemplaret. Om fel skulle förekomma även på detta, bör man söka få fram en intakt kopia av materialet, som t.ex. kan finnas hos ett lokalt bibliotek i form av ett utlåningsexemplar. Eftersom kopiering av digital information inte innebär någon kvalitetsförsämring är det här möjligt att helt återskapa ett arkivexemplar. • Om ett originalmaterial ändå skulle förstöras, bör man betänka att kostnaderna för nyinspelning av enstaka titlar inte är oöverstigliga. Det disklösa talboksarkivet Ett talboksarkiv som skall användas i ett produktions- och distributionssystem kan exempelvis konstrueras i form av en stor mängd optiska skivor – cd, dvd eller en blandning – som monteras i en apparatur som gör valfri skiva tillgänglig för läsning och skrivning. I stället för optiska skivor kan man givetvis använda ett annat medium, som t.ex. hårddisk. Optiska skivor ger dock troligen en betydligt bättre ekonomi genom sitt jämförelsevis låga pris. Det finns även alternativ till att skapa ett centralt talboksarkiv som är placerat rent fysiskt hos talboksbiblioteket. Vissa operatörer börjar nu erbjuda tjänster i form av s.k. distribuerade arkiv, som kan nås via olika datornätverk. Ett exempel är Telia Electronic Commerce, som under hösten 1998 börjar lansera tjänster under produktnamnet Content Manager. Denna nya tjänst består av ett datorsystem med mycket stor lagringskapacitet, åtkomligt via olika former av nätverkskopplingar, som t.ex. bredbandsnät. De tjänster som erbjuds innefattar kompletta, skräddarsydda lösningar för lagring, åtkomst, användarkontroll och säkerhet, anslutningsformer etc. Lagringskapaciteten i systemet anpassas dels efter projekterade behov, men också efter direkta behov som kommer från kunder eller potentiella kunder. Tjänsterna i Telia Content Manager skulle kunna vara av stort intresse för att skapa ett virtuellt talboksarkiv, ett arkiv som skulle vara åtkomligt från olika platser i landet. Talboksproducenten skulle kunna lägga in nya titlar i arkivet, redigera och uppdatera befintligt data, övervaka trafiken i arkivet, samla statistik etc. Man kan med denna teknik även upprätta en eller flera centraler för produktion av fysiska läsmedier, vilka därefter skulle kunna skickas ut till beställare per post. Olika låneställen, t ex lokala bibliotek, skulle kunna koppla upp sig mot arkivet hos Telia med hjälp av en passande kommunikationsanslutning. Bandbredden för en sådan anslutning kan varieras efter behovet. För att en tjänst som Telia Content Manager skall vara av intresse krävs givetvis att den är ekonomiskt och praktiskt fördelaktig, jämfört med att bygga upp och underhålla ett eget arkiv. Säkerheten i systemet, både vad gäller risk för förluster av data eller otillåten användning/åtkomst, måste också kunna garanteras. Oavsett om ett eget arkiv eller ett distribuerat arkiv används, bör ett särskilt säkerhetsarkiv finnas, i vilket kopior av allt talboksmaterial finns samlat under säkra arkiveringsförhållanden. Bil. 7 Elektronisk överföring De senaste årens exempellöst snabba tekniska utveckling inom datakommunikation öppnar ständigt nya möjligheter att koppla samman datorer. Den stora drivkraften för de senaste årens utveckling är utan tvekan Internet. Det stora antalet användare som ständigt tillkommer har lett (och leder ständigt) till en utbyggnad av Internet, inte bara när det gäller utbredningen av nätet, utan också dess kapacitet för dataöverföring. Över hela jordklotet arbetar telefoniföretag och andra operatörer ständigt för att bygga upp den infrastruktur som behövs för effektiv massanvändning av Internet. I skrivande stund råder ännu stor optimism och framtidstro inom detta område, och den allmänna meningen tycks vara att Internet och informationsteknik skall leda till ett helt nytt samhälle. Hur det än är och blir med den saken, så innebär förekomst av väl utbyggda kommunikationsnät med hög kapacitet helt nya möjligheter även för talboksområdet, när talböcker blir digitala. Allmänt om datakommunikation Datakommunikation är i grunden möjligheten att koppla samman två eller flera datorer med hjälp av någon form av digital förbindelse. Sammankopplade datorer kan ”tala” med varandra, och därmed kan information överföras mellan datorerna. Den ena parten kan fjärrstyra den andra. En dator kan agera sändare och flera andra kommunicerande datorer kan agera mottagare, ungefär som vid radio- eller tv-distribution. Om data överförs till ett stort antal mottagare, som inte kan eller inte förväntas interagera med sändaren, kan företeelsen egentligen inte betecknas som datakommunikation över huvud taget. Här är det i stället snarast frågan om ett digitalt distributionssystem som bygger på överföring av data. Ett exempel på sådana system är kabel-tv. De digitala radio- och tv-nät som nu håller på att introduceras på många håll är heller inte tänkta att tillåta någon större interaktivitet och är därför i dagsläget inte att betrakta som verkliga kommunikationsnät. Kommunikationsförbindelser En förbindelse för datakommunikation kan åstadkommas på många sätt. Man kan t.ex. knyta samman datorer i olika rum med hjälp av ett s.k. lokalt nätverk. Två datorer kan även sammankopplas direkt med en passande kabelförbindelse. Någon form av trådlös kommunikation kan givetvis också användas som ett alternativ i detta sammanhang. När datorerna står långt från varandra talar man vanligen om telekommunikation. Det klassiska fallet är en dator som ringer upp en annan med hjälp av telefonmodem. Dessa modem använder vanliga, uppringda telefonförbindelser för att etablera kommunikationen. Förbindelsen är så länge den är aktiv en fast förbindelse. En ännu mer flexibel och modern form av telekommunikation är att använda nätverksteknik även vid stora avstånd. Man kan koppla samman många olika nätverk, och därmed åstadkomma globala nätverk som kan användas av ett mycket stort antal användare. Här är det inte längre tal om några verkliga fasta förbindelser mellan två parter. I stället kan informationen gå olika vägar mellan punkterna beroende på var det finns ledig kapacitet. Ingen enskild användare begagnar sig av hela nätverkets kapacitet, utan kommunikation pågår på olika håll inom nätet Ett nät av den här typen kan givetvis även användas för masskommunikation, där en sändare överför samma information till många mottagare. Vanligare är dock det omvända förhållandet, där ett stort antal mottagare (klienter) kommunicerar med samma sändare (server). Här kan klienterna betrakta sin förbindelse med servern som en privat förbindelse, även om den egentligen inte är det. Protokoll för kommunikationsnät För att åstadkomma ett kommunikationsnät måste alla parter i kommunikationen använda sig av ett gemensamt s.k. protokoll, dvs. ett gemensamt sätt att tala över nätverket. Internet är det mest utbredda exemplet på ett sådant globalt nätverk, och det protokoll som här används kallas TCP/IP. Ett protokoll av denna typ erbjuder stor flexibilitet för hur kommunikationen kan ske. Nya möjligheter för digitala talböcker Den snabba tekniska utvecklingen på den senaste tiden har gjort datakommunikation i nätverk allt mer användbar för allt fler applikationer och datatyper, i och med att kapaciteten för kommunikationen har kunna ökas alltmer. Ökad flexibilitet i nätverksprotokollen har också varit en viktig faktor i sammanhanget. Högre kapacitet på nätet ger möjlighet att överföra data snabbare, alternativt överföra större datamängder på samma tid. Med de kapaciteter som nu är under uppbyggnad både i Sverige och på många andra håll i världen är det nu redan möjligt att inte bara kommunicera t.ex. text och stillbilder, utan även digitalt ljud, rörlig video, multimedia och liknande. Digitala talböcker består av jämförelsevis stora datamängder, med det är numera fullt möjligt att bygga upp kommunikationsnät som möjliggör överföring av talböcker från en punkt till en annan, även i stor skala. Det har därmed blivit möjligt att börja bygga upp ett system för en ny form av distribution av talböcker, en distribution som inte längre bygger på transport av ett fysiskt lagringsmedium som t.ex. kassettband eller cd-skivor. Bredband och