Amy Segerstedt - punktskriftsbibliotekets grundare Amy Segerstedt (1835-1928) grundade det svenska punktskriftsbiblioteket. Hon var en tidstypisk representant för filantropiska kvinnor och en pionjär och folkbildare i sin verksamhet för blinda. I en uppsats vid pedagogiska institutionen vid Stockholms universitet 2002 beskrivs Amy Segerstedts liv och verk. Här följer en sammanfattning. Sammanfattning av uppsats om Amy Segerstedt. Texten är skriven av Beatrice Christensen-Sköld och får inte citeras eller kopieras utan att källa anges (Amy Segerstedt 1835-1928, magisteruppsats nr 52 vid pedagogiska institutionen, Stockholms universitet 2002) Familj Amy Segerstedt föddes i Åmål den 12 november 1835 som dotter till stads- och provinsialläkaren Fredrik Segerstedt och hans hustru Pella född Lindstedt. Hon var nummer två i en syskonskara på fyra. Hon hade två systrar Louise som var äldst och Wilhelmina, kallad Helmina som var den yngsta i syskonskaran. Nästyngst var brodern Vitalis. Dessutom hade Amy en halvbror som dog ung. Uppväxttiden Fadern skildrar henne i ett brev som ett barn som tyckte om att läsa och inte var särskilt förtjust i hushållsarbete. Familjen var inte förmögen. När fadern dog 1856 måste det mesta av bohaget inklusive vagnar säljas på auktion. Amy Segerstedt kom alltså från en högreståndsmiljö om än fattig. Höstterminen 1860 flyttade hela familjen, utom den äldsta dottern som gift sig med vågmästare Petter Larsson i Åmål, till Uppsala. Brodern Vitalis skrevs in vid universitetet och Amy och förmodligen också hennes lillasyster Helmina skrevs in på Klosterskolan, en ansedd flickskola som drevs av fru Jane Thengberg. Fru Thengberg blev senare föreståndarinna för Högre Lärarinneseminariet i Stockholm. Vid Klosterskolan gick Amy igenom den ettåriga lärarinneutbildningen. Efter det finns få uppgifter om Amy. Det enda vi vet är att hon fr.o.m. höstterminen 1861 till höstterminen 1874 arbetade som guvernant. Därefter fick hon plats på Clara Linds flickskola i Gävle. I samband med att denna skola upphörde ansökte Amy Segerstedt om Kungl. Maj:ts dispens för att utbilda sig vid Falu folkskollärarinneseminariums sista årskurs. Där gick hon läsåret 1879/80 och fick på så sätt folkskolelärarinneexamen. Tysta skolan Höstterminen 1880 fick Amy Segerstedt plats som föreståndarinna vid den nyligen grundade elementarskolan för flickor i Åmål. Men hennes sejour vid denna skola blev kort. Redan i början av vårterminen 1882 sade hon upp sig efter att ha blivit kallad att förestå Tysta skolan i Stockholm. Innan hon började på sin nya plats auskulterade hon på dövskolor i Danmark och Norge. Tysta skolan var en privat dövskola, vars elever kom från fattiga hem. Verksamheten finansierades i huvudsak med bidrag från fattigvårdsmyndigheterna och med statsbidrag. Amy började vid skolan i samband med att statsmakterna beslutat att dövskolorna skulle övergå till den s.k. Hillska talmetoden. Denna metod gick ut på att de döva eleverna skulle lära sig tala och inte använda teckenspråk. Övergången till denna metod kan ses som en strävan mot vad man brukar kalla normalisering. I metoden ingick rikligt med åskådningsundervisning. Eleverna fick också lära sig ljuda både i samband med tal- och läsundervisning. Tysta skolan leddes av en styrelse. Ledamöterna var väl kända högreståndspersoner i dåtidens Stockholm. De flesta var engagerade i olika filantropiska föreningar. Exempelvis var ordföranden Knut Olivecrona en hög jurist, som var gift med Rosalie Olivecrona (f. Roos) en stor filantrop och kvinnosakskvinna. Olivecrona var själv intresserad av vad vi i dag skulle kalla ungdomsvård. Amy Segerstedt ledde Tysta skolan från höstterminen 1882 till vårterminen 1894. Hennes främsta insats under dessa år var att hon utarbetade en plan för fortbildning för döva flickor som kom att bli den fortsatta inriktningen för Tysta skolan fram till dess att den lades ner på 1960-talet. Under tiden vid Tysta skolan kom Amy Segerstedt också att lära sig punktskrift. Det som fick henne att intressera sig för punktskrift var att hon bland sina elever hade en döv flicka som också var ”nattblind”, dvs. inte såg i mörker. Flickan