bandbredd När man i dag talar om datakommunikation, förekommer ofta begrepp som bredbandskommunikation, bredbandsnät och bredbandsförbindelse. Den gängse definitionen på termen bredband inom området datakommunikation är en förbindelse mellan två punkter som har en överföringskapacitet om minst 2 megabits per sekund eller 2 Mbps. Detta innebär att förbindelsen skall kunna hantera och överföra strax över 2 miljoner ettor eller nollor (2 097 152 bitar, för att vara exakt) per sekund. Man säger ofta, att bandbredden på en sådan förbindelse är 2 megabit, och menar då 2 megabits per sekund. Det råder allmänt en viss förvirring kring bits och bytes i dessa sammanhang, och eftersom skillnaden mellan enheterna är stor, kan förväxling leda till tämligen grova misstag. En bit är den minsta dataenhet som kan hanteras av ett datorsystem. En bit kan ha värdet 1 eller 0. En bit betecknas med ett gement b, t.ex. i Mb för Megabit. En byte, å andra sidan, betecknar normalt ett digitalt värde, som består av en grupp om 8 bitar. En byte kan ha ett numeriskt värde från 0 till 255, alltså en total kapacitet om 256 siffervärden. Enheten betecknas förkortat med versalt B. 1 MB betecknar alltså en megabyte, medan 1 Mb betecknar en megabit. Det första talet är 8 gånger större än det senare. När det gäller överföringskapacitet i samband med datakommunikation används nästan uteslutande bits som enhet. Man har därför viss anledning att inta en lätt skeptisk hållning om man stöter på värden som t.ex. 10 megabytes per sekund. Man bör då försäkra sig om att inga misstag har begåtts, och att det verkligen inte är megabits som avses. Några vanliga begrepp Kommunikation kan ske från en punkt till en annan, t.ex. från dator till dator, och kallas då vanligen punkt-till-punkt-kommunikation eller en-till-en-kommunikation. Denna form av kommunikation kan exempelvis användas för överföring av filer från en användare till en annan. En annan typ av kommunikation är en till många, där distributionsnätet används för att distribuera information från en punkt till många andra. Vanligen är det samma information som överförs. Om varje användare tar emot sin egen information i en sådan här distributionsform, kan överföringen lika väl betraktas som ett antal punkt-till-punkt- anslutningar. Man kan också skilja på envägs och dubbelriktad kommunikation. I det senare fallet finns en tydlig sändare och en mottagare, och mottagaren förväntas inte sända någon information till sändaren. I en dubbelriktad kommunikationsförbindelse förekommer trafik åt bägge håll, även om det är vanligt att den största delen av informationen överförs i en riktning. Den part som agerar mottagare sänder normalt bara smärre informationsmängder, i form av t.ex. begäran om att få viss information överförd. Det är naturligtvis fullt möjligt att bägge parter är helt jämlika vad gäller överförd informationsmängd. En vanlig modemförbindelse mellan två datorer är normalt helt dubbelriktad, även om ena parten förmodligen sällan använder sin fulla del av kapaciteten. Extremfallet för envägskommunikation är vanlig radio- eller tv-distribution via radio eller kabel. Här sker överföringen direkt till en mottagare, som endast kan styra kommunikationen genom att titta/lyssna eller ej vid ett visst tillfälle. Vissa typer av förbindelser bygger på att mottagaren har ett mycket mindre behov av överföringskapacitet än sändaren. En sådan förbindelse ger i många sammanhang möjlighet till fullvärdig datakommunikation. Termen interaktivitet i dessa sammanhang betecknar ofta möjligheten för mottagaren att styra sändaren i någon mån, till exempel genom att begära visning av ett visst program. Termerna server och klient används också ofta i dessa sammanhang. En server är en kommunikationspart som erbjuder information, alltså en sändare. Servern tar även emot instruktioner från klienten, t.ex. begäran om viss information. Klienten förväntas agera mottagare och inskränka sig till att själv enbart sända mindre datamängder till servern. En klassisk klient-server-konstellation är en pc som är uppkopplad mot Internet. Här är det den enskilda datorn som agerar klient och tar emot information från många olika servrar runt om på jorden. Markbunden kommunikation För denna typ av anslutning används olika former av signalkablar, vanligen kopparledning eller optisk fiber. De senare ger en mycket hög kapacitet och används därför vanligen i stamnätet för ett kommunikationsnät. En bredbandsförbindelse mellan två punkter kan upprättas med hjälp av en enda kabel, men sådana förbindelser existerar egentligen inte. I stället använder man sig av stora nätverk, som kan användas av många, och för många olika typer av ändamål. För de bägge parterna i en punkt-till-punkt-kommunikation ser det ändå ut som om man är ensamma om ledningen - jämför med ett vanligt telefonsamtal. Stora organisationer och företag kan välja att länka samman flera lokala nätverk med hjälp av bredbandsförbindelser. De kan därmed bygga upp ett privat bredbandsnät som i sig inte behöver vara kopplat till något annat nät. Vanligen existerar inte bredbandsförbindelserna i form av separata kablar. I stället abonnerar kunden på en viss del av ett större nät, som t.ex. ett stamnät för telefoni och datakommunikation. Den enskilde kunden är dock ensam om sin del av nätet, vilket gör att det fungerar som ett slags virtuellt privat nät. Markbundna bredbandsnät ger möjligheter för en klient att anropa en server som är ansluten till någon del av nätet. Placeringen spelar ingen roll. Normalt tillämpas samma taxa för överföring oavsett avståndet. Markbundna nät ger generellt möjlighet till mycket hög bandbredd och är mycket väl lämpade för kommunikation punkt till punkt. Pålitligheten i ett sådant nät kan göras hög, eftersom man kan låta informationen mellan två punkter gå olika vägar på nätet, och därmed undvika delar av det som för tillfället inte fungerar. Med modern teknik för bredbandsnät kan man dessutom sprida ut den överförda datamängden, och låta olika delar ta olika vägar, allt efter ledig kapacitet. Denna spridning av data sker automatiskt i bägge ändar av förbindelsen, vilket gör att varken sändare eller mottagare behöver bry sig om det hela. Resultatet är dock en säkrare kommunikation och ett bättre utnyttjande av hela nätets kapacitet. Markbundna kommunikationsnät skapas även för kommunikation en till många, såsom t.ex. gäller för kabel-tv. Dessa nät är normalt inte byggda för att tillåta dubbelriktad kommunikation och är därför inte egentligen intressanta för talboksdistribution. Om ledig kapacitet skulle kunna göras tillgänglig för kommunikation mellan endast två parter, skulle dock även dessa typer av nät kunna användas för överföring av talböcker. För att ett sådant system skall vara praktiskt användbart måste man även skapa möjlighet till kommunikation i bägge riktningar, eftersom klienten behöver kunna tala med servern i olika sammanhang. Publika nät för kabel-tv är enligt uppgift på väg att utrustas för att erbjuda sådana möjligheter. Trådlös kommunikation Denna typ av kommunikation är i första hand avsedd för massdistribution, alltså för överföring enligt principen en till många. Typiska användningsområden är för utsändning av radio och tv till hushållen. Radio- och tv-nät har tidigare enbart använts för att överföra analog information, men sedan några år är ny teknik under uppbyggnad, teknik som direkt arbetar med digitala signaler. Denna teknik tillåter inte bara överföring av digital radio och tv, utan även andra datatyper, som t.ex. text. Det är egentligen inte rimligt att anta att trådlös kommunikation i form av publika radio- och tv-nät kan bli praktiskt och ekonomiskt möjligt att använda för kommunikation mellan endast en sändare och en mottagare, vilket är ett krav som ställs för det stora flertalet överföringar av digitala talböcker. Utrymme i etern är en trång resurs, där många starka kommersiella intressen försöker samsas om den lediga kapaciteten. Detta faktum, parat med att överföring med hög datakapacitet i första hand är tänkt att användas för massdistribution, gör att trådlös överföring i denna form ter sig tämligen ointressant för talboksändamål. De tjänster som i framtiden kommer att kunna erbjudas av publika nät för trådlös kommunikation är främst inriktade på telefoni och överföring av text och andra mindre skrymmande datatyper. Sammantaget tycks det som om trådlösa nät inte kommer att kunna erbjuda de bandbredder som kommer ifråga för effektiv överföring av digitala talböcker, åtminstone inte till ett pris som gör sådan överföring rimlig. Ett användningsområde för trådlös dataöverföring kan vara för att överbrygga avstånd och därmed till kommunikationsnätet kunna ansluta punkter som inte har en kabelförbindelse. För sådan överföring tillämpas riktad kommunikation, som inte stör andra sändningar. Sammanfattning För användarens del är det i sig inte intressant om kommunikationsförbindelsen etableras med hjälp av kabel, via radio eller genom en kombination. Det som är intressant är att bandbredden är tillräcklig för tillämpningen, att priset för överföringskapaciteten är det rätta och att tjänster finns som möjliggör dubbelriktad kommunikation där filer kan överföras på begäran mellan två punkter i nätverket. Användningsområden För talboksändamål kan snabb datakommunikation möjliggöra många spännande och nyttiga applikationer. Grunden i resonemanget är att en digital talbok är en samling digitala data som alla andra. En talbok består av ett antal datafiler, och ett kommunikationssystem som medger överföring av sådana datafiler från en punkt till en annan (med tillräcklig kapacitet) därför kan användas för att mycket snabbt skicka talböcker. Avstånd mellan parterna spelar i detta sammanhang ingen direkt roll. Digitala talböcker lämpar sig alltså utmärkt för elektronisk överföring, och sådan överföring kan ge t.ex. bibliotek eller enskilda låntagare förbättrad service. För att detta skall bli realistiskt måste dock ett antal förutsättningar vara uppfyllda: • Tillgång till bredbandsanslutning: kommunikationsnätet måste finnas tillgängligt (till rimlig anslutnings- och driftskostnad) på alla de platser där det är intressant att använda. Ett kommunikationsnät som bara täcker ett fåtal större städer är av mindre intresse än ett rikstäckande. • Kapacitet: det måste vara praktiskt möjligt och ekonomisk genomförbart för varje användare (t.ex. bibliotek) att ansluta sig till kommunikationsnätet och där få tillgång till en överföringskapacitet som är tillräcklig för ändamålet. Om kapaciteten t.ex. är så låg att överföring av en enda talbok kan ta många timmar, blir effektiviteten givetvis mindre än om den kan ske på några få minuter. Behovet av kapacitet beror dock mest på behovet av snabb leverans. Om anslutningen inte tillåter verkligt snabb överföring kan förbindelsen ändå användas för att exempelvis överföra ett antal talböcker under en hel natt. • Kostnad för överföring: att utnyttja bandbredd i ett kommunikationsnät kostar givetvis något. Priset för överföring av en talbok måste vara lägre än för en posttransport av en bok lagrad på fysiskt medium, t.ex. en cd-rom. I realiteten bör kostnaden för elektronisk överföring vara väsentligen mindre än för fysisk transport, för att på så sätt kompensera för investeringskostnader i samband med den nya distributionstekniken. • Lätt att använda: det måste vara enkelt att beställa talböcker via datakommunikation. Det bör inte vara svårare att hitta och överföra en digital talbok än det är att lokalisera och överföra ett visst dokument eller en viss fil från en typisk hemsida på Internet. • Pålitlighet: det digitala distributionssystemet måste ha en god funktionssäkerhet för att kunna bli ett verkligt användbart alternativ till fysisk transport. I jämförelse med normala transportmedel, t.ex. post, framstår elektronisk överföring via bredbandskommunikation som mycket attraktivt, särskilt om distributionen kan ske till lägre kostnad än för fysisk transport. Detta resonemang gäller dock främst i de situationer där snabb överföring är av vikt. Nyttan framstår som mindre om behovet av att få en viss bok levererad genast inte finns. Fördelar med elektronisk överföring: • Överföring kan göras snabbt och då behov uppstår. En typisk talbok kan tas hem på några minuter i stället för att transporteras via post, vilket tar ett dygn eller mer. • Hela det befintliga talboksbeståndet - som finns lagrat i ett centralt arkiv - kan göras tillgängligt för alla anslutna bibliotek. Detta innebär att varje anslutning har tillgång till ett komplett s.k. virtuellt bibliotek. • Elektronisk överföring kräver mindre resurser i form av drivmedel än transport av fysiskt medium. • Lokal produktion av distributionsmedier ger möjlighet att skapa utlåningsexemplar vid behov. Låntagaren behöver därmed inte vänta på att en bok skall återlämnas. • Enklare hantering. • Möjlighet till minskat behov av utrymme för magasinering av lokalt talboksbestånd. • Möjligheten att använda kommunikationsförbindelsen för att bara lyssna till delar av boken i stället för att först behöva ta hem den kan vara en i sig läsfrämjande möjlighet. • De nya möjligheterna ger den enskilde talboksläsaren större flexibilitet och förbättrad service. Nackdelar med elektronisk överföring: • Distributionssystemet blir beroende av ny och kanske instabil teknik. • Svårigheter att beräkna och påverka prisbilden för dataöverföringen. • Krav på informationsteknologi- och datakunskaper för berörd personal. Kan av vissa upplevas som negativt • Distributionsmedium måste skapas lokalt, vilket innebär behov av vissa tekniska färdigheter. I praktisk användning Det följande är ett möjligt framtida scenario som visar hur talbokshanteringen skulle kunna gå till på ett bibliotek som har övergått till elektronisk distribution för huvuddelen av sina talböcker. • Biblioteket har ett mycket litet eget bestånd av talböcker, eftersom alla titlar kan beställas hem direkt. I sitt eget magasin har man dock ett antal exemplar av de mest populära titlarna för att kunna låna ut omedelbart, över disk. • Biblioteket kan erbjuda sina låntagare böcker på cd-rom (skapade med cd-R-teknik),eller på omskrivbara cd- eller dvd-skivor. I det första fallet förser biblioteket låntagaren med skivan, som sedan återlämnas som ett fysiskt exemplar och därefter magasineras. För omskrivbara medier tillämpas principen att låntagaren har sina egna skivor, som återanvänds vid nya lån. Låntagare kan antingen erbjudas ett litet antal skivor utan kostnad, eller erbjudas skivor till självkostnadspris. • När en låntagare kommer till biblioteket, vänder han/hon sig till en bibliotekarie för hjälp. Bibliotekarien kan sedan söka efter passande litteratur från en dataterminal som står i förbindelse med det centrala talbokslagret. Här kan boktitlar sökas direkt efter författare, titel, genre etc. När man funnit en titel, kan man spela upp önskade delar av boken ”on line”. På så vis åstadkoms ett ”virtuellt talboksbibliotek” där alla talböcker som digitaliserats finns tillgängliga. • Diverse läsfrämjande åtgärder kan finnas inbyggda i söksystemet, t.ex. genom lästips, teman, nyhetslistor. I systemet är dessa enbart extra sökbegrepp som ger vissa urval ur det centrala arkivet. • I söksystemet finns inte bara digitala talbokstitlar, utan via kopplingar till andra biblioteksdatabaser finns möjlighet att söka i alla material, alltså även titlar som enbart finns i tryckt form. Dessutom finns talbokstitlar som ännu inte överförts till digitalt format med i systemet. Om en viss talbokstitel inte finns, kan man i systemet direkt lägga in en begäran om inläsning eller överföring från analogt arkivmaterial. • När låntagaren bestämt sig för att låna en eller flera titlar, begär man överföring av data från det centrala arkivet. Systemet kontrollerar att tillräckligt utrymme finns på målsystemet. • Med dvd-teknik kan normalt överföringen göras direkt till distributionsmediet. För cd-R används vanligen mellanlagring på hårddisk. • Proceduren för att skapa distributionsmediet har gjorts så enkel som möjligt, och liknar den övriga programvara som används i biblioteket, t.ex. för utlåning av vanliga böcker. • Tidigare lånat material som finns på låntagarens omskrivbara diskar raderas