hade dålig prognos, vilket innebar att hon så småningom skulle bli helt blind. Amy Segerstedt bevistade sommaren 1885 en dövlärarkongress i Paris, där hon stiftade bekantskap med en blind adelsman som hette Maurice de la Sizeranne, som hade öppnat sitt privata punktskriftsbibliotek för den blinda allmänheten. Av honom lärde sig Amy Segerstedt punktskrift och fick samtidigt idén att grunda ett lånebibliotek för blinda i Sverige. Föreningen för blindskrift I april 1892 samlades en liten skara människor för att grunda Föreningen för blindskrift. Föreningen bestod av arbetande medlemmar och stödjande sådana. Amy Segerstedt var den som tog initiativet till föreningen och som lärde medlemmarna att med hjälp av zinktavlor och stift skriva punktskrift. De arbetande medlemmarna skrev allesammans av böcker som blev grunden till biblioteksbeståndet. Man kopierade för det mesta aktuell litteratur, som romaner, noveller och poesi men också reseskildringar. Tidigare hade det lilla bestånd som fanns av punktskriftsböcker mest bestått av religiösa skrifter. Det gällde t.ex. de böcker som framställdes av Anna Wikström, som själv var blind. Den 6 december 1892 öppnades biblioteket i ett av Tysta skolans uthus. Till att börja med var det bara öppet en gång i månaden. När kontraktet med Tysta skolan gick ut den 1 oktober 1895 flyttade biblioteket till De Blindas Förenings lokal på Luntmakargatan 40 (senare nr 60). Utlåningstiden kunde då utökas till en gång i veckan. Låneexpeditionen sköttes av de ”två oavlönade” bibliotekarierna Anna och Beda Engelke. Anna skötte också tryckpressen på Tomtebodainstitutet. Beda (f. 1865) var blind och hade gått på blindavdelningen på Manillainstitutet. År 1894 avgick Amy Segerstedt som föreståndarinna för Tysta skolan och kom sedan att ägna det mesta av sin tid åt Föreningen för Blindskrift. Hon kopierade inte särskilt många böcker utan ägnade sig främst åt att lära ut punktskrift. Det var inte bara föreningsmedlemmarna hon undervisade utan också vuxna blinda som aldrig fått gå i skolan och således var analfabeter. Amy Segerstedt hade goda internationella kontakter. Hon var med på de flesta blind- och dövlärarkongresser som hölls på 1890-talet. I början av 1900-talet bevistade hon samtliga blindlärarkongresser, både svenska, nordiska och internationella. Med på dessa kongresser var också hennes syster Helmina, som var lärarinna i franska vid en flickskola i Lund. Helmina var också verksam inom Föreningen för Blindskrift. Hon skötte mycket av utrikeskorrespondensen och band också in böckerna. Hennes franska var så bra att hon regelbundet skrev artiklar i Sizerannes tidskrift Valentin Haüy. Tillsammans med det finländska blindbibliotekets grundarinna, Cely Mechelin, utarbetade Amy Segerstedt det första kortskriftsystemet för punktskrift. Främsta skälet var att man ville minska antalet volymer och men samtidigt ville man ha ett pedagogiskt acceptabelt system. En kommitté av lekmän hade nämligen satts att utarbeta ett svenskt kortskriftsystem men den arbetade, enligt Amy Segerstedt, mycket långsamt och osystematiskt. Det var orsaken till att hon och Cely Mechelin tog saken i egna händer. År 1901 avgick Amy Segerstedt som ledamot i styrelsen för Föreningen för Blindskrift men kvarstod som suppleant till år 1912 då biblioteket övertogs av De Blindas förening. Orsaken till avgången var att hon tillsammans med systern Helmina flyttade till Göteborg. Enligt källorna ägnade de sig i Göteborg åt filantropiskt arbete för blinda. Exakt vad slags arbete det rörde sig om vet vi inte. Sina sista år tillbringade Amy Segerstedt i hemstaden Åmål. Tillsammans med Helmina flyttade hon dit år 1912. Systrarna bodde hos sina ogifta systerdöttrar Anna och Ruth Larsson. Helmina dog den 4 februari 1916 efter att ha genomgått en operation. Amy dog först den 16 november 1928. Hon ligger begraven i den Larssonska familjegraven på Åmåls kyrkogård. Amy Segerstedts livsverk Biblioteket för blinda består. Det ingår idag som en del i det statliga Talboks- och punktskriftsbiblioteket, TPB. Uppsatsen finns att låna från TPB som punktskriftsbok, TPB-nr P176 73, samt som talbok, TPB-nr C21643. tpb.se Historik