som resultat av återlämning. Nytt material kan därmed läggas in på skivan. • För utlåning av material på omskrivbara skivor tillämpas ett system där information om de lånade titlarna skickas med låntagaren i form av en utskrift. Denna utskrift kan vara i svartskrift eller punktskrift efter låntagarens behov - biblioteket har bägge typerna av skrivare. Utskriften innehåller information om titel, författare, lånetid och liknande. • Vid utlåning av talböcker lagrade på cd-R tillämpas ett något annorlunda system. Här är det biblioteket som äger det fysiska exemplaret, och detta exemplar skall återlämnas efter lånetiden. Skivan måste därför märkas med passande uppgifter. Detta sker genom att etikett och skivomslag skrivs ut i samband med att skivan skapas. Informationen för detta ändamål har sänts med övriga talboksdata i form av en fil. Produktionssystemet ser automatiskt till att materialet skrivs ut i passande format. • Biblioteket har även möjligheter till beställning av talböcker per post. Normalt används detta mest för att beställa kassettkopior, eftersom utrustning för att skapa kassetterna vanligen inte finns på biblioteket. • Depositioner och återsändning av lånade titlar till det centrala arkivet tillämpas normalt inte, eftersom transporten är dyrare än att göra en elektronisk överföring vid behov. Bredband i dag Bredbandsnäten i Sverige är för närvarande under stark utbyggnad. Detta är också fallet i många andra delar av världen. Kapacitet och antal anslutningspunkter ökar, och det tycks som om denna utveckling kommer att kunna pågå många år framöver. Många olika tekniker och principer för kommunikation förekommer, men på senare år har en allt större samordning inträtt, främst tack vare utvecklingen på Internet. För närvarande kan två stora leverantörer av bredbandstjänster i Sverige urskiljas: SUNET och Telia. SUNET är Sveriges Universitetsnät (Swedish University computer NETwork), som administreras och drivs av Högskoleverket. Nätet var från början tänkt att användas endast för datakommunikation mellan universitet och högskolor, men SUNET också fått regeringens uppdrag att från 1998 erbjuda huvudbiblioteken i alla kommuner, länsbiblioteken samt länsmuseerna Internet-anslutning med statligt stöd under 2 år. Erbjudandet gäller en fast förbindelse med kapaciteten 2 Mbit/sekund. Ett villkor för att få stödet är att mottagarna förbinder sig att efter stödperiodens utgång fortsätta att finansiera 2 Mbps-förbindelsen i ytterligare 3 år. SUNET byggs nu ut för en kapacitet om 155 Mbps på stamnätet och kommer i framtiden att kunna erbjuda allt högre kapacitet till sina kunder. Telia är den stora operatören på området, i och med att man i egen regi bygger kabelnät för både telefoni och datakommunikation. Andra operatörer på kommunikationsområdet köper vanligen sin kapacitet från Telia, som alltså är den part som oftast står för själva det fysiska kabelnätet. Även SUNET upphandlar huvudsakligen sin kapacitet från Telia. Telia tillhandahåller sedan flera år bredbandstjänster till organisationer och företag. Dessa tjänster är specialtjänster som skräddarsys för varje applikation. Utöver utbyggnad och underhåll av sitt stamnät och specialiserade bredbandsnät, har Telia även långt framskridna planer på uppbyggnad av mer publika bredbandsnät. I nuläget bedrivs exempelvis försök med s.k. ADSL, en teknik som i princip kan ge varje teleabonnent tillgång till bredbandstjänster. ADSL-tekniken går ut på att utnyttja befintliga telefonledningar till de enskilda abonnenterna, men genom ny teknik i lokala växlar och i bostaden kunna utnyttja ledningarna på ett mycket bättre sätt än vad som är möjligt med analog teknik. Det blir med ADSL-tekniken möjligt att överföra mellan 1,5 och 2 Mbps, och tekniken kvalificerar sig därmed som bredbandsteknik. Den höga bandbredden gäller dock enbart för information som kommer in till mottagaren - bandbredden vid sändning av information är mindre än 10 procent av den utgående bandbredden. Om ADSL-teknik skulle slå igenom i stor skala, innebär det att t.ex. enskilda hushåll får en ny infrastruktur för kommunikation, till ett pris som kan förmodas bli jämförelsevis lågt. Ingenting hindrar heller att andra parter i talbokssystemet, t.ex. lokala bibliotek, ansluter sig till bredbandsnätet med ADSL-teknik. Andra operatörer och nätverksbyggare dyker ständigt upp på scenen. Exempel på sådana är elproducenter, som tänker sig att i framtiden erbjuda datakommunikation genom att utnyttja sitt elektriska kabelnät, som kan dubblera både för kraft- och dataöverföring. Megabits i praktiken De mått som används för att beskriva kapacitet för datakommunikation blir tämligen meningslösa om de inte kan relatera till verkligheten. Här följer några omräkningar som förhoppningsvis gör det lättare att relatera överföringskapacitet till verkligheten i form av talböcker. En genomsnittlig talbok har en speltid på cirka 10 timmar. Detta ger beroende på vilken typ av datakompression som används, en digital talbok som upptar mellan 140 och 380 Megabytes (MB). För åskådligheten skull används i följande beräkningar ett genomsnittligt värde om 250 megabyte per talbok. Detta motsvarar i sin tur ca 40 procent av vad som ryms på en vanlig cd-rom-skiva. Bredbandsförbindelser kan i dagsläget erbjudas med kapaciteter mellan 2 och 34 Mbps. Inom ett par års tid tror sig operatörer som SUNET kunna erbjuda anslutningar med 155 Mbps bandbredd. Låt oss därför räkna med följande bandbredder: 2, 10, 34 och 155 Mbps. En 2 Mbps förbindelse kan överföra 900 MB (megabyte) per uppkopplad timma. Detta motsvarar 3,6 typiska talböcker. En sådan bok överförs på omkring 17 minuter. På 24 timmar skulle omkring 85 böcker kunna överföras. En 10 Mbps förbindelse kan överföra 4 500 MB data per uppkopplad timma. Detta motsvarar omkring 4,5 gigabyte (GB), vilket är ett något mer hanterligt värde. Förbindelsen kan överföra omkring 18 böcker per timme - varje bok tar omkring 3,5 minuter.. På 24 timmar skulle omkring 430 böcker kunna överföras. En 34 Mbps förbindelse kan överföra cirka 15 gigabyte per timme. Nu börjar det gå verkligt fort. I runda tal kan omkring 60 böcker överföras per uppkopplad timma, och varje bok tar därför ungefär 1 minut att sända. Räknar vi per dygn kommer vi till den tämligen hisnande siffran 1 440 typiska talböcker. Få bibliotek torde ha behov av att få hem fler böcker än så! Vid anslutning via en 155 Mbps förbindelse kan bortåt 280 talböcker överföras per uppkopplad timma. Här tar överföringen av en bok omkring 13 sekunder och har därmed blivit näst intill omedelbar. 6 270 talböcker kan överföras per dygn om förbindelsen hålls öppen och hela tiden fylld med digitala talboksdata. Det bör noteras i detta sammanhang att hög bandbredd i ena änden av en kommunikationsförbindelse bara kan utnyttjas om den andra parten har möjlighet att kommunicera med samma bandbredd. Den totala överföringshastigheten kan aldrig bli högre än för den sida som har den minsta bandbredden. Hög bandbredd på den sändande sidan kan dock ändå utnyttjas, eftersom man då kan sända olika information till flera mottagare samtidigt. Det är därför snarast en förutsättning att sändaren (det centrala talboksarkivet) har tillgång till större eller mycket större bandbredd än mottagaren (det regionala eller lokala biblioteket). Om så inte är fallet, kan kapaciteten och därmed överföringstiden för alla mottagare bli lidande, om många bibliotek vill överföra böcker samtidigt. Bredband i hemmen i framtiden? Telia har idag tämligen långt framskridna planer på att kunna erbjuda bredbandsteknik till enskilda hushåll med en ekonomi som skulle kunna göra en bred användning möjlig. Med den teknik som ofta nämns blir 1,5-2 Mbps möjligt att åstadkomma, utan att de befintliga kopparledningarna som redan finns för telefonbruk behöver bytas ut. Detta är i sin tur en förutsättning för att denna gigantiska uppgradering av hushållens kommunikationskapacitet skall kunna genomföras - att byta ut alla kopparledningar från landets växlar fram till enskilda hushåll är en uppgift som skulle ta mycket lång tid och kosta oerhörda summor. Om och när denna typ av bredbandsanslutning blir verklighet för stora grupper av människor, innebär det att infrastrukturen finns färdig för överföring av digitala talböcker direkt från ett centralt arkiv - eller ett regionalt eller lokalt bibliotek - till låntagaren. Starka marknadsintressen ligger bakom utvecklingen mot bredbandsteknik i hushållen. Mediaföretag tänker sig exempelvis att erbjuda video och musik ”on demand” (på begäran) med dessa bredbandsnät. Andra användningsområden är snabb anslutning till Internet. Man kan även tänka sig denna teknik som komplement eller alternativ till fiberoptiska kabelnät - det är förmodligen billigare att bygga ut med denna teknik än att lägga ned nya kablar till samtliga hushåll. Bredband för alla? Man kan med fog fråga sig om marknadskrafterna verkligen kommer att vara intresserade av att erbjuda bredbandsteknik till alla, alltså även hushåll som ligger långt från befolkningscentra. Tekniken att använda befintliga kopparledningar borgar i och för sig för att alla som har telefon också kan få tillgång till bredbandsanslutning. Men för att detta skall kunna ske, måste knutpunkter och lokala växlar förses med ny teknik, och det kostar givetvis pengar. Risken är att operatörerna anser vissa delar av landet som alltför glesbefolkade för att satsas på. Här går inte att dra några direkta slutsatser, och frågan är när en teknik är tillräckligt spridd för att kunna anses som allmän. Sammanfattningsvis: bredbandsteknik till alla är en vision som ligger många år fram i tiden. I ett kortare perspektiv, t.ex. om 10 år, kan man dock tänka sig att en tämligen stor del av befolkningen kommer att erbjudas bredbandsanslutningar. En allmän farhåga man kan ha när det gäller verkligt publik användning av bredbandsnät är givetvis om den totala kapaciteten hos nätverken kommer att räcka till för alla behov. Det är rimligt att anta, att tillgång till högre kapacitet kommer att leda till att denna kapacitet utnyttjas, och även överutnyttjas. Detta borde leda till ytterligare utbyggnad av kapaciteten, men kan alternativt och i värsta fall leda till att tillgången till kapacitet begränsas och/eller att priset för kapaciteten höjs. Osäkerheten i denna fråga är stor. Att avvakta vad andra agerande gör och själv passivt vänta, kan vara oklokt, särskilt för en verksamhet som är teknikberoende - det kan kanske vara bättre att börja använda sig av de nya tjänsterna men att vara beredd på förändringar. Även här tycks det som en klok strategi att inte bygga upp ett system som är helt beroende av utvecklingen av framtidens bredbandstjänster. Inte bara bredband Bredbandskommunikation ser ut att kunna bli en mycket attraktiv distributionsform för talböcker inom en snar framtid. Det är dock viktigt att undvika alltför drastiska IT-visioner. Inget vet idag om och hur utvecklingen kommer att fortsätta, om nyttjandegraden kommer att kunna garanteras, hur prisutvecklingen blir osv. Man måste beakta, att alla användare (bibliotek och ev. även låntagare) måste vara beredda att sätta sig in i den nya tekniken tillräckligt mycket för att kunna dra nytta av fördelarna med den. Ett eventuellt framtida distributionssystem bör därför inte bygga enbart på bredbandskommunikation, åtminstone inte så länge tekniken inte är fullt utbyggd, fullt tillförlitlig och verkligt enkel att hantera. Distribution av fysiska lagringsmedier, t.ex. per post, bör kunna erbjudas under rimligt lång tid som ett alternativ. Kommersiella krafter styr utvecklingen Att bygga upp lämplig infrastruktur för digital bredbandskommunikation är mycket kostsamt, särskilt över långa avstånd. För att bredbandsteknik skall bli verkligt användbar räcker det inte heller med att bara bygga upp ett fåtal förbindelser, utan man måste i stället bygga upp ett stort kommunikationsnät, där varje punkt kan kommunicera med hög bandbredd. Ju fler anslutningar som görs till ett sådant nät, desto högre kapacitet måste stamnätet ha. Kostnaderna för ett sådant nät kan bli näst intill astronomiska. I första hand är det därför i första hand rent kommersiella intressen som driver utvecklingen – i förhoppningar om nya tjänster för nya marknader. Bland dessa marknadsorienterade intressen märks kanske främst intresset för att använda bredbandsnät för distribution av rörlig bild. Vissa intressenter vill använda bredbandsnät som ett trådbundet publikt distributionsnät för digital video, satellit-tv och liknande, medan andra ser marknader som video på beställning (Video on demand). Ytterligare en kommersiell drivkraft för utbyggnad av nätverken kan vara ökad kapacitet för Internet-anslutningar. Det som lockar här är framför allt möjligheten till verkligt bred användning av Internet - det är då en verkligt intressant marknad kan uppstå. Andra tjänster som är av intresse för vissa aktörer kan t.ex. vara förbättrad telefoni, videokonferenser etc. Distribution av talböcker till bibliotek skulle i dessa rent kommersiella sammanhang kunna framstå som tämligen ointressant. Marknaden för tjänsterna är jämförelsevis ytterst liten, även om man skulle utvidga konceptet ända dit att varje enskild låntagare själv hämtade hem sina talböcker med hjälp av datakommunikation. Alternativa lösningar Det finns alternativ till att passivt invänta utvecklingen av de kommersiella näten för att sedan ta deras tjänster i bruk. Detta alternativ består av att antingen själv köpa de tjänster som behövs för bredbandskommunikationen eller att köpa in sig i ett befintlig bredbandsnät som används för andra ändamål än rent kommersiella. Man kan på så sätt skapa vad som brukar kallas ett Intranet, alltså ett nätverk som enbart används av en viss grupp – i detta fall utlåningsställen för talböcker. Termen Intranet betecknar här att nätet inte är publikt, som ju är fallet med Internet. Ett intranet kan ge många fördelar för användarna, t.ex. genom att garantera att information inte sprids till obehöriga. Man kan här också lättare försäkra varje användare en acceptabel bandbredd för sin anslutning, eftersom man så att säga äger sitt eget nätverk. Detta skall ställas i kontrast till publika nät, där inga verkliga garantier kan lämnas vad gäller tillgänglig bandbredd. Även om man här har en anslutning med hög bandbredd, kan det mycket lätt uppstå trängsel på nätet, vilket kan leda till oacceptabla väntetider vid överföring. Tjänster för bredbandskommunikation erbjuds i dag av Telia och andra liknande operatörer. En kund kan här skaffa sig bredbandskommunikation mellan olika punkter med en kapacitet och en teknik som passar för en viss applikation. Ju fler anslutningar och ju högre kapacitet som behövs, desto högre blir givetvis kostnaderna för inkoppling och drift. Fördelen är att man inte behöver konkurrera om bandbredd med andra eller vara beroende av en prisutveckling baserad på tjänsternas popularitet hos andra användare. Att bygga upp ett helt privat bredbandsnätverk särskilt för distribution av talböcker, t.ex. mellan ett centralt arkiv och ett antal större bibliotek, kan dock bli mycket kostsamt. Alternativet till publika, kommersiella bredbandsnät, är t.ex. SUNET, det svenska universitetsdatanätet, som under hela sin existens kunnat erbjuda en kapacitet som kan anses mycket god med tanke på rådande tekniska förutsättningar. Kapaciteten byggs ständigt ut för att motsvara ökande behov och ge möjlighet till nya anslutningar. Som faktiskt exempel kan nämnas att landets universitet, som fram till 1998 har tillgång till anslutningar med kapaciteten 34 Mbps, under 1999 kommer att kunna uppgraderas till 155 Mbps. Den kapacitet om 2 Mbps, som för närvarande erbjuds bl.a. de kommunala biblioteken kommer att kunna ökas inom de kommande åren, t.ex. till 10 Mbps. SUNET är i grunden ett bredbandsnätverk för direkt kommunikation mellan anslutna parter, och är således inte ett publikt nät. Behovet av att kunna kommunicera med andra användare är givetvis stort, och SUNET har därför kopplingar till andra nät, som t.ex. Internet. På detta sätt blir SUNET en del av Internet, utan att icke SUNET-användare för den skull kan begagna sig av SUNET:s kapacitet för vanlig Internet-trafik. SUNET tycks innebära en mycket attraktiv infrastruktur för uppbyggnad av ett nytt distributionssystem för talböcker. Nätet har den tekniska standard och den kapacitet som behövs. Den nationella täckningen kan förväntas bli tämligen god. Eftersom staten är starkt involverad i utbyggnaden av nätet, kan det anses som ett betydligt mera tillförlitligt alternativ än ett rent kommersiellt sådant. Bil. 8 DAISY DAISY är en förkortning som står för Digitalt Audiobaserat InformationsSYstem. DAISY är ett generellt koncept för informationshantering och ligger till grund för det digitala talbokssystem, som från början utvecklades i projektform hos TPB. I grunden består en DAISY-talbok av en samling datafiler, lagrade på ett passande lagringsmedium, t.ex. en cd-rom-skiva. En sådan skiva kan innehålla en hel bok och är alltså mycket mindre, lättare och enklare att handskas med både i biblioteket och för låntagaren än en analog talbok. DAISY-böcker är i sig inte beroende av något visst lagringsmedium. Anledningen till att DAISY-böcker i dagsläget främst förekommer som cd-rom-skivor är att detta medium erbjuder tillräcklig lagringskapacitet till ett mycket lågt pris i jämförelse med andra medier. Framtida lösningar kan t.ex. innebära att talbokens datafiler överförs elektroniskt från bibliotek till låntagare, och då behöver man inget distributionsmedium alls. Filerna i DAISY-boken innehåller en digitaliserad inspelning av en mänsklig inläsares röst. Röstinspelningen är strukturerad på ett sätt som liknar det tryckta originalets struktur, och innehållet i den digitala talboken kan därför läsas och hanteras ungefär som det i en vanlig, tryckt bok. Begreppet i sammanhanget är ”strukturerad audio”. Detta koncept är unikt i den form det används i DAISY. Strukturerad digital information är ett honnörsbegrepp inom hela DAISY-tekniken. DAISY-böcker kan skapas genom nyinspelning i DAISY-format eller genom överföring av existerande analogt arkivmaterial till DAISY-format. För denna produktionsprocess används en specialprogramvara som körs i vanliga persondatorer. En pc ersätter alltså den analoga bandspelaren hos talboksproducenten. DAISY-böckerna kan läsas med olika typer av utrustning, t.ex. en vanlig pc med multimediakapacitet eller en specialbyggd läsapparat för digitala talböcker, en s.k. talboksspelare, som inte är en mekanisk apparat utan en dator. Tillgängliga funktioner och presentationsformer för DAISY-böckerna är beroende av läsapparaturens förmåga. En poäng är att samma DAISY-bok kan läsas med olika typer av utrustning för att möta olika behov. DAISY-formatet ger möjligheter att skapa talböcker som inte enbart består av röstinspelningar. Man kan exempelvis lägga in det tryckta materialets originaltext i talboken i form av e-text och synkronisera texten med ljudet. Resultatet blir då en multimediapresentation, där textavsnitt presenteras på en bildskärm samtidigt som uppläsning av motsvarande inläst text sker. Även bildmaterial ur originalet kan digitaliseras och läggas in i DAISY-boken på motsvarande sätt. En sådan multimedia-talbok kan erbjuda vissa grupper av talboksläsare, t.ex. dyslektiker, helt nya läsmöjligheter och läsupplevelser. DAISY-böcker behöver inte nödvändigtvis innehålla något ljud alls. En bok kan därför om så önskas bestå av enbart e-text och bilder. En synskadad talboksläsare kan då tillägna sig texten med hjälp av syntetiskt tal, medan en dyslektiker kan använda talsyntes i kombination med egen läsning på en bildskärm. Man kan också tänka sig olika former av s.k. hybridböcker, där text och ljud inte är fullkomligt dubblerade, utan i stället kompletterar varandra på olika sätt. DAISY-formatet är i det stora hela ett mycket flexibelt koncept som är direkt inriktat på effektiv produktion och läsning av specialanpassad litteratur. Lite DAISY-historik Idén till det nya digitala talbokssystemet kommer från Sverige och kunde förverkligas i TPB:s talboksprojekt, som startade som ett utvecklingsprojekt 1993. Sedan dess har mycket hänt, och DAISY-systemet är i dag snart moget att börja användas för reguljär drift. Det tekniska utgångsläget för ett nytt talbokssystem och en ny talboksmodell är därför mycket gott. Från idé till prototyp Under våren 1993 utförde Labyrinten Data AB i Falköping på uppdrag av TPB en teknisk förstudie, där lämplig teknik för digital talbokshantering sammanställdes och diskuterades. Ur detta material presenterades sedan ett antal tekniska lösningar, som ansågs särskilt väl lämpade för praktiska prov och framtida projekt. Under tiden mognade också idéerna bakom själva DAISY-konceptet: tanken att en talboksinspelningen inte behövde ses som en lång sekvens av ljuddata, utan i stället kunde struktureras för att därmed kunna läsas på ett mer flexibelt sätt, dvs. strukturerad audio. Under senare hälften av 1993 inledde TPB ett första utvecklingsprojekt tillsammans med Labyrinten Data AB. Syftet var i första hand att skapa en programvara för en första, konkret presentation av grundtankarna i DAISY. Programvaran som kunde visas upp i slutet av året använde sig av talboksmaterial, som överförts från analogt masterband till DAISY-format. Prototypen demonstrerade hur data indelats i sektioner, som motsvarade ett antal kapitel med underkapitel i originalmaterialet. Önskad sektion kunde väljas som startpunkt för uppspelningen. Varje sektion i materialet hade försetts med en rubrik som motsvarade rubriken i originaltextens innehållsförteckning. Vid uppspelningen presenterades röstinformationen indelad i fraser med pauseringar representerade tillsammans med fraserna i en lista. I listan kunde man flytta läspositionen mellan fraser. Systemet spelade även självt upp fraserna i listan, vilket motsvarade ett normalt uppspelningsförfarande i t.ex. en analog bandspelare. Tekniken med s.k. frasbaserad navigation i en talbok visade på ett nytt och mycket intressant sätt att styra uppläsningen. I stället för att tvingas spola ett band på måfå kunde nu lyssnaren direkt hoppa mellan meningar och stycken i texten. Materialet hade även försetts med sidmarkeringar och demonstrerade också principerna för sidorienterad navigation. Ljudmaterialet till den första provboken hade överförts med halvautomatiska metoder, eftersom något fullständigt inspelningsverktyg ännu inte existerade. Vid överföringen gjordes därför sektionsindelningen samt märkningen av sidbrytningar genom manuell interaktion med överföringsmodulen. Indelningen i fraser med vidhängande pauseringar skapades dock automatiskt som en del av inspelningsprocessen. Röstinformationen lagrades i komprimerat ljudformat, med en typ av s.k. ADPCM- komprimering. Med denna teknik var det möjligt att lagra 20-40 timmar röstinspelning på en enda cd-rom, beroende på krav på ljudkvalitet. Redan på detta tidiga stadium bestämdes emellertid att den form av ADPCM som åstadkom den högsta packningstätheten inte skulle inkluderas i kommande system, eftersom den gav en så pass låg ljudkvalitet att det kunde anses störande för många lyssnare. Den kompressionsteknik som skulle användas för fortsatta experiment gav möjlighet till lagring av upp till 20 timmar inspelning på en cd-rom-skiva. Röstinspelningen i prototypen lagrades på hårddisk men kunde lika gärna ha lagts på en cd- rom, redan då. För att visa flexibiliteten i tekniken gjordes även en inspelning av ett mycket kort material, av en dikt. Dikten kunde lagras på en enda diskett. Från prototyp till försöksverksamhet En första version av programvaran DAISY Playback visades på en nordisk bibliotekskonferens i maj 1994. Programmet visade principerna med navigation via bokens innehållsförteckning samt möjligheterna att snabbt flytta läspositionen mellan fraser, frasgrupper och sidor i materialet. Andra funktioner i programvaran var möjlighet att lägga in bokmärken vid önskade läspositioner i boken. Med ett kommando kunde sedan läsaren flytta till önskat bokmärke för att fortsätta läsningen där. En annan intressant funktion hos DAISY Playback på detta stadium var möjligheten att påverka uppläsningens hastighet genom att styra längden på pauseringarna mellan fraserna i materialet. Genom att komprimera pauserna kunde man läsa snabbare utan att i övrigt påverka röstkvaliteten. Så här tidigt i projektet fanns inget fullt automatiserat inspelningsverktyg tillgängligt, varför det fanns vissa svårigheter att skapa demonstrationsmaterial. Det som fanns tillgängligt för demonstration var huvudsakligen engelsk facklitteratur, som bestod av delar av kompletta titlar, lagrade på cd-rom. Därför kunde också möjligheten att ha flera talbokstitlar på samma medium demonstreras. Med hjälp av projektmaterialet gjordes under 1994 ett flertal presentationer, bland annat på ICCHP-94 i Wien (dvs. International Conference on Computers for Handicapped Persons). Talbokssystemet och TPB:s tankar och planer inom området väckte stort intresse internationellt och gav många kontakter. Våren 1995 hade en första prototyp till ett inspelnings- och produktionssystem färdigställts. Det var nu möjligt att praktiskt visa överföring av material från masterband samt principerna för direkt inspelning i DAISY-format. Ett seminarium hölls i Stockholm, där ett flertal olika talboksproducenter och specialbibliotek för läshandikappade deltog. Under våren och sommaren 1995 färdigställdes en testversion av DAISY Recording Studio, en programvara som distribuerades till olika intressenter runt om i världen. Systemet utvecklades vidare till att bli det verktyg som används fram till idag för att skapa DAISY- titlar. Internationellt samarbete Redan på ett mycket tidigt stadium av TPB:s talboksprojekt knöts kontakter med talboksproducenter i andra länder. I Storbritannien hade till exempel RNIB (Royal National Institute for the Blind) under lång tid bedrivit försöksverksamhet med en cd-rom-baserad talboksläsare. Inom Open University, också i Storbritannien, togs kontakter med projekt som syftade till att skapa multimediala utbildningsmaterial och använde sig av både text, bilder och röstinspelningar. Andra kontakter som togs var med DBB (Danmarks BlindeBibliotek) och SVB (Studie- en Vakbibliotheek) i Nederländerna. Det visade sig snart, att Sverige låg mycket långt framme genom sina aktiviteter med DAISY och talboksprojektet. Försöken hos RNIB hade i princip lagts ned när det började stå klart att flera producenter och bibliotek var mycket intresserade av DAISY-konceptet. Man började diskutera möjligheten att inleda ett närmare, internationellt, samarbete baserat på det. DAISY-konsortiet I maj 1996 bildade TPB tillsammans med flera andra talboksbibliotek och organisationer The DAISY Consortium, en samarbetsgrupp med syfte att skapa, utveckla, marknadsföra och vidmakthålla en internationell standard för digitala talböcker, baserad på DAISY-konceptet. Konsortiets roll var också att finansiera och driva utveckling av framför allt inspelningsverktyg för DAISY-böcker. Samarbetet i DAISY-konsortiet förändrade TPB:s roll, både som projektledare och finansiär. Trots att TPB inte längre stod ensamt bakom DAISY, intog TPB av förklarliga skäl en ledande roll inom konsortiet. Konsortiets arbete har lett till en bred internationell anslutning till DAISY-formatet som standard för framtidens digitala talboksformat, den enda standarden i sitt slag i dag. Förhoppningen hos DAISY-konsortiet är att DAISY som talboksformat skall attrahera även kommersiella intressen, exempelvis för produktion av inlästa böcker som säljs på den öppna marknaden. Andra tänkbara områden för DAISY-tekniken är inom pedagogik och som teknik för hantering av röstmaterial på Internet. En viktig roll för konsortiet har från början varit att förvalta och vidareutveckla den specifikation som definierar DAISY-formatet rent tekniskt. I det arbetet vägs behov och krav samman från talboksproducenter, talboksläsare och tillverkare av läsapparatur. Arbetet har bland annat lett till en ny specifikation kallad DAISY 2.0, som förhoppningsvis kommer att godkännas som allmän standard inom konsortiet under hösten 1998. DAISY-konsortiet har i specifikationsarbetet lagt stor vikt vid att knyta sitt talboksformat till redan existerande internationella standarder. Således är DAISY 2-formatet uppbyggt kring ISO-standarden SGML (Standard Generalised Markup Language) och de facto-standarderna HTML (Hypertext Markup Language) och SMIL (Standardized Multimedia Integration Language). Det faktum att DAISY 2-formatet bygger på stora standarder och därmed inte är någon egen lösning för talboksområdet torde kunna bidra till en ytterligare ökning av DAISY-formatets allmänna status som standard inom sitt område. Internationell utvecklingsgrupp Utvecklingen av DAISY-konceptet och dess programvaror utfördes från starten av Labyrinten Data AB, som kontrakterades som konsult av TPB. I och med att huvuddelen av utvecklingsarbetet övertogs av DAISY-konsortiet behövdes en bredare bas för det. Som ett svar på detta bildades 1997 The International Structured Audio Team, ISAT, som för närvarande består av svenska Labyrinten Data, amerikanska Productivity Works och japanska Plextor. Konsortiet har sedan ISAT bildades beställt bland annat specifikationsarbete och utveckling av en ny generation inspelnings- och uppspelningsverktyg därifrån. Företagsgruppen agerar även mot den rent kommersiella marknaden i syfte att marknadsföra sina produkter och tjänster utanför talboksområdet. Intresse från hårdvarutillverkare Redan 1994 kom TPB:s Talboksprojekt i kontakt med det japanska företaget Plextor, som själva drev projekt med syfte att utveckla en portabel apparatur för läsning av talböcker lagrade på cd-rom. Företaget hade tidigt tagit fram prototyper till en sådan maskin. Kontakter mellan talboksprojektet och Plextor ledde så småningom till ett samarbete, där talboksspelaren försågs med möjlighet att hantera talböcker i DAISY-format. Den apparat som utvecklades fick namnet PlexTalk. Talboksspelaren, som i själva verket är en specialbyggd dator, kan ses som ett komplement eller alternativ till en persondator som plattform för läsning av DAISY-böcker. Samma DAISY-bok kan läsas med såväl pc som PlexTalk. Försäljning av serietillverkade PlexTalk-apparater började i Sverige under senhösten 1998. På senare tid har fler utvecklare visat intresse för tillverkning och kommersiell försäljning av apparatur för läsning av DAISY-talböcker. Ett exempel är VisuAide från Kanada, som 1998 har demonstrerat en prototyp till en ny DAISY-spelare vid namn Victor. VisuAide räknar med att kunna börja serieproducera sin talboksspelare under våren 1999. Det är uppenbart att utvecklingen av DAISY-konceptet redan inspirerat flera företag till att utveckla utrustning för läsning och annan hantering av digitala talböcker i DAISY-format. Den utvecklingen är givetvis mycket positiv för både TPB och låntagare runt om i världen. I takt med att DAISY-standarden växer sig stark på den internationella arenan och att antalet titlar blir fler, kan intresset från olika tillverkare förväntas öka ytterligare. I framtiden kan vi därför hoppas få se många olika varianter på utrustning, dock förmodligen främst för läsning (uppspelning) av talböcker. Utveckling av läsverktyg Läsprogramvara för persondatorer har utvecklats parallellt med inspelningsverktyg. Det senaste, hösten 1998 ännu pågående, projektet på området kallas DAISY Playback 98, och är ett läsprogram för Windows 95-miljö. Denna nya användarmiljö har väckt stort intresse hos bland andra de högskolestuderande, som lånar sin studielitteratur hos TPB, och som genom utvecklingen av hjälpmedelstekniken har fått möjligheter till generell tillgång till programmen i Windows 95 med hjälp av skärmläsare som ger tal- och punktstöd. I och med detta kan en pc med Windows 95 bli en effektiv arbetsstation för en student, och det är därför denna plattform nu även begåvas med ett läsverktyg för DAISY-böcker. I Playback 98 kommer alla funktioner från tidigare versioner av läsprogrammet att finnas med, kompletterade med ett antal viktiga funktioner, t.ex. möjlighet att lagra anteckningar, såväl i text som röstinspelningar, i direkt relation till talboksmaterialet. Det finns också möjlighet att markera vissa partier i talboken som ett slags understrykningar, utökade möjligheter att placera bokmärken etc. Playback 98 kan spela böcker både i det ursprungliga DAISY-formatet och i det nya DAISY 2-formatet. Häri ingår bl.a. nya och bättre tekniker för kompression av röstinspelningens data, vilket ger möjlighet till ökad mängd boksidor per lagringsmedium och/eller högre ljudkvalitet än tidigare. Mot ett fullt professionellt system 1998 beställde DAISY-konsortiet av ISAT ett fullt professionellt system för produktion av talböcker i DAISY 2-format, ett system som kommer att kunna ersätta befintlig inspelningsteknik hos de producenter som är redo att gå över till DAISY inom en nära framtid. Det nya inspelningssystemet är en programvara, som kan köras på vanliga kraftfulla persondatorer. En första version av inspelningsprogrammet beräknas vara klar mot slutet av 1998. Efter testning och finslipning kommer regelrätt produktion att kunna påbörjas. Troligen kommer dock ingen talboksproducent att välja en omedelbar övergång till DAISY i och med den nya programvaran utan i stället välja en något långsammare övergång. Det nya inspelningsverktyget är främst avsett för nyinspelning av talböcker i studio. För överföring av existerande material från masterbandsarkiv kommer särskilda programmoduler att behöva användas. Dessa moduler kommer att kunna erbjuda automatiserad, högeffektiv överföring av arkivmaterial. Moduler för framställning av kassettversioner från digitalt arkivmaterial kommer också att framställas. Det blir därmed möjligt att erbjuda analoga talboksversioner till vissa låntagare, trots att inspelning skett i digitalt format. Möjligheten att kunna distribuera talböcker i både DAISY-format och analogt format kommer att behövas under en övergångsperiod. Det är knappast möjligt, att alla låntagare omedelbart har tillgång till utrustning för läsning av DAISY-böcker. När samtliga dessa tre programverktyg är färdiga och fullt fungerande blir det möjligt att ta nästa steg. Detta kommer att bestå i anskaffning och konfiguration av nödvändig utrustning, ombyggnad av studior, utbildning av personal och liknande. Det är inte rimligt att tro att övergången från analog inspelningsteknik till full DAISY-produktion går över en natt, men det är rimligt att anta att övergången kan gå tämligen snabbt. En talboksproducent som vill gå över till DAISY-teknik måste även skapa nya system för arkivering, hantering av lagringsmedier, distribution etc. Övergången till digital talboksteknik för med sig många nya möjligheter, som kan leda till behov av en radikal omstrukturering av hela produktions- och distributionssystemet. Vissa producenter, som har legala möjligheter att publicera bokens text som e-text tillsammans med röstinspelning, kommer troligen att vilja börja producera sådana hybridböcker redan på ett tidigt stadium. För TPB:s del kommer man till en början att främst koncentrera sig på DAISY-böcker med enbart ljud. DAISY på TPB idag TPB har varit inblandat i DAISY-verksamheten under hela projektets gång, och intar i dag en ledande position som producent av DAISY-titlar. Cirka 300 DAISY-böcker finns idag i biblioteket. Huvuddelen är överförda titlar. TPB:s talböcker som producerats hittills, i DAISY 1-format, kan hanteras av programvaran DAISY Playback. Den distribueras kostnadsfritt till låntagare som har tillgång till persondator med multimediakapacitet. Titlarna kan också läsas med apparater som PlexTalk och Victor. TPB har köpt in ett antal PlexTalk-apparater som kan lånas ut till intresserade bibliotek och i viss mån även till högskolestuderande. Under slutet av 1998 kommer TPB att påbörja prov med inspelning och produktion i det nya DAISY 2-formatet. Om försöken faller väl ut, kommer en övergång till det nya formatet sedan att ske. Existerande DAISY-bestånd kommer troligtvis att konverteras till DAISY 2-format. För att de titlar, som produceras i DAISY 2-format skall kunna läsas, krävs en uppdatering av läsprogramvaran för pc samt ny styrprogramvara för läsapparaturen. TPB driver för närvarande det ovan beskrivna utvecklingsprojektet Playback 98. Programvaran bygger på tidigare versioner av DAISY Playback och tillför stöd för det nya talboksformatet, liksom ett antal nya funktioner för läsaren. Plextor kommer att lansera en uppdatering till det nya formatet till sina talboksspelare under hösten 1998. Uppdateringen består enbart av programvara, som laddas in i redan existerande apparater och därför inte leder till några extra kostnader. Den kanadensiska Victor-spelaren kommer troligtvis redan från början att erbjuda stöd för DAISY 2-formatet, när den börjar levereras 1999. Några fakta om DAISY-systemet DAISY-konceptet erbjuder i korthet bland annat följande: • Mänsklig röstinspelning för god informationskvalitet. • Datakompression för lagring av omfattande material på ett enda medium med god röstkvalitet. • Flertalet talbokstitlar kan lagras på ett enda medium, som t.ex. en cd-rom-skiva. En sådan skiva ersätter mer än 12 kassetter med nuvarande kompressionsteknik. Genom användning av nya kompressionstekniker och/eller lagringsmedier kan kapaciteten mångdubblas. • Talboksmaterialet kan läsas lika effektivt som elektronisk text genom mycket snabb förflyttning mellan avsnitt, sidor, stycken, meningar etc. Skumläsning är möjlig genom att man hoppar från fras till fras i materialet • Möjlighet till distribution på olika lagringsmedier eller genom olika distributionskanaler – från cd eller dvd till digital överföring med bredbandsteknik. Ingen låsning till ett visst lagringsmedium. Talboksdata kan enkelt kopieras utan kvalitetsförluster till nya medier när detta blir attraktivt eller nödvändigt. • Det tryckta originalets struktur kan återskapas i talboken - strukturerad audio erbjuder mycket effektiv navigation i materialet. Samtidigt kan en DAISY-talbok lika väl läsas löpande, precis som en talbok på kassett. • Talböcker kan förses med vidhängande elektronisk text som kan presenteras synkroniserat med uppspelningen av inläsarens röst. Även bilder ur boken kan läggas in i den digitala talboken och presenteras tillsammans med tal och text. • Detta ger möjlighet att skapa s.k. hybridböcker med både text och bild – ett mycket kraftfullt informationsverktyg för t.ex. dyslektiker. • System för inspelning, distribution och uppspelning kan byggas upp kring vanlig persondatorteknik och vanliga datakomponenter. Existerande studioutrustning för signalbehandling etc. kan användas även i fortsättningen. • Genom att ljudkvaliteten från studion inte försämras genom kopiering och liknande, får låntagaren en bok med väsentligt högre ljudkvalitet än tidigare. Detta faktum kan också utnyttjas till att minska kraven på utrustning för inspelning, vilket kan leda till en billigare produktion. • DAISY är en öppen standard. Utvecklare kan utan restriktioner skapa DAISY-kompatibel utrustning, t.ex. talboksspelare. • DAISY-formatet bygger på allmänt accepterade standarder som t.ex. HTML och SMIL. • Olika typer av datakompression kan användas beroende på behov av ljudkvalitet och/eller materialets storlek. Nya tekniker för datakompression kan läggas till i framtida formatspecifikationer. • DAISY-böcker kan läsas med flera olika typer av uppspelningsutrustning för olika behov och ändamål. Samma talbokstitel kan läsas med pc eller specialbyggd talboksspelare. • Inspelning i DAISY-format kan göras effektivare än med analog teknik, genom konceptet med strukturerad audio. Inläsaren kan enklare och snabbare korrigera misstag under inläsningen, eller enkelt utföra redigering efteråt, t.ex. genom att infoga nytt material mitt i ett avsnitt eller korrigera partier efter korrekturläsning. • Existerande analogt arkivmaterial kan effektivt överföras till DAISY-format genom en starkt automatiserad process. Denna typ av produktion kan ske till ett mycket lägre pris än för nyinspelning. • Cd-rom som distributions- och läsmedium är mycket lättare att hantera för alla inblandade, från transportören till låntagaren. Cd-skivans blygsamma storlek och vikt leder till minskade kostnader för transport och lagring, avlastar bibliotekspersonal och gör talbokens handhavande mycket enklare för läsaren. • Den digitala talboken behöver inte återspolas. Kvalitetskontroll är jämförelsevis enkel att utföra.